Månad: <span>maj 2017</span>

I går ringde man från käkkirurgen. Käkoperationen är inställd tillsvidare.

• Narkosbedömningen för en vecka sedan kom fram till att jag är högriskpatient för sövning, varför man vill flyta hela operationen till stora sjukhuset istället.
• Min käkkirurg på lilla sjukhuset är inte i tjänst på ett par veckor, och får sedan ta kontakt med käkkirurgen på stora sjukhuset.
• Käkkirurgen på stora sjukhuset får ta kontakt med narkos på stora sjukhuset.
• Katten på råttan, råttan på repet…
• Om jag kan får förtur i allt detta är där ingen som vet. Dessutom är det sommarstängt för all planerad verksamhet. I vilket fall som helst är operationen 20/6 inställd.

I dag fick jag besked om min rumsflytt på jobbet. Den dröjer mer än en vecka till då man fått köpa in flyttfirma eftersom jobbets vaktmästeri inte hinner bli klara till deadline 10/6. Här är det också katten på råttan, råttan på repet.

• Mitt nya rum ska tömmas på innehåll (har använts som skrotupplag för kasserade möbler).
• Jag flyttar ut ur mitt rum.
• In på mitt rum flyttar en chef.
• På chefens gamla rum ska det skakas fram möblemang och datorer för två personer.
• Den 13/6 börjar första personen som ska ha en utav de två arbetsplatserna. Så allt ska ske den 8/6 när jag är i tjänst.

Det börjar också dra ihop sig till att jag ska till Jönköping på 2-årsfest för skäggklubben. Jag får panik! Allt är fixat (tror jag), men jag vet inte hur jag ska orka rent fysiskt även om man lovat skaka fram en manuell rullstol att köra runt mig i. Tur en har 135 skäggbröder med respektive. För jag lär utnyttja dem för att klara av detta. Men jag blir fort uttröttad av intryck, så det känns tufft ändå.

Arbetshelgen är avklarad och det återstår inte många sådana helger då man äntligen anställt någon efter… Hur många år har jag arbetat helg? Jag arbetade helg 2000-2004. Allt därefter, 2004-2017, har jag helgarbetat på grund av personalbrist. Egentligen vill jag arbeta helg, men det får jag inte vilket är märkligt eftersom jag gjort det i 17 år. Nu blir jag också av med OB-tillägget, vilket motsvarar nästan en månadslön per år.

Hur var arbetshelgen? Den brukar vara kaotisk, men var ovanligt lugn. Därför kunde jag i dag sitta med något jag lovat så många i så många år. Skapa sidor på intranätet och uppdatera information. I vanliga fall utför jag bara akutåtgärder när någon påtalar felaktigheter, för webbansvaret går i sista hand.

I onsdags tog jag sista tabletterna i tvåveckorskuren mot nässelutslag och svår klåda. Nu är det tillbaka, så jag behöver väl söka vård för att ta reda på vad jag egentligen är allergisk mot. För 20 år sedan genomgick jag pricktest och det enda man kom fram till då är att jag har vasomotorisk rinit. Ingen människa vet vad det betyder. Inte ens läkarkåren vet säkert vad det är. De har alltså gett en åkomma ett namn som de inte känner till. Gissningsvis är det någon form av hösnuva, men det förklarar inte nässelutslagen eller klådan. Jag blir tokig av klådan.

Det jag nu går och väntar på, är när den där rumsflytten ska bli av på jobbet. Den skulle varit genomförd redan, men de har fortfarande inte tömt rummet jag ska flytta till. Nåja. Nu har jag ett par dagar fritt, så jag får se hur läget är nästa gång jag kommer till jobbet.

Av någon anledning så visar denna domän bara ”sidan kan inte visas – 404” hemifrån. Tur man ibland har lunch på jobbet.

I går var jag på narkosbedömning. Jag är högriskpatient och det är farligt med narkos för mig, men det måste göras. Lyckligtvis är jag hjärt- och lungfrisk, men risken ligger i övervikten och magkatarr. Det blir svårt ventilera mig vid sövning, jag kommer sluta andas. Under själv ingreppet måste jag ha respirator men på grund av uppstötningarna kan jag få ner maginnehåll i lungorna som leder till lunginflammation. Narkosläkaren var så pass orolig att de föredrar om operationen kan flyttas till ett bättre rustat sjukhus. Så nu väntar jag på besked. Blir det annat datum också? Det känns nu mer oroligt att de inte flyttar operationen till annat sjukhus. Hur rustade är de på det lilla sjukhuset om de ändå beslutar sig för att det ska utföras där?

Nåja. Bara avvakta och vara införstådd med att allt kommer gå bra, eller inte. Jag kan inte påverka något.

Nu borde kommentarfälten fungera igen. Jag trodde jag åtgärdat inställningen, men nä. Om nu någon vill lämna en kommentar, så är det möjligt.

I dag är jag kanske inte så jättesugen på att blogga efter att ha suttit med jobbets intranät. Och plötsligt är det typ 40 delsidor jag ansvarar för innehållsmässigt. Information ändras och jag ska försöka själv vara observant och göra uppdateringar. Det är inte lätt. Nu hade jag dessutom önskemål om att skapa nya delsidor för en egen enhet och där får jag själv författa allt.

