Månad: <span>juni 2008</span>

I dag hade jag inte lika ont i tanden men ringde ändå tandläkaren. Som inte hade möjlighet att ta emot mig utan hänvisade till akuttandvården. De gav mig där en akuttid.

Facit: Roten var död, som jag misstänkt. I dag rensades kanalerna för rotfyllning nästa vecka. Men det visade sig också att jag har inflammation i käkbenet och får nu äta antibiotika. Plus att rotkanalen fyllts med bakteriedödande massa. Det är inflammationen som gör att jag har ont. Men nu har man som sagt sanerat och jag står på antibiotika och smärtstillande.

Så går det när man har ilningar i tänderna några år och där tandläkaren inte bryr sig om att ta det på allvar. I höstas tyckte de att det räckte om jag borstade tänderna (gör jag ju) och sköljde med fluor (gör jag ju).

Nåja. Akuttiden gick på drygt 600 kronor. Rotfyllningen nästa vecka är gratis eftersom jag har försäkring.

I går fick jag en påminnelse om att jag hade ett paket att lösa ut mot postförskott. Det skulle vara intressant att lämna fram avin eftersom jag löste ut paketet för drygt två veckor sedan. Undrar vad de säger när de inte hittar mitt paket? Är det då jag ska dra fram mitt trumfkort? Kvittot som bekräftar att jag redan varit där och fått mitt paket.

Ännu en gång har någon kräkts i min säng. Jag hinner inte tvätta alla lakan innan de är nerspydda igen.

I går fick jag veta min nya lön. Jag tror att jag får vara nöjd med + 5,13 %. I och för sig är jag fortfarande felavlönad med tanke på arbetsuppgifter, ansvar och kompetens, men ändå. Jämför jag med yrkesgruppen är det nog ett ganska bra utfall.

Tandvärken gjorde att jag inte hade någon behagfull natt. Dock något lindrigare i dag, men inte mer än att jag bara klarade halva arbetsdagen. Det går inte att koncentrera sig. I morgon ska jag försöka få tag på min tandläkare, för sedan är det långhelg och stängt. Som i dag – folktandvården håller stängt i hela Göteborg p.g.a. kurs. Jag självmedicinerar med Diklofenak utan större framgång. Nu är jag långledig men gillar inte att behöva ha tandproblem.

Ja, vad är det egentligen för problem jag har? Jo, tanden som bråkar lagades i september förra året. Ett fuskbygge, vill jag påstå.

Hemfärden i dag skedde med olyckschauffören från i söndags. Jag kom hem helskinnad, men det var på håret. Tur att ambulansen med blåljus hann tvärnita när vi körde rakt ut på huvudled. Chauffören tjatade väldigt mycket ”Jag känna dej, va? Jag köra dig tidigar? Du känna mig”? Jaja, sa jag lite trött. Men poletten föll slutligen ner för chauffören. ”Jag köra dig förra vecka, nu däck bra”.

Japp. Han har taxikortet kvar.

Varför ska det vara så svårt att planera sin arbetsdag? Jag tror alltid att jag ska kunna sitta ner och få ordinarie arbete utfört, men det skiter sig alltid. I dag har jag gjort akututryckningar till höger och vänster men inte hunnit påbörja mitt eget jobb. Eftermiddagen ägnades sedan åt ett möte som gjorde att jag var borta tre timmar. I och för sig så vill jag ha det så här – det vill säga jag gör andra saker än sådant som jag borde. Men det straffar sig. I morgon måste jag ställa in ett annat möte för att själv komma någonstans. Därefter kan jag ta ledigt fem dagar. Det känns väl bra bortsett från att jag vet att där är kaos när jag sedan ska jobba nästa vecka.

Semestern brukar dra ner tempot på jobbet, men det påverkar inte min vardag. Istället ska också jag ha semester (om sju veckor) och det utan ersättare. Somrarna är kaotiska – januari dess motsats. Just nu längtar jag till januari.

När det är dags att lägga sig våndas jag. Varje gång jag hamnar i sängen utsätts jag för misshandel. Tyvärr är det väl den vanligaste platsen för övergrepp – kanske inte just i sängen, men i sin bostad.

Gazzy har blivit lite mallig över att ha fått en dubbelsäng, hon har lagt beslag på ena halvan. Men råkar jag komma för nära, d.v.s. lämnar min sänghalva och inskränker på hennes, slår hon till mig med tassen.

Annars är jag relativt nöjd med nya sängen. Den är hård. Den är inte bekväm. Ändå sover jag mycket bättre nu. Egentligen handlar det väl bara att jag ännu inte vant mig vid det nya, som trots allt är bättre jämfört med tidigare.

