Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I dag höll jag min sjuttonde föreläsning på ett år för kollegor. De kommer vilket är mer än vad man kan säga när jag ska föreläsa för andra personalkategorier. Det känns ändå som om jag börjar få kläm på det här med att ge föreläsningar. I och för sig kan jag mitt ämne, så det underlättar. Det svåra är att förnya sig. För där är ett koncept som jag ändå måste följa och som fungerar. Men jag undrar hur jag uppfattas. Ingen säger något om just den saken, men annars får jag mycket respons, frågor, diskussion uppstår. Vilket är meningen i ett kompetenshöjande perspektiv. Jag pratar inte för döva öron.
Men jag undrar hur detta ska sluta (eller, när). Jag är inne på min tredje ”termin” av föreläsningar och tanken var att jag bara skulle göra/köra en termin. Efterfrågan gör att jag fortsätter. Visst, det är kul (åtminstone ur mitt perspektiv), men är det något vi gör i onödan? Om man ser på det en kompetenshöjning kan det inte vara fel, men frågan är om vi får nyttja denna vår kompetens? Det är något jag ständigt kämpar för då det är lite luddigt. Hur som helst är vi åtminstone redo och jag fortsätter med mina föreläsningar.
Så mycket mer hann jag inte med på jobbet i dag. För så fort föreläsningen var slut flexade jag ut, åkte hem och slocknade i sängen. Jag är dränerad på energi. Inte för jobbets skull, utan för att det bara är så. Jag börjar fantisera om en minisemester i sängen. Det finns semesterdagar att ta av. Om jag skyndar mig innan det blir december, för sedan har jag arslet fullt med framtagning av årsstatistik december/januari/februari. I mars infaller nästa tillfälle då jag har möjlighet att ta ledigt. Självklart jobbar jag jul/nyår. Statistik. Det som styr min tillvaro helt och hållet. Kanske det är tanken på det som dränerar mig på energi?
