Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
En liten insikt jag drabbades av för fem sekunder sedan, är att jag nog är ganska orädd av mig. Där finns ingen spärr som säger ”ska lilla jag verkligen ta plats, klarar jag av detta?”. Har jag starkt självförtroende? Nja, jag tror snarare att det är så att 1) jag är så trött att jag inte orkar ha några spärrar, och 2) inget är så farligt.
Jag pratar alltså om detta att jag i alla möjliga och omöjliga sammanhang håller i möten (som ordförande), skriver protokoll och rutindokument, föreläser, undervidar och utbildar. Det där med erfarenhet eller kunskap som någon sorts förutsättning för allt detta är inget jag bryr mig om. Jag bara gör. Också med insikten att människor i allmänhet vill gott och kan identifiera sig i min roll även om de själva skulle fasa för det jag utsätter mig själv för.
En sak kräver det dock av mig som är lite jobbig – jag måste vara skärpt och snabbtänkt. Som i dag fick jag vid sittande möte höra en nyhet som jag tvingades förhålla mig till och dessutom ensam ha synpunkter om, och där jag representerade, tja jag är osäker, typ 200 kollegor. Säger man inget genomtänkt direkt, så kan man glömma att få en andra chans. Dessutom ska man vara medveten om att allt protokollförs och sedan får man stå till svars för det man sagt i all evighet. Så det gäller att tänka fort som f*n!
Ändå är inte detta något som håller mig vaken om nätterna (det är andra saker som håller mig vaken som är mer fysiologiska). Jag bara gör. Och jag tror jag gör ett gott arbete. Oavsett. Om jag nu inte har ett starkt självförtroende, så finns inte motsatsen heller. Jag är inte velig, tveksam eller ambivalent i det här. Det finns bara en riktning – framåt.
