Månad: <span>oktober 2008</span>

Mina migränanfall håller på att ta livet av mig. De fyra senaste veckorna har jag haft i genomsnitt 3-4 anfall per vecka. Varför vet jag inte. Jag kan utesluta kosten eftersom jag inte druckit rödvin eller ätit ost och choklad. Ska jag gissa tror jag mer på för mycket stress, för få sömntimmar och för lite vatten. Men så har det inte sett ut konstant de senaste fyra veckorna, så varför då migrän?

Det tråkiga är att där inte finns någon bra migränmedicin. Och de värsta anfallen får jag när jag sover. När jag vaknar med migrän är det för sent att ta något eftersom medicin ska tas vid första symtomet på ett anfall. I natt hade jag tydligen ett anfall, för jag vaknade med svåra migränsmärtor och jag mår väldigt illa. Värst var att behöva gå till affären i starkt solsken. Men jag klarade det. Utan att spy på Ica.

I helgen måste jag må bra. Det är en arbetshelg där jag måste förbereda klart inför nästa veckas statistiksammanställning. Jag har sexton timmar på mig att utföra ett arbete som tar 50 timmar. Och det måsta vara klart före måndag. Vad då stressad?

Det åskar. Rejält. Värsta ovädret på hela sommaren. Det har hållt på i timmar oavbrutet och elen har hotat med att försvinna. Det är fantastiskt. Så fruktansvärt vackert. En nattsvart mulen himmel där skenet från blixtrarna fortplantar sig som reflektioner under molntäcket. Det ser skrämmande ut. Som hotande fara, som värsta skräckfilmen. Det som gör det så obehagligt är att det är tyst. Inte ett ljud. Åskan hörs inte. Men vackert är det.

Bild från blixtnedslag live.

En mes. Det är precis vad jag är. Åtminstone i dag. Jag har softat och tagit igen mig efter de senaste dagarnas stress. Så vad har jag gjort? Jo, en impuls styrde mig in i videobutiken där jag för första gången på mer än ett år hyrde tre dvd-filmer. Det gör mig till en mes. För alla filmerna har en sak gemensamt. De är amerikanskt barnvänliga familjefilmer utan substans eller innehåll. Något annat orkar jag inte med i dag.

Det känner jag igen sedan tidigare. Är jag stressad och håller på att jobba ihjäl mig (om än bara efter två dagar på jobbet), blir jag depressiv på min första lediga dag. Håglös. Uttråkad. Lite sorgsen. Lätt ångest. För att jag inte är nöjd med tillvaron. Samtidigt vet jag att dessa känslor skakats bort tills i morgon. Men just i dag är jag ömklig och asocial.

Inte nöjd med tillvaron? Det betyder att jag vill så mycket mer, men allt går långsamt om än i rätt riktning.

En film kvar.

Update! Åh, jag glömde nämna filmerna… Enligt IMDB:
tt0461770, tt0385752 och tt0445934
Det är så pinsamt att jag inte skriver ut titlarna.

Åter ett samtal med FK. Kundtjänsten förfasar (Herre Gud! var uttrycket jag hörde) sig över att jag väntat så länge utan att ens få återkoppling på alla mina anmälningar. Men tydligen kan personalen ingenting göra åt mitt ärende mer än att om och om igen anmäla det till ansvarig enhetschef. Som ingenting gör. Det enda kundtjänsten kunde tipsa om var att jag fortsätter ringa och de göra nya anmälningar till enhetschefen. Utöver det kan ingen göra något annat än att vänta. Vad jag tycker? Det vet ni.

Läst i Dagens medicin:

När läkaren skulle undersöka patientens njurbesvär slutade det med att han sög av denne. Nu yrkar Socialstyrelsen på att läkaren ska förlora sin legitimation.

1. Väldigt kul. 2. Bedrövligt.

1. Det roliga är ”kärlek på lasarett” även om detta var på en vårdcentral. Fördomen frodas. På gott och ont. Men det roliga är att läkaren tog det som en sexuell invit bara för att patienten fick en erektion när man höll på att pilla på snoppen. Lika ”roligt” är det att patienten inte hade närvaro nog att säga ifrån utan först senare polisanmäler händelsen. Så mycket … stake … måste man väl ändå ha att man kan säga ifrån och både visa och säga att man gått över en gräns?

2. Det är sorgligt att läkaren gjorde detta då en patient alltid är i underläge och i beroendeställning. Det är absolut inte okej. Det är våldtäkt även om det inte gick att bevisa rättsligt i efterhand. Beteendet är direkt olämpligt och det står också inskrivet i författningen Hälso- och sjukvårdslagen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans värdighet.

[…] tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen […]

[…] bygga på respekt för patientens självbestämmande och
integritet […]

Beklagligt är också läkarens ursäkt om att vara utarbetad och stressad. Det är jag också, men inte går jag runt och suger av andra karlar på arbetstid. Okej, knappast annars heller. Öh? Nej, men allvarligt. Helt klart ska läkaren inte få fortsätta utöva sitt yrke. Sedan har det ingen betydelse om patienten trots allt var med på noterna och efteråt kände sig ratad vid utebliven privat kontakt. Omständigheterna kvittar. Det får inte förekomma sexuella handlingar mellan läkare (eller vårdpersonal) och patient. Punkt slut.

Okej, det är rätt plågsamt att gå på möten ständigt. Man får så lite tid över till ordinarie arbete som måste utföras oavsett hur mycket tid man har till sitt förfogande. Trots att jag bara varit i tjänst två dagar den här veckan så är jag redan helt slutkörd (mentalt uttröttad p.g.a. stress). Lyckligtvis är jag nu ledig enligt mitt schema i ett par dagar.

Vilket också är plågsamt. Ledig. Förutom tvätta så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har en förmåga att glömma bort att min förtidspension på 25% ska innebära vila och återhämtning. För inte tusan lägger jag mig ner och vilar bara för att jag är ledig. Det där har FK missuppfattat. Vila gör man när man är sjuk, och då är man sjukskriven Jaja, jag har en sjukdom men jag är inte sjuk, varav min förtidspension. Det finns ingen anledning för mig att bli fullständigt inaktiverad bara för att FK säger så. Just p.g.a. min sjukdom är det viktigt att jag är aktiv om än inte i tjänsten på ett jobb. Jag vet att min begränsning går vid 75% arbete.

På tal om FK. Nej, ännu har jag inget hört efter 18 veckor, 12 veckor över tiden, två anmälningar till FK-chef och tre telefonsamtal. Jag. Vet. Inte. Vad. De. Håller. På. Med. Jag känner förakt mot FK:s personal. De kan inte skylla ifrån sig. De är bara lata. Efter alla påstötningar och anmälningar så kan de inte säga att jag fallit ut ur deras system. De kan helt enkelt inte prioritera rätt. Surfittorna. I morgon ska jag ringa till dem igen. Varför vet jag inte, för det leder ju ingenstans.