Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Privata mejl är något jag aldrig får (eller skriver). När det upphörde vet jag inte riktigt, men jag tror det var under de år då jag inte hade något vettigt mejlprogram. Men om jag är orsaken till att mejl uteblir låter jag vara osagt. För hur mycket mejl skickas egentligen nu för tiden?
Däremot verkar det gå inflation i jobbmejlen. För tillfället är jag uppe i cirka 5000 mejl per år som jag tvingas läsa och, ibland, besvara.
Samtidigt älskar jag jobbmejlen och brukar hänvisa till folk att mejla mig om de vill få tag i mig. Nej, jag har fortfarande inte fått någon jobbmobil, så ingen kan ringa och prata med mig. Okej, jag har en bärbar telefon, men den är ganska hopplös eftersom den inte har täckning på alla möten jag springer runt på.
Det jag tycker sämst om är inte jobbmejl eller jobbtelefoner – utan det är de spontana besöken jag får på mitt arbetsrum. Jag har inte tid med sådant. Man måste boka tid med mig (via mejl), för råkar man finna mig på mitt rum så är jag garanterat på väg någonstans och har inte tid att prata.
I morgon skulle jag gått på ett möte, men det blev inställt. Därför skag jag – hör och häpna – vara på mitt rum nästan hela dagen! Visst, jag har alltid jäkligt mycket att göra, men nu blev jag ställd. Vad ska jag göra när planeringen faller? Jag blir handlingsförlamad. Hela min fridag har gått åt till att fundera på vad jag ska göra i morgon. Och jag har nu en plan. Som tyvärr kommer att falla av två anledningar. 1) Spontana besök på mitt rum. 2) Jag finns tillgänglig per telefon. Men det finns en sak till… 3) Jag har fått jobbmejl där man vill att jag gör en grej, vilket jag hoppas går snabbt. Annars har jag planerat att återuppta ett arbete jag fick lägga på is för tre månader sedan. Ett arbete jag tänkt göra vid lediga stunder. Men tre månaders uppehåll… Vet jag ens vad jag höll på med när jag lade allt på is? Fördelen är annars att jag nu varit borta från det så länge att jag kanske har lättare att upptäcka sådant jag tidigare missat.
Tidigare stod julen för dörren, nu står påsken för dörren. Jag har planer – dock inte arbetsplaner. Jag ska fira min födelsedag som aldrig blev av i februari.
Kommentarer stängda