Dag: <span>1 oktober 2008</span>

Läst i Dagens medicin:

När läkaren skulle undersöka patientens njurbesvär slutade det med att han sög av denne. Nu yrkar Socialstyrelsen på att läkaren ska förlora sin legitimation.

1. Väldigt kul. 2. Bedrövligt.

1. Det roliga är ”kärlek på lasarett” även om detta var på en vårdcentral. Fördomen frodas. På gott och ont. Men det roliga är att läkaren tog det som en sexuell invit bara för att patienten fick en erektion när man höll på att pilla på snoppen. Lika ”roligt” är det att patienten inte hade närvaro nog att säga ifrån utan först senare polisanmäler händelsen. Så mycket … stake … måste man väl ändå ha att man kan säga ifrån och både visa och säga att man gått över en gräns?

2. Det är sorgligt att läkaren gjorde detta då en patient alltid är i underläge och i beroendeställning. Det är absolut inte okej. Det är våldtäkt även om det inte gick att bevisa rättsligt i efterhand. Beteendet är direkt olämpligt och det står också inskrivet i författningen Hälso- och sjukvårdslagen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans värdighet.

[…] tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen […]

[…] bygga på respekt för patientens självbestämmande och
integritet […]

Beklagligt är också läkarens ursäkt om att vara utarbetad och stressad. Det är jag också, men inte går jag runt och suger av andra karlar på arbetstid. Okej, knappast annars heller. Öh? Nej, men allvarligt. Helt klart ska läkaren inte få fortsätta utöva sitt yrke. Sedan har det ingen betydelse om patienten trots allt var med på noterna och efteråt kände sig ratad vid utebliven privat kontakt. Omständigheterna kvittar. Det får inte förekomma sexuella handlingar mellan läkare (eller vårdpersonal) och patient. Punkt slut.

Okej, det är rätt plågsamt att gå på möten ständigt. Man får så lite tid över till ordinarie arbete som måste utföras oavsett hur mycket tid man har till sitt förfogande. Trots att jag bara varit i tjänst två dagar den här veckan så är jag redan helt slutkörd (mentalt uttröttad p.g.a. stress). Lyckligtvis är jag nu ledig enligt mitt schema i ett par dagar.

Vilket också är plågsamt. Ledig. Förutom tvätta så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har en förmåga att glömma bort att min förtidspension på 25% ska innebära vila och återhämtning. För inte tusan lägger jag mig ner och vilar bara för att jag är ledig. Det där har FK missuppfattat. Vila gör man när man är sjuk, och då är man sjukskriven Jaja, jag har en sjukdom men jag är inte sjuk, varav min förtidspension. Det finns ingen anledning för mig att bli fullständigt inaktiverad bara för att FK säger så. Just p.g.a. min sjukdom är det viktigt att jag är aktiv om än inte i tjänsten på ett jobb. Jag vet att min begränsning går vid 75% arbete.

På tal om FK. Nej, ännu har jag inget hört efter 18 veckor, 12 veckor över tiden, två anmälningar till FK-chef och tre telefonsamtal. Jag. Vet. Inte. Vad. De. Håller. På. Med. Jag känner förakt mot FK:s personal. De kan inte skylla ifrån sig. De är bara lata. Efter alla påstötningar och anmälningar så kan de inte säga att jag fallit ut ur deras system. De kan helt enkelt inte prioritera rätt. Surfittorna. I morgon ska jag ringa till dem igen. Varför vet jag inte, för det leder ju ingenstans.