Månad: <span>september 2015</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Till jobbet. Hem från jobbet. Däremellan koncentration, möten och så vidare. Som vanligt. Jag har inte hunnit fundera på vad jag vill (som jag skrev om i onsdags). Nu är det fredag, jag trött och har ont. En arbetsvecka känns väldigt påtagligt rent fysiskt. Lugna helgen innebär som vanligt att jag ingår i symbios med tvättmaskinen. Annars har jag inga måsten. Känns lite snopet, men jag har inte haft tid att tänka på helgen. Den bara kommer ändå.

Och precis stod ett gäng småtjejer (7-årsåldern) utanför min port och slog sönder flaska efter flaska mot asfalten. Arslen. Jag menar faktiskt allvar när jag säger att jag inte ser nyttan eller glädjen med barn annat än när de skadar sig. Hur var jag som barn då? Uppfostrad. Perfekt. Tänkande.

||||| 0 I Like It! |||||

Surgubbe

Kommentarer stängda

Diskussionen på jobbet beträffande min så kallade fåfänga fortsätter. De tycker jag gått all in vad gäller skäggprodukter och kunskaper. Ändå. Ännu en dag någon kommenterat mitt skägg och visat uppskattning, så tydligen gör jag ju något rätt.

I går tittade jag på en Youtube-film som varade i 18 minuter och som visade någon annans skäggprojekt. Det han beskrev var att alla har akward moments där skägget antingen växer ojämnt eller står åt alla håll. Men att man ska ge sig till tåls, för skägget har över tid lite olika stadier innan det normaliserats.

Vilka akward moments har jag då? Att jag tidigare klippt i mustaschen var ett misstag som nu visar sig. Bautaskägg men tunn mustasch, vilket blir en miss match för helhetsintrycket. Men jag låter det återhämta sig och växa ikapp vilket tar ytterligare en månad. Och just nu är där väldigt många bångstyriga skäggstrån som bara står rakt ut i ett i övrigt slätt skägg. Men de får vara. Annars har jag nu fått väldigt mycket volym i skägget och det börjar bli runt och bulligt så som det ska vara.

Jag har fått frågan vad jag nu har för slutmål med skägget. Det är först nu efter tio veckor som jag börjar ana vad jag vill med skägget. Delmål 1 som jag trodde mig ha, har jag nått om två veckor, det vill säga ett tremånadersskägg. Men, nej… Jag satsar nu storstilat med 6-9 månader, vilket innebär att skägglängden uppnåtts till 1 april nästa år. Då är volymen sådan att skägget ser ut som om en bläckfisk sugit sig fast i ens ansikte. Typ. Nej, men det blir mer lätthanterligt med stor volym (faktiskt) då det blir så långt att det lägger sig bättre. Men jag kan ju ändra mig.

Annars har dagen på jobbet varit bättre än tidigare i veckan, för i dag undkom jag migrän. Jag hann göra undan sex månaders arbete på en dag (jag har väntat på klartecken att få utföra detta jobbet). Och så har jag tjatat om att få ny tjänstemobil, en Iphone, vilket inte verkar vara en omöjlighet även om jag kanske får vänta lite budgetmässigt då det är kostsamt. Jag har hela tiden sagt att nuvarande tjänstemobil, Samsung, är en skittelefon. Det fick de andra också erfara i dag när den blev så varm att det inte gick att hålla i den samt att batteriet gick från fullt uppladdat till helt urladdad på ett par timmar. Utan att jag använde mobilen eller hade någon bakgrundsapp som sög energi. Delvis är jag ifrågasatt om jag verkligen behöver en tjänstemobil. Jo, jag flänger och far mellan olika arbetsplatser och mellan olika kommuner. Och ska alltid vara nåbar. Och en fungerande mobiltelefon är en förutsättning.

På tal om flänga och fara… Flärdtjänsten! Det är inte ofta chaufförer pratar med mig, men…

Morgonchauffören frågade varför jag lät så uppgiven. Jo, men jag var trött och skulle till samma gamla vanliga jobb. Sedan blev jag korsförhörd hela vägen till jobbet om vad jag arbetade med, om jag trivdes, vad jag hade för utbildningar och så vidare.

Kvällschauffören berättade gamla arbetsminnen från 90-talet om en arbetsplats som då slog igen, och som jag hört väldigt mycket om då den fortfarande finns med som begrepp/namn i den statistik jag tar ut på jobbet. Han berättade väldigt ingående om vad han hade haft för arbetsuppgifter, vilka han jobbat med, vart de tagit vägen efter 90-talet och så vidare.

Jag gillar inte att prata med chaufförerna eftersom jag alltid då är som mest trött (till och från jobbet) och har svårt att fokusera. Men i dag verkade de uppskatta att jag inflikade och visade intresse för deras frågor/berättelser. Fast i hemlighet tror jag de beundrade mitt skägg och vill lära känna mannen bakom skägget. För allting handlar just nu om skägget.

