Dag: <span>26 maj 2015</span>

Gårdagen står jag fast vid hur gnälligt det än kan upplevas som. I dag är det något bättre efter att jag avverkat den ena chefen efter den andra. Äh, det lät illa. Det jag menar är att jag i dag kom till klarhet med väldigt mycket efter att lyckats prata med alla typer av chefer och andra personer. Nödvändigheten har jag känt länge men inte fått tag i rätt personer. Därmed har jag i dag kunnat gå vidare med arbetsuppgifter där jag senaste månaderna mest suttit overksam. Eftersom allt lossnade i dag så har jag också stressat till mig spänningshuvudvärk eftersom där nu är så mycket jag måste utföra på väldigt kort tid. Nej, jag har inte egentligen suttit overksam de senaste månaderna, jag har haft annat att göra, men detta andra har varit trängande.

Ovan betyder också att jag bokat in det ena mötet efter det andra, för att kunna sprida den information jag nu fått. Jag måste nu utbilda. Det stressiga kommer sig av att jag då också behöver material att uppvisa när jag utbildar. Material jag nu får skapa väldigt akut. Lathundar ska skrivas. Rutiner ska skrivas på. Hemsidor ska uppdateras. Och så vidare.

Insikten är väl mest att jag tycker att det är riktigt kul att undervisa och skapa dokument/hemsidor. Jag är nog en lärartyp.

I allt kaos under dagen där jag kastat mig mellan arbetsuppgifter, var det lite kul när jag plötsligt fick en fråga om hur man praktiskt skulle gå tillväga med ett problem. Ett problem kring en rutin som jag inte arbetat med sedan 2008. Självklart kunde jag besvara den utan betänketid. På jobbet behöver jag aldrig tänka till så länge det är arbetsrelaterat och rör något av det jag arbetat med senaste +20 åren. Märkligt, men jag har arbetet väldigt mentalt på ytan när jag är på jobbet. Det är väl därför också jag kan berätta så mycket anekdoter för mina studenter?

I morgon; prata heldag vid tre möten. Minst. Oh.