Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
För tusen (1000) dagar sedan var det den 1 juli 2015. Det var dagen då jag inte rakade mig och därefter låtit bli vara självdestruktiv. Ja, mitt skägg fyller alltså 1000 dagar i dag. Under dessa första tusen dagarna så har jag varit hos barberare två gånger men också själv klippt topparna en gång. Hade jag inte stympat mig vid dessa tre tillfällen så skulle skägget vara cirka 45 cm långt. Vad blir det? Typ 0,45 millimeter per dag? 1,35 centimeter per månad? Nä, jag kan inte räkna – har suttit och räknat på jobbet i dag, så nu när det är kväll vet jag inte om mitt logiska tänkande är närvarande. Strunt samma.
Bilden är från i dag. Borde jag inte se gladare ut med ett skägg som fyller 1000 dagar? Nå, men bakgrunden till fotot var att beskriva dagen i övrigt. Jag var insnöad i dag igen och kunde inte ta mig till jobbet (två timmar försenad). I går kväll lade jag mig med att det var barmark ute. I morse vaknade jag med drygt 10 centimeter snö. Nej, inga plogbilar i sikte. De har inte synts till alls i dag eftersom det ändå skulle töa bort helt under dagen enligt prognosen. Rollator i snö fungerar inte. Och flärdtjänstbussen har låggolv och fastnar i snö. Alltså fick jag vänta tills vanliga taxibilar började köra under förmiddagen, för vanliga bilar kan köra i snö. Jag som inte klagar på snö och kyla, är faktiskt mer upprörd över bristfällig snöröjning. Märkligt nog blir jag alltid insnöad de dagar då jag verkligen måste infinna mig fysiskt på jobbet för något viktigt möte. Annars hade jag arbetat hemifrån och inte bemödat mig med att slåss mot omvärlden.
Jag hann med mina nödvändiga möten i dag plus att jag hann utföra ett extra uppdrag jag fick påkastat mig i dag. Både måndag och tisdag har varit möten, så jag har inte hunnit sitta på mitt rum förutom just det här extra uppdraget som kanske tog en halvtimme.
Påskhelgen innebär inte längre arbete för mig. Ändå är det okej att arbeta extra i påsk om man vill, men jag vill inte. Nu när jag varit sjukskriven en vecka så behöver jag komma in i naturlig arbetsrytm och inte slita ut mig genom att arbeta extra. Även om jag har tonvis med arbete som lagts på hög under min frånvaro.
I går fick jag reda på min nya lön. Rejäl löneförhöjning! Öh, menar ”rejäl” då allt är relativt. Om man säger så här – jag fick tre gånger mer än genomsnittet för årets lönerevision. Men lönespridningen är ändå dålig då det endast skiljer 8000 i lön mellan högsta och lägsta lönen. Men det roliga var kanske inte lönen i sig, utan motiveringen; undervisande, kunnig, efterfrågad, kompetent, driftig och leder utvecklingen framåt för hela arbetsplatsen vad gäller rutiner och arbetssätt. Själv tycker jag inte att jag presterar eftersom jag har så mycket att göra att jag aldrig känner (mentalt?) att jag genomför eller slutför något. Jag hinner väl aldrig reflektera över vad jag gjort, utan tänker mer på sånt jag borde gjort (också).
Bortsett från stressen på jobbet så har jag kul där. Något har hänt senaste året. 1) Jag övervakas inte. 2) Jag ifrågasätts inte. 3) Jag har inte en massa spontanbesök som ständigt vill ha min uppmärksamhet (jag får sitta ifred och jobba). Men största förändringen, det som är tydligast för mig, är att det som varit jobbigt inte längre är ett problem. Personalstyrkan är utbytt och negativa människor, som sänkte alla i sin omgivning, har slutat. Det är hemskt att säga – men pension är en befrielse. När andra går i pension. Det man kan fråga sig är om det alltid varit negativa människor, om det handlar om generation. Eller om det handlar om personlighetsförändring i takt med stigande ålder? I så fall ligger jag pyrt till som nu räknas som senior på jobbet. Hur många går och väntar på min pensionering? Hur uppfattas jag av andra? Nå, ingen är älskad av alla – så det är nog lite individuellt vad man tycker om mig. Det jag vet och som framförts som ett problem från andra, är att jag är väldigt kategorisk eller svävande. Antingen tycker man att jag kommer med pekpinnar som de inte vill veta av, eller att jag inte kan ge klara besked på saker som inte har några svar. Som sagt, alla kan inte vara nöjda.