Och så ska jag tydligen ändå rulla ut med båten för utbildningsdag på någon ö i nästa vecka… Jag fasar. För ork och rollator.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Skägget växer och frodas. Nu också med beardbalm som gör att det glittrar (vilket kanske inte är syftet). Annars har jag nu förstått att jag verkligen inte ska röra det med varken sax eller hyvel. Att det börjar bli ett riktigt skägg märks genom alla kommentarer jag får. Förutom att jag verkar ha fått med mig hela the gay community på Instagram, så går det inte en dag utan att någon säger något uppskattande om skägget. Främst att de tycker att jag klär i det. Sånt säger man kanske inte normalt sett, för de som säger det rodnar alltid, men jag tackar för visat intresse. Fortfarande besväras jag inte av skägget, vilket kanske är något som ändå är förbi. Det kliar inte, har aldrig kliat. Skägget känns inte ens när jag lägger huvudet på kudden om natten. Det bara är. Mjukt. Men det är väldigt mycket arbete med att hålla skägget i schack. Mycket omvårdnad krävs, vilket inte gör något. Jag kan väl efter två månader säga att det var rätt beslut att låta skägget växa.


Vått skägg efter dusch. Efteråt måste det kammas, borstas, oljas in och så vidare.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Hur vill jag nå ut utanför min bubbla? Jag har fått det som en läxa, att försöka se bortom mina hinder och verkligen göra nåt kul på min fritid mer än återhämtning och vardagssysslor. Jag är begränsad av rollatorn då den är 1) iögonfallande, och 2) är ett fysiskt hinder då inte mycket är tillgänglighetsanpassat. Den kroniska yrseln leder till ostadighet, och där kommer rollatorn in. Den mentala tröttheten och förvirringen som uppstår när jag har mycket syn- och hörselintryck kan jag övervinna genom att ge mig in i situationerna om de är roliga och ger mig något i form av energi.

Sommaren har gjort att jag känner mig väldigt fed up vad gäller begränsningar. Jag vill ge mig ut i världen (bortom mitt postnummer, typ inom stan). Jag vill träffa människor som delar mina intressen och som jag vara mig själv med och som ser mig och inte mina hinder. Jag vill helt enkelt ha roligt med andra. Ett första steg hade kunnat vara övernattningen med arbetskamraterna när det är dags för årlig utbildningsdag, men för femte året på rad kan jag inte följa med då de återigen ignorerat min önskan om tillgänglighet. Det är både mobbning och ett arbetsmiljöproblem (då det är på arbetstid). Kanske det delvis också är därför jag inte vill umgås med arbetskamrater på min fritid, för de är ignoranter.

Vad vill jag rent konkret göra? Jag hade små funderingar kring någon kvällskurs, men det kräver mycket tid i form av läxor och tankemöda (för jag kan bara tänka mig typ språkstudier, men samtidigt har jag väl läst tillräckligt många språk; engelska, franska, spanska, finska, danska, tyska, medicinskt latin, medicinsk grekiska, esperanto).

Någon förening? Jo, jag fann en men de har aktiviteter som är alltför fysiska. Plus att jag kom över medlemsregistret (tack, Internet) och såg… personer… Nej.

Jag får fortsätta fundera. Likasinnande. Åtminstone med syftet att träffa människor som kanske sedan kan ingå i en nära vänskapskrets? Jag förlorade väääldigt många vänner för 10 år sedan som övergav staden. Sedan har jag bara fokuserat på arbete och återhämtning.

Finns det ingen Netflix-förening?

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering

Kommentarer stängda

I två år har jag fått höra av sjukgymnasten att jag är så frukantsvärt stark. I dag gjorde vi något jag inte testat göra sedan grundskolan – situps. På riktigt, på golvet, utan hjälpmedel. Gick hur bra som helst och sjukgymnasten undrade konfunderad hur jag klarade det med tanke på vikt och mage. Nå, men vikten har aldrig varit begränsande rörelsemässigt. Det är ms som stör min rörelseförmåga, men just nu inget alls. Från och med nästa vecka börjar jag på riktigt gym.

Det är dags för knävelborrar nu. Och folk börjar få svårt att motstå att dra mig i skägget. I dag upptäckte jag till min fasa att skäggoljan var slut (ingen fara, jag hämtade mer i kväll), vilket inneburit att skägget varit… stort… yvigt… okontrollerat… och stått åt alla håll.

Skägget verkar vara det ständiga samtalsämnet på jobbet, och då är det inte jag som tar initiativet. Det de tycker är vansinnigt roligt är att det finns så mycket skäggprodukter (som jag också använder). Det verkar också roligt att påstå att jag är fåfäng. Nej, ett vårdat yttre är väl inte fåfänga?! Och så skrattar de gott åt att sajter som säljer skäggprodukter också säljer (till män) tång för ögonfransböjning. Någon sa också ”och du fotar ditt skägg hela tiden och lägger ut på Instagram?”. Jag sa inget. Vilket fick skrattet att fastna och nästa kommentar ”du lägger ut foton på ditt skägg?!”. Nej, jag bekräftade inte att (förnekade inte heller) att så är fallet. Min dokumentation på Instagram… har ingen med att göra.

Knävelborrar? Jo, jag tuggar nu på mustaschen på riktigt. Men jag har lärt mig tekniken nu för hur jag äter med sked utan att doppa mustaschen. Det är inte vackert. Varken tekniken eller om jag doppar.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda