Mycket verkar vara på gång, men jag är mest vårtrött. Därför har jag nu ledigt (semester) några dagar för någon form av återhämtning. Och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det där ryktet om att någon trånar efter mig, är kär i mig. Det låter så tonårsaktigt och onödigt. Jag har nog själv också förstått att där är något som jag inte är så intresserad av.
Det verkar som om jag nu fått igenom en annan form av lättnad, arbetslättnad. Jag ska nu bli ersatt på 50 % av de 400 % jag ska hinna med på jobbet. Det är bra eftersom jag då kan fokusera på färre saker. Det är svårt att uppnå resultat när man är splittrad och jagad.
Återigen har det börjat diskuteras om att jag ska få ett annat arbetsrum. Också det med syfte fokusering då jag verkligen är jaga. Tidigare i veckan hade jag stängt in mig, men ändå stod plötsligt tre personer på mitt rum samtidigt och krävde svar på frågor som (jag i och för sig har svar på) jag inte har med att göra i den funktion jag har. Jag borde exploderat, som jag gör när jag anser mig störd av ovidkommande, men det gjorde jag inte. Då. För jag hade supermigrän from hell. Däremot exploderade jag dagen innan (i tisdags, men enligt bloggen exploderade jag även i måndags) och det var då det kom upp diskussion igen om att jag verkligen skulle behöva sitta någon annanstans. Inte så mycket för att jag exploderar, utan för anledningarna till att jag exploderar. Det är väldigt arrogant att påstå att jag ska vara tillgänglig för allt och alla.
Slutet av veckan har varit stressigt. Jag har timmar jag måste jobba, men sedan ställer både hämndtjänst och flärdtjänst till det tidmässigt. Jag har verkligen fått pussla för att få det att gå ihop. Lyckligtvis lyckades jag med det, men det var nog det som gjorde att jag inte kunde sova mellan fredag och lördag, började kräkas på morgonkvisten och sedan sovit hela lördagen för att återhämta mig. En kräkning är ett fysiskt trauma som ms inte reagerar positivt på. Så jag är fortfarande ganska påverkad. Vilken tur då att jag har semester!
2 kommentarer