Alltid

Tydligen bör jag inte vara ledig. Konstaterar jag efter tre dagars hemmatid med huvudvärk och extrem trötthet. Arbetsdagen i dag var inga problem. I och för sig fanns där inte mycket att göra. Jag ligger väldigt i fas med andras arbetsuppgifter. Mina egna arbetsuppgifter har jag ju fått begrava för sommaren.

Hämndtjänsten hade i dag skickat ett adresserat kuvert till mig. Som var tomt. Där var ingenting i det. Jag blir varken förvånad eller konfunderad.

Och den nye flärdtjänstchauffören är rent livsfarlig till att köra. När folk ligger på tutan vid tre tillfällen på hemvägen, så beror det nog oftare på min chaufför än på andra bilister. 120 på 50-väg med tvärnit och filbyte.

Annars är det som vanligt på jobbet. I dag ville man ha med mig på fika, jag tackade nej. Efteråt fick jag höra att det inte var fika, utan en avtackning för en chef som slutar. Varför berättar de inte sådant för mig? Fika hoppar jag gärna, men avtackning för någon jag arbetat med i 15 år hade jag inte missat om jag fått det berättat för mig. Nu väntar jag bara på att de ska avkräva mig på pengar för presenten som jag inte visste något om. Detta är inte första gången och jag tycker de arslen, vilket jag också sagt till dem. Men det händer ändå gång på gång.

Tungt medicinerad

Medicinförrådet är något jag tycker är jobbigt att upprätthålla. Jag känner mig som en junkie med tanke på hur mycket receptbelagda mediciner jag får ta för att (förhoppningsvis) fungera. Och jag som avskyr allt vad läkemedel heter!

Jag måste vara beräknande också. Högkostnadsskyddet gäller bara ett år och så fort jag tar ut mina sprutor så får jag direkt nytt högkostnadsskydd. Jag vill inte stå utan högkostnadsskydd och tvingas betala för något litet. Därför var det i dag hör tid att beställa sprutor, för om två månader kan jag ta ut en ny omgång och då direkt få nytt högkostnadsskydd (då nuvarande går ut i början av augusti). Därför var jag också tvungen att i dag inventera vad jag har hemma och se vad som jag enligt recept får lov att ta ut redan nu så jag klarar mig till nästa period med högkostnadsskydd. Det var då jag upptäckte det…

Jag hade inget recept på sprutor! Fort som tusan fick jag lägga in en beställning om recept, för jag vet att det tar två veckor (minst) innan neurologen åtgärdar det. Och i semestertider och så. Och då min läkare slutat. Men det tog bara ett par timmar att få recept?!

Räddad! Jag har nu beställt fem läkemedel för 0 kronor (men som skulle kostat drygt 30 000 kr). Om två månader kan jag göra om proceduren, men med vetskap om att jag har recept, har läkemedel så jag klarar mig några månader och att jag får nytt högkostnadsskydd då.

Att man ens ska behöva tänka på sånt här!

Bara vänja sig

Plötsligt kom insikten om att jag inte tycker om det här. I fyra år har jag varit mentalt slutkörd på grund av hälseneinflammation, magsmärta, förlamning och yrsel. Jag har varit isolerad, inte pratat med folk, inte orkat bry mig. Nu när jag piggnat till så är jag… ensam. Samtidigt. Jag har inget att säga eller tillföra.

Pausen från sängen…

Min första liter jordgubbar för i år. Svenska. För 25 kr i frukt- och grönsaksaffären. De var inte så där väldigt söta, men tillräckligt. Jag passade också på att köpa bananer, rädisor och paprika. Allt som allt under 50-lappen. Det känns inte bara överkomligt, utan också nyttigt. För att motverka detta så köpte jag också en stock snus, cola och lakrits för 400 kr. Fast i en annan butik. Tiggaren fick dock inte ett öre.

Öh…

Början på guldkant… aluminiumkant?

De senaste månaderna har jag blivit lika glatt överraskad när jag betalt mina räkningar och ser vad som blir kvar på kontot. Senaste avtalet gav mig ganska mycket mer i lön. Eller, kanske inte. Men plötsligt har jag inte längre den där oron att jag måste klara mig en hel månad med det som är kvar på lönekontot. Plötsligt kan jag unna mig. Vilket jag inte gör, men jag behöver inte tänka, väga för och emot, när jag vill shoppa något litet.

