Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nu har jag börjat se över den del av mitt gamla bloggarkiv som inte konverterats till pdf och som bara finns i html-format. Jag hittade något från februari 2000 som identifierar mig i ganska hög grad.
Ett par månader senare fick jag diagnosen multipel skleros. MS. Besviken? Nej, inte över att ha blivit sjuk. Snarare besviken över att inte kunna sköta det arbete som jag levde för. Det var en svår omställning. Att ha varit arbetande till att bli icke-arbetande. Sjuk? Nej. Fortfarande efter ett år känner jag ingen besvikelse över det. Jag kan inte förklara varför. Det bara är så.
– – –
Trots alla besvikelser. Trots alla besvikelser så kan det faktiskt leda till något positivt även om man till en början inte ser annat än en krossad dröm. Ibland har man tur och får allting serverat, men ibland får man själv ta tag i sin situation och se över den. Man kan inte gå och sörja något som inte blev som man tänkt. Så därför… Låt aldrig drömmarna ta slut!
Det stämmer fortfarande. Jag har aldrig känt att ms skulle vara något som drog ner mig i något bottenlöst hål. Besvikeleser har jag inte lika mycket som förr. Jag bloggade en del om vad jag var besviken på, men det var mest situationer som var ganska avgränsade och som egentligen inte hade någon betydelse. Det jag istället lärt mig är att aldrig ge upp, finna nya vägar, inte jämföra eller ångra något. Jag bemästrar helt och fullt min egen situation och mitt eget liv, men ibland får jag anpassa mig lite till vad ms för tillfället stäler till med. Och jag tror verkligen på det – att inte fästa sig vid saker som inte blev av.
Även om det är väldigt diffust och handlar om både känslor och vardag, så har det också fått mig att konkret inte vara så nostalgisk. Jag som tidigare samlade på saker där jag ansåg det ha ett sentimentalt värde, kan nu utan vidare slänga allt jag äger och har. Det enda viktiga är en inre trygghet, något man aldrig kan få av saker. Och det där med relationer… Det är alltid komplicerat, men fungerar så länge jag vet vem jag är.
