Kategori: <span>Dravel</span>

Är vi mitt i sommaren nu? Varje år, när det är midsommar, så uppkommer samma fråga – är det sommar nu? Känslan infinner sig aldrig och det beror kanske inte så mycket på hur vädret är. Min teori är att man gasar hela året på jobbet tills man går på semester. Det är först då, efter några dagars ledighet, som man börjar notera det där med sommar.

Förr kändes det som att semester hägrade och att man sista veckorna innan ledighet började dra ner både på jobb och verksamhet. När semestern väl kom så var man beredd och tyckte att man hade jobbat flera veckor av sin sommar. För man noterade sommaren innan semestern kom.

Jag har mig själv att skylla. Jag har nu varit ledig 1 av 10 veckor, men 1) jag har gasat och ännu inte bromsat, 2) jag har ingen hel semestervecka utan jobbar 1-3 dagar per vecka under min ”ledighet”. Därför slår bromsen aldrig i och jag känner inte att det är sommar trots att det är nu jag är fri och ledig att göra precis vad jag vill. Men jag vill samtidigt ha det här sommarschemat då jag rent fysiskt mår bättre av tvingas arbeta så jag inte blir passiv och immobiliserad. För jag är lat. Har jag inget tvång på mig så tenderar jag att inte göra någonting som kräver ett par ben.

Det har också visat sig att jag gjort rätt i att inte ta helt fritt i flera veckor från jobbet. Jag är väldigt jagad då IT-avdelningen plötsligt fått för sig att vi ska göra stora förändringar i ett datasystem som enbart jag (hos mig) ansvarar för. Och det ska vara klart när semesterperioden (andras) är över. Alltså får jag jobba väldigt intensivt i min ensamhet i sommar. Men varför dra igång ett sådant här jätteprojekt mitt i sommaren? Tydligen skulle det varit klart för ett par år sedan, vilket ingen upplyst om eller gått ut med. När jag tidigare frågat så har jag bara fått till svar ”inte än”. Nu är det ”än”. Och urakut.

Förkyld dag 2 och redan bättre. Det tacka jag för. Men även om det är bättre så har hostan tillkommit. I natt satt jag upp och ”sov” 3-4 timmar. Märkligt hur jag alltid blir sjuk med något så fort jag är ledig en dag/några dagar?

Eftersom jag har tid – sitter och pillar med html-kodning. Det är något rogivande samtidigt som det kräver ett matematiskt tänk. Finns också de som påstår att man ska hålla igång hjärnan med tankenötter. Ur det perspektivet har jag fullt upp. När jag inte html-pillar så löser jag sudoku på extremnivå.

Tydligen är jag inte ett matematiskt snille. Kunde jag inte räknat ut i förväg att jag inte skulle vinna på Lotto i dag? Jo, det är sommar och då brukar jag spela på Lotto. Varför bara sommartid? Övrig tid hinner jag inte ägna en tanke åt spel.

Även om Blogg100 är över för den här gången, så får jag panik över att inte hinna blogga före midnatt varje dag. Men jag har inget att säga och behöver inte följa de hårda bloggkraven från Blogg100. För det gav ju ändå inget när det var skarpt läge, och än mindre nu.

Morgondagen ska tydligen bli händelserik när jag tittar i min kalender. Jag fasar. Det blir nog en sömnlös natt av ångest. Okej, gör inget då jag nu efter 1½ års väntan fått tid till psykolog i nästa vecka. Jag minns knappt vad anledningen är. Stress, va?

Nu… öh… Nej, jag har inte semester. Men det är från och med nu som jag bara arbetar en dag per vecka i tio veckor plus sex helger i tio veckor. Officiellt har jag inte semester förrän om 1½ vecka, men jag har ändå gått in i semesterperioden. Och meddelat alla att de kan mejla mig precis när de vill så ringer jag upp dem på jobbet. Det känns lite dumt, men jag kände mig så uppsluppen och gentil när jag yttrade detta. Men ingen kan tvinga mig hålla mitt ord.

Nu får jag vila någon dag innan jag ska ut och traska i skogen utan rollator. Ibland känner jag mig starkt nog att klara av det, men andra gånger känner jag mig svag och värdelös. Frågan är hur det faktiskt blir. Envis är jag, så jag kommer att vingla runt i skogen i den mån jag kan.

Min post har börjat försvinna. Ett adresserat kuvert som kommit fel kastade grannen in en kväll. För någon dag sedan hade tidningsbudet hittat ett adresserat kuvert till mig som han lagt in i min morgontidning. Och så är där ett brev jag skulle fått för två veckor sedan men som ännu inte dykt upp. Det brev som berättar att jag skulle ha fönsterputs i tisdags. Som jag ändå visste eftersom jag bara råkade ställa frågan högt. Jag förstår inte vad problemet är. Här är flera aktörer som delar ut post och nu i sommartider så är det vikarier. Fördelen jag har är att nästan alla räkningar kommer som e-faktura. Annars gäller det att hålla kolla på vilka brev som man kanske förväntar sig och efterlysa om något inte kommer. Vilket är svårt att veta, men som kund har man ett ansvar att betala räkningar i tidoavsett om de dyker upp eller inte.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra i sommar när jag är ledig. Kanske dags att sopa av balkongen? Och ladda ner någon ljudbok? Eller ska jag göra någon dagsutflykt så långt flärdtjänst får lov att köra? Men jag blir bara otålig, stressad och irriterad av att göra utflykter som inte har någon praktisk nytta.

Det blev väl precis så kaotiskt som jag inte kunnat föreställa mig. Och ändå helt okej. Jag trodde att jag under morgontimmarna skulle hinna utföra lite eget arbete, men det ringde direkt ett akutsamtal som vände upp och ner på allting. Ändå hann jag i tid till både mitt 3-timmarsmöte och mitt 4½-timmarsmöte. Men det blev en väldigt långt dag. Plus att jag bara fick sova 4 timmar i natt.

Morgondagen är också ett oskrivet blad just nu – jag är redan fullbokad och kan inte gå förrän allt är färdigt, men det tillkommer utöver det ännu mer minut för minut. Men det är alltså bara i morgon också som det kan vara kaotiskt och med en lång arbetsdag. Sedan drar jag ur pluggen och går på min 10 veckor långa ledighet. Det är nog därför dessa båda kaotiska dagar trots allt är helt okej och uthärdliga.

Men det har ändå varit intressant i dag av andra anledningar. Efter arbetstid pratade jag med en gammal… öh… vet inte hur jag ska beskriva relationen. Någon jag arbetade med för 15 år sedan (typ) och som jag kommer väldigt bra överens med. Vi utövade informationsutbyte innan jag lämnade jobbet. Och vi kan väl säga så här… ingen annan kommer överens med denna person.

Däremot så såg jag ett annat gammalt spöke som inte hälsade eller pratade med mig. Tydligen är jag fortfarande efter ett år misstänkt för oegentligheter…