Jag kan inte jämföra mig med kollegor lönemässigt. Jag har annan titel, andra arbetsuppgifter och större ansvar. Det är därför jag har ganska många tusen mer än dem, men det förstår de inte utan känner sig missgynnade. Pratar jag med andra, som inte känner avund då de inte är mina kollegor, så blir de bestörta när de hör min lön. ”Inte mer – med ditt ansvar, ditt kunnande och din prestation”?! Nej, än är jag inte nöjd. Jag är nöjd med lönen såtillvida att jag klarar mig på den. Jag är inte nöjd med hänsyn till ansvar/kunskap/prestation. Jämför jag med andra som har motsvarande ansvarsområde, så har jag ganska låg lön.

Nåja. Månadens räkningar är skickade och kontot är inte länsat.

Otryggheten

Egentligen vill jag inte skriva det här… här… Men jag har senaste halvåret gått i samtal på grund av min panikångest. Nej, inget konstigt, inget märkvärdigt. Det handlar om att komma till insikt om egenhjälp vid panikångest, identifiera situationer och lära sig ignorera, inte låta det påverka eller begränsa. Identifieringen är väl det vi håller på med mest. Självklart spelar yrsel och ostadighet in (ms-relaterat), men vad ligger mer bakom det hela? Mitt kontrollbehov. Vi har grävt ganska djupt där för att utröna varifrån kontrollbehovet kommer. Jo, det grundar sig i en otrygghet. Från ms? Nej, ända från min barndom. Oftast får jag omotiverad panikångest på natten och det beror på att jag reagerar på ljud i form av människor som pratar. Jag har väldigt mycket människor omkring mig som pratar i tid och otid. Grannar. Grannarnas personliga assistenter. Folk på balkongerna. På torget. I trapphuset. Dygnet runt. Jag känner mig otrygg i att jag inte vet varifrån jag hör rösterna. Varför? Jo… Jag fick aldrig sova som barn. Det var otryggt och oskyddat. Med en alkoholiserad far som på nätterna slet upp mig ur sängen. Jag har aldrig lärt mig slappna av på natten, har alltid sovit dålig. Hör jag människor på natten så reagerar jag irrationellt och ser det som något hotfullt trots att jag låst om mig. Jag känner mig inte trygg. Men varför panikångest i vuxen ålder? Det… vet jag inte.

Lugnet

Huvudet är lite bättre i dag, åtminstone vad avser gårdagens migrän. I övrigt låter vi det vara osagt.

Veckan har hittills varit väldigt tung och det har varit svårt att få sova i den omfattning som behövts. Det har varit smärtsamma (inte ajaj, snarare ojoj) dagar på jobbet och jag har bara längtat till sängläge. Annars har det varit ett bättre läge på jobbet nu när hälften gått på semester. Jag slipper folk som bara springer rakt in till mig, jag slipper idiotiska frågor, jag slipper telefonsamtal, jag slipper möten. Riktigt behagligt med normal arbetsmiljö där jag hunnit uträtta något utan avbrotten.

Annars är jag väl på gränsen till total utmattning och sjukskrivning, men semestern hägrar där i fjärran och jag uthärdar. Trots allt blev det ju lite bättre den här veckan även om lekamen säger ifrån.

Bonus är att jag nästa vecka går er till halvtid (arbetar 2 dagar, ledig 1 dag, semester 2 dagar), vilket under några veckor blir en nedtrappning inför semesterperioden. Så jag inte chockar mig själv med att bli ledig tvärt. Enda problemet/oron är att jag då ska hinna dubbelt så mycket på halva tiden. Nej, jag kommer nog aldrig tillrätta med arbetssituationen (arbetsmiljöproblemet). Jag testar mig fram… Och varje år har jag nya arbetsuppgifter, så jag kan aldrig copy & paste ett fungerande upplägg ena året till det andra. Ack.

Perfektion och icke-perfektion

Märklig känsla i kroppen när jag vakande i dag. Mer yr än vanligt. Högre tinnitus än vanligt. Tung i huvudet. Tappade balansen och föll in i vägg. Misstänkte att jag haft migrän i natt då jag sov. Vilket under dagen bekräftades. Migrän. Ibland är det svårt att avgöra, särskilt om jag inte är vaken när det hela börjar.

