Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Björn och varg har jag aldrig behövt oroa mig för. Däremot så fanns där andra djur som jag varnades för då jag var barn. Min fars fosterföräldrar bodde ganska ödsligt i skogen (okej, överdrift – där fanns stor landsväg, nära till samhällen och många granngårdar) och jag fick inte ensam gå ut på upptäcktsfärd. För där fanns vildsvin och lokatter. Numera en raritet i våra svenska fauna.
Okej, där fanns också älg, kronhjort och rådjur. Men de var inte lika närgångna (eller lika farliga).
Fast det tar jag genast tillbaks. Rådjur är otroligt farliga rovdjur som anfaller grillen när man kommer körande i 120 på landsväg. Särskilt när man kommer på Höge väg utanför Maltesholms slott. Inte för att jag körde så fort eller fick ett rådjur i grillen, men det har varit nära. Ökänd vägsträcka med skuttande rådjur. De är farliga. Gulliga, men farliga. Ungefär som gremlins.
Nå, men jag har lämnat det farliga Skåne bakom mig. Jag vet inte ens om rådjuren finns kvar, eller andra de andra djuren. Det är ett tag sedan jag var barn (på den tiden, kära barn, så fanns det snö!) och det är ett tag sedan jag körde bil (15 år sedan i år).
Och undrar man vad jag lämnat bakom mig till förmån av Göteborg, så följ länken i texten ovan (inte gremlins, den andra länken). *suck* Jag saknar bokskogarna.
Kommentarer stängda