Jag har haft en lugn ledig dag från jobbet, men har ändå arbetat halva dagen hemifrån på distans. Jo, jag ska ju till arbetsterapeut i morgon förmiddag för bedömning av permobil och fick därför jobba in tiden jag ska vara ledig. Jag försökte gå ut en liten runda i dag för att de hur jag klarade mig. Låt oss säga så här; jag har bokat sjukresa för att åka 1-200 meter. Redan nu misstänker jag att morgondagens chaufför kommer vara väldigt upprörd över att jag inte ska åka längre. Och att han måste låsa upp bom, packa en rollator som är tung som synden och sedan köra runt hela kvarteret då avspärrningar gör att man får köra lite längre än vad jag annars hade behövt gå. Nå, men jag kan ju verkligen motivera sjukresan. Och jag får betala för den (60 kronor).

Med förhoppning om att jag verkligen får ett eldrivet utomhushjälpmedel. I förlängningen har jag frågor till detta. Serviceavtal? Vad får jag ha i form av hjälpmedel när jag åker flärdtjänst? Hur lär jag mig manövrera fordonet? Kan jag överklaga om jag får avslag? Måste jag sluta jobba? Blir jag helt isolerad utan möjlighet ta mig ut? Hur gör jag på jobbet? Når jag handtag till dörrar och så vidare? Först får jag väl se om jag får permobil. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Och detta är inget jag gillar prata om.

Det är trots allt ganska coolt fortfarande att blogga. Nä, kanske inte. Jag har skrivklåda och efter tre månader kunde jag inte hålla mig borta. Om jag har något att säga? Absolut inte, men låt inte det hindra mig!

Kanske det är på sin plats att ge en uppdatering av läget och vad jag haft för mig de senaste tre månaderna? Jag kan väl säga att det har varit tre månader av standby. De senaste tre månaderna har jag haft ett MS-skov som ännu inte gett med sig. Jag har fallit och slagit mig. Ostadiga ben, kroniskt yr, triggad panikångest. Klart jag faller trots rollator. Det är så illa att jag även hemma måste ha rollator, vilket är nytt. Vi ska inte prata om hur det är utomhus eller på jobbet. Därför ska jag senare i veckan se om jag kan få en elscooter utprovad för att kunna förflytta mig utomhus och på jobbet. Jag kan inte gå en meter med rollator utan att falla, vilket till stor del beror på att jag inte klarar sortera sinnesintryck och då får panikångest och faller (total blackout, inte avsvimning). Nej, medicinering hjälper inte.

Efter sommaren ska jag prova ut ny MS-medicinering, vilket jag redan skulle genomgått. Jag har själv valt att skjuta på det eftersom det nu är klart att jag ska opereras till midsommar för käkcystan. Nästa vecka ska jag genomgå narkosbedömning, så jag håller tummarna. I går tog jag EKG, blodtryck och blodprover inför detta. Normalt EKG och normalt blodtryck, men inte världens bästa blodprover eftersom jag har pågående skov som ger förhöjda infektionsparametrar (vilket inte har någon betydelse vid narkos).

Sjukdomar och elände! Kan där finnas något mer? Ja! I ett halvår har jag haft konstant klåda och utslag över hela kroppen. Arbetskamrat fick göra en bedömning; nässelutslag. Så nu tar jag dubbel dos Kestine under två veckor och redan på första dosen försvann klådan. Efter två veckor får jag se om utslagen och klådan kommer tillbaka utan medicinering, för då måste jag söka vård då jag har någon allergi som är okänd för mig. Själv tror jag att det kommer sig av att jag har/har haft två skov sedan december. Mitt immunförsvar har fuckat upp.

Jo, nuvarande MS-skov föranledde en sjukskrivning i två månader utan effekt. Jag jobbar hellre då jag behöver vara fysiskt aktiv och har en daglig rutin för att må bra till kropp (huh?) och själ (it’s a dark place).

Hur rullar det på jobbet? Vi har ääääntligen kunnat börja anställa kollegor igen åt oss. Det har varit några tuffa år och det har gett mig en astronomisk arbetsbörda. Tyvärr finns det inga fysiska utrymmen åt kollegor, men det har vi löst genom att jag nu ska byta arbetsrum för 13:e gången under de 17 år jag arbetat på nuvarande jobb. Jag blir placerad på en stängd avdelning där alla rum står tomma. Så vi har fysiskt utrymme ändå? Nej, detta är en avdelningen som ska evakueras på grund av renovering (för första gången sedan 1954). Den var redan tömd, men ombyggnationen lär dröja. När det väl blir av, så får jag hitta arbetsrum nr 14. Vid årsskiftet, tror man.

Nu ljög jag. Jag kommer att dela avdelningen med en läkare, vilket gör honom glad då jag är hans personliga hjälpreda. Han har redan frågat om det är sant att jag kommer upp till honom, och när. Tja. Inom ett par veckor.

Utöver jobb och sjukdom då? Just nu ängslas jag, och attraheras av, att det snart är 2-årsfest i Jönköping med skäggklubben. Vi samåker i bil och man fixar fram lånerullstol åt mig. Sedan är det PAAAARTY i 24 timmar utan hämningar. Men det är några veckor dit.

Är jag tillbaka här på allvar med bloggen? Jag hoppas det.

Puss och smek!