Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Min vardag är väldigt begränsad till att följa samma mönster dag efter dag. Alltså arbetat. Alltså snurrat runt i timmar med flärdtjänst. Alltså varit på gympa. Utöver det hinner jag inte så mycket mer under en dag.
På jobbet har jag tagit itu med att göra en statistisk uträkning jag tänkt göra i två års tid men aldrig haft tid till. Därför satt jag med stängd dörr, fördragna fönster och med notifikationen ”mattestuga – räknar” på dörren. Ändå kom X antal personer bara springandes rakt in på mitt rum för att fråga om jag verkligen inte ville bli störd. Fortfarande blir jag förbannad över bristen på respekt som jag aldrig verkar kunna få. Bredvid mig sitter chefen som också brukar stänga dörren och dra för sina fönster. Där tvärnitar folk och säger ”nej, upptagen, bäst inte störa”. Vad är skillnaden? Titeln? För utifrån hur vi reagerar när vi blir störda så borde folk vara skiträdda för att ens hälsa på mig då jag exploderar (när jag blir störd, inte att någon hälsar på mig). Därför måste det bero på titeln. Chef = viktigt, stör inte. Jag = oviktig, stör. Särskilt märkligt blir det när folk faktiskt har en anledning till att får tag på chefen, men ingen har anledning till att prata med mig då jag har eget avgränsat ansvarsområde på jobbet som inte inkluderar de personer som hela tiden stör mig.
Å vad jag känner igen det där! 🙁 På mitt förrförra jobb satt jag då och då i webbinarer, alltså en sorts seminarier via webben och datorn. Då vill man ju inte bli störd eftersom man lyssnar och kommenterar. Men trots stora jävla hörlurar på huvet och en stor, RÖD skylt på dörren… tja…
Dessutom reagerar jag väldigt negativt stressmässigt à la ms då jag inte klarar att sortera intryck eller att bli avbruten i koncentration (har jag dessutom fått utrett). Men inte ens det är argument nog. En liten seger fick jag genom att arbeta en lördag per månad. För att kunna arbeta ostört någon gång alls. Mycket samlar jag på hög inför den lördagen. Det blev ju pannkaka sist eftersom ingen berättade i förväg att där skulle vara extramottagning med 35 skrikande (anhöriga barn till) patienter som letade in sig på mitt rum då ingen tog emot dem. Samt att jag hade ”upplärning” parallellt med läkarkandidat. Nu går jag in extra klämdagen som jag egentligen skulle vara ledig på. De flesta har tagit fritt, undrar om jag får sitta ostörd? Jag har mer statistik att ta fram, mer räknande. JAG VILL ARBETA PÅ DISTANS HEMIFRÅN! (vilket jag kanske kan få trots att det bryter mot regelverket, men det handlar om min arbetsmiljö och om prestation)