Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Ja, då var arbetsveckan över! Eller… Äh, det återstår faktiskt ytterligare tre arbetsdagar, men upplägget är så annorlunda jämfört med vad jag kallar för arbetsdag att jag inte ser dem som det. Jag ångrar alltid att jag bokar in utbildningar, konferenser med mera. I stundens hetta (när jag ser en inbjudan) så blir jag så entusiasmerad att jag inte tänker mig för. Det jag glömmer bort i hänryckningens tid, är att jag faktiskt har begränsningar vad gäller fysik och ork.
Den här veckan ska jag på en tvådagarsutbildning som anordnas av ett privat företag där jag också ska vistas. Oron har kommit smygande så smått… hur ska jag orka… hur ser där ut… hur löser jag lunchen… hur långt måste jag gå… Och så vidare. Därför tog jag reda på det i dag. Jo, det är på femte våningen. Hiss finns. Där finns också ett lunchrum så att jag kan ta mat med mig istället för att vingla ut på stan (panikångesten ligger och lura efter dagen som varit). De enda orosmomenten är just nu 1) finns någonstans att sitta om flärdtjänsten uteblir/blir försenat, och 2) orkar jag sitta låst i skolbänken två heldagar? Samtidigt vet jag att allting löser sig. Och att jag efteråt inte alls ångrar att jag hoppade ut i det okända.
Jag försöker komma ihåg ”aldrig mer”, att jag verkligen inte vill bli exalterade när inbjudningar dyker upp. Men jag verkar alltid glömma. Och jag har redan anmält mig till ytterligare en tvådagarskonferens till hösten samt att jag vill gå på ytterligare en tvådagarskonferens i höst. Ska jag aldrig lära mig?
Ambivalent. Jag vill inte. Jag vill. Och så våndas jag när jag bokat upp mig och arbetsgivaren betalt dyra avgifter för min skull. Efter det kan jag heller aldrig ångra mig. Och det blir alltid bra. Men jag tror det aldrig i förväg.
Jag blir galen på mig själv.
Och så har jag nyligen varit sjukskriven och mår inte särskilt bra. Ändå erbjöd jag mig att ändra i mitt schema för att täcka upp luckor. Som om jag inte hade ett fullsmockat schema ändå.
För ett år sedan frågade min doktor om det inte var dags för mig att pensionera mig ytterligare 25 % med tanke på mitt hälsotillstånd. Men jag har ju inte tid! Jag är ju så himla engagerad och hoppar hela tiden in i något nytt som vänder upp och ner på mig där jag är överarbetad, slutkörd och panikslagen.
Sa jag att jag blir galen på mig själv?
Nå, men det är snart semester. I sju veckor. Förutom att jag ska jobba en dag per vecka under min semester. Plus att jag kanske drar tillbaka en utav semesterdagarna eftersom jag har så mycket att göra på jobbet.
