Styrka

Visst, det kan tyckas vara omotiverad av mig, men jag är lycklig. Jag är alltid lycklig. Det är mitt default-läge. Självklart har jag också ångest, oro och så vidare i min vardag. Det största inslaget har jag nog av frustration. Men lycklig.

Vad gör mig lycklig? Jag har fått höra följande av andra:

•  Det är brist på självinsikt – jag är och ska vara olycklig!
•  Egentligen är lyckan en depression.
•  Förmodligen rör det sig om hjärnskador till följd av plaque/plack som uppstått på grund av ms.

Vilka säger detta? Kreti och pleti. De som inte kan acceptera att jag är lycklig. Det är nämligen väldigt provocerande. För vem kan ärligt säga att de i grund och botten är lyckliga?

Självinsikt är viktigt för mig. Därför har jag försökt tolka min lycka, men det är svårdefinierat.

Under hela min uppväxt och under mina första år i vuxenlivet, hade jag många och tunga ok. Jag var osäker. Jag var utsatt och ansatt. Allt var en kamp. Jag drabbades också av diverse sjukdomar och olyckor som gjorde allt så mycket värre. Allt, eller åtminstone det mesta, var ett helvete.

Vändningen kom faktiskt sig av att jag fick min ms-diagnos för snart fjorton år sedan. Symtomen var hemska och det dröjde innan jag fick en diagnos. När jag väl fick min diagnos, så släppte allt. Jag kunde ta den diagnosen. För jag visste vad det innebar. Därmed kunde jag också släppa alla ok jag släpat runt på. Dels för att jag insåg att jag drogs ner av dålig energi om jag tog åt mig av alla problem. Dels så hamnade mycket i ett perspektiv vilket också gjorde det lättare att släppa mycket som egentligen var utan betydelse. Ungefär samtidigt med min ms-diagnos (ett år senare) genomgick jag en livskris som   jag kom ut   ur mycket stark och självsäker. Väldigt lite kan rubba mig i dag.

Jo, jag kan komma ur balans och känna mig övergiven i vissa situationer. Främst tänker jag på förra årets kamp med sjukdom där jag inte kunde (eller kan) nå sjukvården alls. Då kände jag mig utlämnad. Men det gör mig inte deprimerad, jag blir istället förbannad och envis. Och paradoxalt nog så finner jag lycka även i det. Kampen. Skadeglädjen i att ge igen gör mig lycklig.

Vidare blir jag lycklig av rutiner i vardagen. Och av väldigt små saker. Att utföra och slutföra saker ger mig mycket. Vädret och årstiden (just nu) gör mig lycklig. Gazzy (åh, darling) gjorde mig lycklig, vilket i dag ersatts av mina 13 skator ute på gården. Delaktighet gör mig lycklig. Social samvaro gör mig lycklig. Att få finnas i ett sammanhang. Sömn, tv, dator, mobiltelefon, arbete – ja, allt gör mig lycklig.

Som sagt – det här kan vara provocerande. Den enskilda orsak som jag kan se, som lett fram till lycka, är förmågan att kunna släppa taget om sådant som inte tillför något i mitt liv. Och istället värdesätta de små sakerna. Allt annat med frustration och annat negativt, som ändå förekommer i min vardag, är det sekundära. Grundkänslan kan ingen ta ifrån mig. Livet är och har alltid varit gott! Lycka!