Flärdtjänsten har i dag varit helt hopplös. Till och från jobbet tar det 25 minuter (utan medpassagerare). Jag har alltid ”senast framme”-tid bokad. Bilarna var sena i dag. I morse kom bilen 8 minuter innan jag skulle vara på jobbet. I kväll kom bilen 13 minuter innan jag skulle vara hemma. Så tydligen kan man inte lita på ”senast framme” trots att de infört det för att kunna vara på den säkra sidan att komma fram i tid. Vet inte hur jag ska gå vidare med det. Orka, liksom. Särskilt inte vid migrän.

Bältrosen kliar fortfarande, men en annan typ av klåda. Tidigare var det inflammationsklåda, nu är det läkklåda. Från inflammation till vätskande sår. Det sista är dock lite mer behagligt än det förstnämnda. Och betyder att bältrosskovet snart är över och ett minne blott. Om jag inte stressar till mig en ny omgång direkt.

På jobbet är jag i fas (halleluja) med det som andra skulle utfört (ajdå). I dag utbrast jag ”varför är inte alla lika duktiga som jag”! Frågan är och förblir obesvarad.

Want you to want me

Vad ska jag säga i dag då? ”Jag älskar dubbla negationer, för jag är inte inte den som är den”. Nä, det får bli en lista i dag, för jag orkar inte summera dagen.

Lovar du att vara ärlig?
Nej, ärligt.

Du heter:
Jonas.

Smeknamn:
Jontas, eller mitt efternamn.

Låt just nu:
Want to want me, Jason Derulo.

Om du röker:
Nej, vi har totalt rökförbud på jobbet – helt underbart!

Beroende av:
Tystnad.

Vad tror folk om dig:
Allvetande och omnipotent. Jag får ständigt frågor om precis allt. Självklart kan jag besvara allt, även sådant jag rimligtvis inte borde ha någon kännedom.

Stämmer det:
Kanske. Jag börjar misstänka att jag har fotografiskt minne för sådant jag hör (inte ser).

Var får du oftast dina komplimanger från:
Chefer, de rådfrågar mig om allt och ger beröm för att jag är snabb och har svar på allt (jag är kvicktänkt problemlösare).

Brukar du skratta för dig själv:
För trött. Skrattar inombords.

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS:
Jag får aldrig, aldrig, aldrig någonsin sms.

Vilken är din favoritmålning:
Inget specifikt, men jag gillar kubism.

Vart bor du:
Centrala Göteborg, men fel sida om motorvägen.

Trivs du där:
Varken trivs eller vantrivs.

Vad har du för mobiloperatör:
Tele2 på två av mobilerna. Telia på övriga… *räknar* …tre? Hur många aktiva mobiltelefoner har jag egentligen?

Är du allergisk mot något:
Nej, inte egentligen, men reagerar på c-vitamin.

Har du haft sex idag:
Nej, vi har inget linneförråd på jobbet.

Nästa mål i ditt liv:
Oj. Återfå min fritid?

Hur svarar du i mobil:
Argt och frågande: Jonas?!

Vad sa den du pratade senast med i telefon:
Ja, hej då, då! (Ömma modern)

Antal sömntimmar inatt:
5-6 timme. Ovanligt länge, hade sovmorgon och behövde inte stiga upp förrän 05 i dag.

Sov du ensam:
Ja, men det känns inte så sedan grannarna börjat bo hemma. Mitt sovrum gränsar till tre andra sovrum (grannars) och de har börja föra liv om nätterna. Nej, inte älskog eller snarkningar, bara ”liv”… Jag hör när folk rör på sig. Ändå är här inte lyhört, men jag är superkänslig på natten.

Tycker du om din pappa:
Fel tempus.

Brukar du komma i tid:
Alltid! Utom när flärdtjänsten kör med egenmäktigt förfarande.

När mår du bra:
Ja, bortsett från trötthet, yrsel och smärta. Prima liv!

När blev du fotad senast:
Sånt vet man aldrig. Folk står ju med mobiler överallt.

Vanligaste färger på dina kläder:
Svart och blått.

