Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Under hela veckan har jag kunnat gå i jeans. Äntligen! Smärtan på huden/i magen är så gott som borta och provoceras inte längre fram av beröring. Förhoppningsvis är två år av joggingbyxor nu över och jag kan se ut som en normal människa och inte som white trash.
Men jag märker också en annan skillnad. När man ständigt har joggingbyxor på sig i alla sammanhang, så förändrar det ens fysiska hållning. Det är nog något undermedvetet. Jag noterade nu när jag fick på mig riktiga byxor att jag då sträckte på mig, blev mer rakryggad och rörde mig ledigare. Från hösäck till viril och spänstig! Typ.
Två år utan riktiga byxor på… Jag gräver i gömmorna efter fler par byxor. De har verkligen hamnat längst bak i garderoberna. Eftersom jag pendlar så mycket i vikt över tid, så har jag mycket att passa ut och tvätta. Kanske det är dags köpa nya byxor också? Nå, men just nu är jag bara så glad över att kunna ha byxor på mig, så jag skiter i om de är omoderna.
Härligt! För mjukisbrax är snyggast hemmavid, tycker jag.
Ja, ingen bryr sig om man är white trash hemma. På jobbet har jag gått runt i arbetskläder trots att jag inte får. Men ”pyjamasbyxorna” på jobbet har varit underbara! Men ibland måste jag vara privatklädd även i jobbet.
Det är en viss skillnad när man av hälsoskäl bär vissa plagg etc. Men folk som slafsar runt i mjukisbrax dagarna i ända bara för att kunna svulla är rätt osmakliga, tycker jag.