Störd #185

Var fjärde på kontor störs på jobbet, skriver GP (TT).

Jag har eget kontorsrum – det största jämfört med kollegor som också har egna rum. Nej, alla har inte egna rum men vi har heller inte kontorslandskap (än, tack och lov). Från början delade jag rum med annan, men jag stördes för mycket samtidigt som jag har mycket besök som då också stör min kollega. Därför fick jag eget rum för tre år sedan (och flyttade för ett år sedan till ett annat eget och större rum).

Ändå blir jag väldigt störd. Rummet jag fick senast ligger avsides i slutet av en liten korridor så ingen ska behöva springa in om till mig bara för att jag sitter nära och lättillgängligt.

Ja, ändå blir jag enormt störd. All personal – jag menar all personal – letar aktivt upp mig för att ställa frågor som inte berör det jag arbetar med. Problemet är att de vet att jag vet svaren på alla frågorna. Jag får aldrig vara i fred. Inte en minut – inte en hel minut! Inte ens när jag stänger dörren eller sätter upp lapp om ”STÖR EJ” så respekteras det. Och jag kan absolut inte röra mig i lokalerna utan att bli påhoppad. Inte ens om jag går till någon annan enhet i annan byggnad kommer jag undan. Och det där med att ha rast i personalrummet ska vi inte prata om! När jag kliver innanför dörren på morgonen så hinner jag inte ens gå fram till stämpelklockan och flexa in. Ja, till och med när jag slutat för dagen och sitter utomhus och väntar på flärdtjänst, söker man upp mig med tusen arbetsrelaterade frågor. Det är mycket också därför jag aldrig hinner utföra något arbete – jag störs oavbrutet.

Eget rum är en förutsättning för väldigt mycket – men när inte det hjälper? Jag vet inte hur jag ska kunna freda mig. Ibland känns det ganska uppgivet.