Vad tycker du om fötter:
En anatomisk fördel.

Är du smart:
Jag är väl genomsnittlig?

Vem/Vilka saknar du just nu:
Gazzy, alltid Gazzy.

Favoritdryck på morgonen:
Så fort jag kommer till jobbet går jag inom Pressbyrån och köper en latte.

Är du blyg:
Nej, och det förvånar många eftersom jag är så fet. Att jag vågar ta plats verbalt och visuellt! Oförskämt av mig. Nej, men jag har självförtroende och stark integritet. Jag är en ångvält.

Sysslar du med någon sport:
Nej, men går på styrke- och konditionsträning.

Vill du hellre ha mail än brev:
Brev vet jag inte riktigt vad det är. Men mejla mig! Ring inte, mejla!

Tror du på kärleken vid första ögonkastet:
Ja, ända tills motparten öppnar käften.

Har du spytt offentligt:
Nej, tror inte det? Har jag missat en upplevelse?

Vem/vilka har betytt mest i ditt liv:
Osäker.

Är du nöjd med ditt liv:
Det är okej.

Om inte, vad vill du ändra på:
Jag vill bli av med mina man boobs.

Är du bortskämd:
Jag skämmer bort mig själv.

Tycker du denna utmaning är meningslös?
Nej, den hade ett syfte. Jag behövde inte tänka ut någon annan bloggtext i dag.

”Du är för duktig”

Natten mellan söndag och måndag, med början kl. 23.30, fick grannarna för sig att börja skruva loss vägglampor. Jo, jag kände igen ljudet från när jag själv bytt glödlampa i väggamaturen som är över handfatet. Porslinsockeln låter på ett visst sätt och ljudet leds i väggarna. Det hörs som om någon står inne hos en och drar med naglar över griffeltavla. Och så höll det på i en timme. Det var därmed omöjligt att sova, vilket känts som en naturlig konsekvens till dagens utmattning på jobbet.

Jobbet är märkligt. Nu när semesterperioden är igång och jag lagt in om och fått beviljat min ledighet, så måste jag ändå byta dagar för att få det att gå ihop. I dag var det en ekonom i panik som krävde att jag stannade kvar en extra dag för att fakturering skulle gå iväg. Ärligt, jag borde fått tjänsten som ekonom. Det jobb jag får utföra i bakgrunden leder till att ekonomen sedan bara med en knapptryckning skickar iväg en faktura. Det är väl därför ekonomen har dubbelt så mycket betalt som jag, kan jag tänka? Det känns lite surt när man tänker på arbetsfördelning, lön och dessutom behöva försaka sin sommarsemester även om det bara blir en förskjutning med en dag. Antingen får ekonomen lära sig göra skäl för lönen, eller så ska jag ta betydande del av den där lönen.

Jag vet inte ens hur jag ska göra för att räkna ut när min semester officiellt börjar i år. Den verkar vara väldigt flytande och föränderlig. Risken är att jag inte kommer att känna att jag haft någon semester då jag fått rucka så mycket på den och inte vet när jag plötsligt tvingas tillbaka till jobbet akut.

För närgånget

Och sovit är vad jag gjort. Med det är jag väldigt nöjd, men jag är redan lite upprörd inför morgondagen där jag kommer att få frågan vad jag gjort i midsommarhelgen. Svarar jag ”ingenting” så ser man ner på mig, vilket mest gör mig förbannad. De ska skita i vad jag gör på min fritid, för jag pratat inte privat med arbetskamrater. Däremot så vill de gärna delge precis allt de gjort sedan vi sågs senast, trots att jag aldrig frågat eller vill veta. Asociala jag? Nej, men jag har inte valt att inkludera mina arbetskamrater med mitt privatliv. Anledningar till det finns. Några få utvalda finns dock, men jag väljer utifrån hur de genom åren betett sig och sagt. En som vet för mycket ser mig numera som antikrist.

Nu har jag fyra veckor framför mig där jag ska ersätta andra som gått på semester. Parallellt med det ska också jag ha semester. Men inte än.

FB-bilderna, del 2

Oj, så produktiv jag varit senaste månaden med att sno bilder på Instagram och publicera dem i mitt Facebook-flöde! Ytterligare 100 bilder…