Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I dag blev jag så där förbannad igen, som bara en halvfinne med snapphaneblod i ådrorna kan bli. Naturligtvis handlar det om min arbetssituation. Jag är stressad. Jag är pressad. Jag sitter på enhet som jag inte arbetar för, eftersom det är enda fysiska arbetsplatsen som finns att uppbringa (lokalbrist). Då uppskattar jag inte att bli störd av ovidkommande. Jag har helt enkelt inte tid. Hade jag haft ett lugnt arbete och tillhört den enhet där jag sitter, så kanske det hade kunnat uppfattas som omväxling. Men jag har inte tid med omväxling.
Vad som hände när jag fick ett litet utbrott? Jo, jag hade varit på ett sent eftermiddagsmöte, hade bråttom tillbaka till jobbet för att avsluta och fixa några akuta saker. Då passerar jag några ”arbetskamrater” som behöver hjälp med ett datasystem som jag inte har med att göra. Jag förklarade att jag inte hann, jag stod i ytterkläderna och var lastad med saker. Trött var jag, eftersom jag gått ute och haft känningar av panikångest och ostadighet i benen, samt har hopplös magsmärta i dag. Då draaaaar de mig i jackan och håller mig fast vid datorn eftersom jag måste hjälpa dem! Jag finner detta oacceptabelt och mer därtill. Och de fortsätter att rycka och dra i mig trots att jag står stilla vilket inte inverkar positivt på min balans.
En gång hade kanske varit okej, men nu sker detta dagligen och jag blir mer och mer förbannad. Jag förklarar och säger hur det ligger till, att de får vända sig till någon av sin egen personal, men då bara fnissar de (vet inte om de spelar dumma, eller om de verkligen är det – det lutar åt det sistnämnda).
Dagen har varit svårt ändå. Jag har en annan ”arbetskamrat” som hänvisar alls sina samtal till mig på felaktiga grunder. Och de som då ringer mig blir sura på mig eftersom jag inte hjälper dem. Samtidigt klagar många på att de inte får tag i mig per telefon. Nå, men jag har ingen allmän telefonservice! Jag har ett eget arbete att sköta.
När jag räknade på hur många arbetstimmar jag behöver göra per vecka, så kom jag upp i 64 timmar per vecka. Då räknar jag i underkant. Och jag får bara jobba 30 timmar per vecka. Därför blir jag också så förbannad när jag störs av andras dumhet.
Min lösning på problemet handlar inte så mycket om att dra ner på arbetsbördan. Det handlar om att få arbete ostört. Därför fortsätter jag önska nytt rum på annan enhet. Att det råder lokalbrist skiter jag i.
Är jag gnällig? Tja, det är åtminstone inte obefogat.
2 kommentarer