Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
När jag zappade runt på tv:n i går kväll råkade jag hamna mitt i SVT:s vampyrtema. En lösryckt mening handlade om att vi attraherades av vampyrers eviga liv. Alla vill ha evigt liv. Vill vi?
Jag finner det enormt skrämmande. Tanken på evigt liv. De som tänker så måste vara väldigt rädda för döden eller rädda att mista det de har. För hur roligt är det med evigt liv när man förlorar allt det som är ens samtid av människor och värderingar? Jag tror inte att någon är så flexibel att han/hon ständigt kan ta till sig nya kunskaper, nya värderingar och nya människor. Inte i det oändliga. Kom ihåg, evigt liv. En dag kommer också universum att förändras, kanske gå om intet, för att sedan börja om igen (om universum är ett cykliskt fenomen). Och man fortsätter leva? Utan ände? Någonsin?
Till och med hundraåringar med minnet intakt tycker det är jobbigt att se de förändringar som sker omkring dem. Ett fåtal kanske försöker hänga med i utvecklingen, men man är uppvuxen under andra premisser och människan är inte anpassningsbar i det oändliga. Så jag tror att där finns en orsak till att ingen blir över 120 år. Och att man inte ska leka med genetik för att förlänga livslängden hos mänskligheten. Gör man det får man också strypa vår reproduktionsförmåga i den fertila åldern med tanke på jordens begränsade resurser. Det låter egoistiskt. Vi ska leva för evigt, inga fler människor får komma till. Vi är rädda för livets gång och vill ha evigt liv. Men när det kommer till kritan tror jag ändå inte att någon vill ha evigt liv. Inget omkring oss är ju för evigt.
Tanken om evigt liv grundar sig i feghet.