Vad hände med Heta linjen som var så populär på tidigt 80-tal? Äh, två saker hände väl. Telefonchatten blev internetchatt. Och Heta linjen blev betalsamtal där tjejer ringer ett gratisnummer och killar ett dyrt betalsamtal.

Jag kommer fortfarande ihåg det telefonnummer man skulle ringa om man bodde i Kristianstad. Vänta, måste kolla med Eniro. Nej, det finns inte längre. Förmodligen är det för evigt förknippat med Heta linjen och därför inaktiverat för alltid. Trots att det måste vara ett eftertraktat nummer p.g.a. att det är så lätt. Företag borde stå i kö för ett sådant nummer.

Nej, jag saknar inte Heta linjen. Vad det gick ut på vet jag inte. Kanske det bara var en telefonservice åt pedofiler innan det blev olagligt? Det enda som möjligtvis kunde vara kul var om man hörde någon som man kände. Annars var de flesta för blyga för att prata med främlingar. Det var väldigt mycket flåsande i luren.

Oj. Jag undrar om de som är under 30 år ens vet vad Heta linjen var. Man kan väl säga att det var som en chatt där man ringde in och där det var max fem åt gången. Tror jag. I början kunde där väl vara fler men man begränsade det. Har för mig att man kunde vara upp till 20 men det var omöjligt att höra varandra när alla pratade i mun. Istället utökade man antalet telefonnummer man kunde ringa.

Snart är där väl ingen som kommer ihåg internetchatt heller. Saker och ting blir snabbt passé och faller i glömska. Välförtjänst glömska. Men där är ändå en nostalgifaktor när jag sitter här och minns Heta linjen.

Helgen är över och Dagens medicin har nu förklarat att det är typen PCR ribotyp 027 av clostridium difficile som uppdagats i Sverige. Som jag skrev i fredags misstänkte jag att man menade en undergrupp av cl.diff. även om det inte framgick ur rapporteringen i media då. Ja, jag förstår inte hur man kan klara sig utan Dagens medicin. Kvällspressen är duktiga på att skapa rubriker utan underliggande fakta.

I dag ringde jag flärdtjänsten och klagade på gårdagens skräckfärd. De trodde mig om än att de tyckte det lät otroligt. Undrar när jag får blomstercheckarna som motsvarar, kompenserar och väger upp den risk för fara jag utsattes för?

Det blev en kort arbetsdag. Mötet jag var tvungen att gå på var klart på en halvtimme. Sist varade mötet ett par timmar. Det är ganska skönt att få komma hem så jag får våndas hemma istället för på jobbet. Jag har tandvärk, rejäl sådan. Dessutom har jag huvudvärk sedan i torsdags som inte vill försvinna. Jag är klen. Igen. Vad annat kan man förvänta sig av en man?

Efter morgonens resa tycker jag att det är jobbigt att åka bil. Jag litar inte på chaufförerna. Maktlöshet och uppgivenhet. Och skräck. Det börjar bli lite väl mycket tillbud för att jag ska må bra.

Flärdtjänsten skulle hämta mig 6.45 där jag skulle ha senast frammetid kl. 7.20. Därför gick jag ut 6.40.

Kl. 6.45. Ingen bil.

Kl. 7.05. Fortfarande ingen bil och först nu fick jag ringa flärdtjänsten för att efterlysa bilen. De visste inte varför bilen inte kommit för chauffören hade tryckt ut min körorder. Men de skulle efterlysa bilen åt mig.

Kl. 7.15. Chauffören kom springandes. Han hade inte hittat så bilen höll i ett annat kvarter. Jag fick gå dit, för han hittade inte rätt gata utan bommar att köra.

Kl. 7.20. Hm, tänkte jag. Ser chauffören inte väldigt trött ut? Somnade han? Japp. PANG! Han råkade visst köra upp på en refug där kantstenen trasade sönder däcket. Chauffören vaknade och körde på fälgen fram tills det inte gick längre. Ett par meter med andra ord. Han frågade mig om han skulle ringa en annan bil åt mig. Öh, ja?

Kl. 7.35. En annan bil kommer, chauffören kastar in mig i den. Chaufför nr 2 förklarar att hon inte var den nya bilen utan att man väntade på bil nr 3. Men jag fick ändå åka med henne. Tyvärr hittade hon inte i staden och missade avfarten till mitt jobb, fick köra tillbaka och börja om från början. Sedan fick jag dirigera varje gång hon körde åt fel håll (gps = skit).

Kl. 7.45. Framme på jobbet.

Kl. 7.52. Stämplade in. Sitter nu väldigt skakad och försöker samla mig till att kunna utföra ett arbete.

Jag blev 25 minuter försenad. Då ska flärdtjänsten kompensera mig om de anser att jag fått utstå något som inte är normalt. Det brukar bli blomstercheck för 25 kr. Motsvarar det verkligen dagens händelser?