En mörk gestalt

Ute är det mörkt, kallt och blåsigt. Därför reagerar jag då jag tittar ut och alltid på samma plats ser en mörk gestalt stå i motljus på gångbanan. Förmodligen är det ett sammanträffande, någon råkar stå där just när jag tittar ut. Det råkar bara vara så.

Ändå får jag alltid en liten kortslutning i hjärnan där en liten neuron funderar på om jag verkligen sett en människa där ute i mörkret, kylan och blåsten. Eller om det bara är… en gestalt. Ganska snart slår jag bort den där flyktiga tanken då logiken träder in. Klart det är en människa! Jag orkar nämligen inte ta in vad det annars skulle vara.

För några dagar sedan halkade jag in som hastigast på en Plus-repris på tv. Det handlade om dyra betalsamtal till så kallade spåkärringar. Man raljerar ganska mycket kring hur löjligt det är, att de inte kan vara synska. För hade varit synska hade de kunnat förutsätta så mycket, känt till så mycket mer, som till exempel att Plus skulle jaga dem. Som jag ser på det så raljerade de över fel saker, de hade fel fokus. Problemet är industrin med dyra betalsamtal där man tjänar pengar på folks olycka. Problemet är också att denna industri inte har för avsikt att ha någon form av kompetens. De kan helt enkelt inte leverera det de utger sig för att bistå med – visdom.

Att vara synsk är egentligen små stunder av begränsad klarhet, själv sträcker jag mig till att kalla det för intuition. Intuition besitter vi alla. Jag vägrar tro på att detta är något man kan styra. Jag tror därför också att man i sin välvilja att bistå med sin intuition fantiserar ihop sanningar som inte är verkliga. Därför har jag valt att inte lita på min intuition i vissa situationer – som när jag ser mörka gestalter.

Nära synskheten ligger spådomen, det som Plus handlade om och det de här telefonlinjerna tar så generöst betalt för. Jag tror inte på spådomar genom tarot. Själv kan jag spå i tarot, men det är en grov missuppfattning när man säger ”spå”. Tarot är självhjälp, självinsikt, förlösa det undermedvetna, lära sig tänka i andra banor, inspireras och få affirmation. Tarot ger förslag men dikterar inte ”gör si eller så, annars händer detta”. Just därför blir jag lite upprörd när Plus raljerar kring fånigheterna spådomar. Okej, de har vissa poänger i programmet. Förlöjliga gärna industrin, men ta reda på vad t.ex. tarot innebär. Visst, det är fortfarande flummigt och ogreppbart för många, men med nyfikenhet och öppenhet så kan man lära sig att där finns nyanser och till och med kontraster.

För sex år sedan förslöt jag min egen öppenhet för intuition. Det är jobbigt att ha känselspröten blottlagda. Det känns som om hjärtat ska slitas ur kroppen på en. Fysiskt. Därför vill jag inte utforska mörka gestalter utanför mitt fönster.

* * * * *

Jag har varit frånvarande här på bloggen i en vecka. Vad har hänt sedan sist?

• Närmare 800 inlägg har raderats aktivt av mig från april 2011 till september 2012.
• Jag håller mest till på Twitter. Facebook, ja där saknar de mig. Påstår vänner i små meddelanden.
• Ömma modern med sambo var här tidigare i veckan för att fira moderns 60-årsdag. Jag tog då semester några dagar.
• Jag har köpt hem gamla Dallas-avsnitt på dvd. Betydligt mer kvalitativt än de nya Dallas-avsnitt som visas på TV4.
• Jobbet rullar på som vanligt, det vill säga oorganiserat kaos där jag inte riktigt efteråt vet vag jag egentligen gjort eller inte gjort under dagen.
• Min dator hemma är färdig för skroten och jag letar alternativ. Snål som jag är, tycker jag inte att där finns något prisvärt. Jag får fundera fram tills datorn inte går att starta alls. Största problemet (av många) är Office som kraschar och där felsökning säger att allt fungerar. Men webbläsaren kraschar också. Datorn i sig själv också. Och Feedreader. Och MailWasher. Ja, alla program. Egentligen har jag haft problem med datorn ända sedan jag köpte den för flera år sedan, men då berodde det på dåligt uppdaterade drivrutiner för de förinstallerade ASUS-programmen. Nåja.
• Och så har jag smått ångest över en föreläsning jag ska ge i nästa vecka. Jag höll i samma föreläsning för tio månader sedan. En gång. Då var jag påläst, det är jag inte nu. Jag har några dagar på mig att marinera mig själv i visdom. Eller så får jag förlita mig på min intuition…