Let’s talk about…

I somras lyssnade jag på ett gammalt podcastavsnitt av Språket i P1 som handlade om förskjutningen av kraftuttryck. Vi har lämnat de religiösa förtecknen där svordomarna handlade om helvete, fan och jävlar. Istället har vi behövt något som är mer laddat i vårt gudsfrånvända samhälla, nämligen könsord. Det är delvis fortfarande laddat. Åtminstone det starkaste vi har i vårt språk i dag när vi vill och behöver använda oss av kraftuttryck.

Jag som inte är pryd reagerar inte nämnvärt på könsord. Åtminstone har jag inte börjat reagera på det förrän efter att jag hört ovan resonemang. Plötsligt tycker jag mig se och höra könsord i alla sammanhang – på tv! Ibland tycker jag det tenderar att också nervärdera personer och det är inte okej. Nej, jag är fortfarande inte pryd, men vet inte om sammanhangen alltid är så lyckade i tv.  Ibland känns det bara… malplacerat. Och ibland väldigt kul, men också det då i ett sammanhang.

Några skärmdumpar från mina tweets senaste månaden:

Von Triers roliga sågning av Ingmar Bergman. Jag tog inte med allt här, om hur Bergman runkade.

Bara snuskigt och vulgärt – utan ord. Levengood hos Malou.

Känns inte okej att skurken i en ungdomsfilm (superhjältefilmen the Avengers) kallar den kvinnliga hjälten för fitta – där tycker jag man gick över gränsen. Tjejer är inte fittor och horor bara för att de är av kvinnligt kön.

Seth MacFarlane som skapat Family Guy ska leda Oscarsgalan. Det kan bli kul.

Jag tycker inte detta låter så otäckt – trots att det är från American Horror Story.

Min kommentar säger allt.