Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Något jag gått och funderat på i några dagar, är detta med att min yrkesroll förändras. Jag handplockas och lyfts mellan olika och nya arbetsuppgifter. Det som mina tankar kretsat kring är varför. Varför anses jag vara lämpad att ta på mig nya arbetsuppgifter? Varför har man sådan tilltro till mig? Vad förväntar man sig av mig?
Kanske jag fick en liten inblick tidigare i veckan. Jag är känd. Man vet vad jag går för. Det har ingen betydelse i vilken situation jag hamnar, för jag beter mig alltid på samma sätt. Jag gör mitt bästa. Jag är insatt. Jag ifrågasätter. Jag protesterar. Och är detta något bra? Ja, tydligen. Man känner till hur jag fungerar, hur min personlighet är. Både det positiva och det negativa utgör tillsammans en helhet som… inte är förutsägbar, men man kan lita på mig. Inga projekt är för stora eller för små för mig. Jag presterar oavsett. Och jag kan lyfta blicken och se helheten, och till hur jag själv bidrar till den.
När jag frågar varför inte annan anses lämplig, så får jag inga riktiga svar annat än antydningar. Andra är alltför fokuserade på det lilla, protesterar åt allt som är förändring, vill få ut förmåner och fördelar, vägrar se helheten. Jag är alltså motsatsen?! Jo, det ligger nog något i det. Jag har ingen prestige eller ego. Och varför är det så? Jag har ett starkt självförtroende (och självständighet) där jag inte försöker pinka revir. Min styrka är min styrka.
