Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
För min del är det alltid måndag. Kanske det har något att göra med att jag inte har någon tidsuppfattning. Kanske det också har något att göra med att jag alltid är så trött, som om det var måndag. Och att jag varje morgon – även på helgen – vaknar i panik då jag tror klockan ringt (det har den aldrig gjort) och att jag missat veckans första arbetsdag. Så jag går alltid upp innan klockan ringt, för jag tror alltid klockan ringt och att det är måndag.
Det är ganska jobbigt att ständigt tro det är måndag. Inte ens när jag förstått att det inte är måndag underlättar det något. För jag glömmer direkt vilken veckodag det är och är åter tillbaka på måndagen. Delvis handlar det väl också om att jag aldrig är utvilad efter en helg, eller ens under tiden som det är helg, utan allt känns konstant. Jag får ingen vila, känner aldrig att jag går ner på noll och kan njuta av att vara ledig. För jag är aldrig ledig.
På utvecklingssamtalet fick jag frågan om jag arbetade något hemifrån och om jag kan släppa jobbet. Jo, faktiskt. Jag utför inget arbete på min fritid förutom att jag läser mejlen. Jag tänker inte på jobbet heller (annat än när jag bloggar, för jag måste komma på något att skriva om, och då jag alltid (nåja) jobbar så ligger det närmast till hands att skriva om).
Ett bevis på att jag inte utför något arbete på min fritid, är den där klausulen jag har som säger att jag kan distansarbeta en halvdag hemifrån varje vecka. Jag har aldrig utnyttjat den möjligheten. Det känns inte lockande. Är jag hemma så vill jag slippa jobbet. Paradoxalt nog så kan jag ändå tänka mig distansarbete, men då ska det vara ”på riktigt” med allt vad det innebär i form av ordentligt utformad arbetsplats hemma.
Just nu vet jag att det är fredag och det känns fel. För det jag känner är att det är måndag i dag och att det i morgon också är måndag. Det är alltid måndag. Jag ser det som ett varningstecken. Dra ner på takten. Både på jobbet och på fritiden. Men jag sitter i en rävsax. Något negativt har hänt på jobbet som bara skapat kaos och inget annat hos mig. Det är så ångestladdat att jag mår illa. Så jag kan inte fly den situation jag är i. Jag är fast i måndagen.
