I torsdags morse vaknade jag med bröstsmärta. Ändå arbetade jag hela dagen utan några större problem. Det var inte en ihållande smärta, men den satt mitt i bröstet och kom vid djupandning. Inget att bry sig om. Förutom att jag sedan hade så ont att jag inte kunde sova mellan torsdag och fredag. Då bestämde jag mig för att direkt fredag förmiddag söka på akuten. Inte för att det var något oroväckande i sig, utan för att smärtan var jobbig.
Okej. Tar jag inte lite väl lätt på det här? Bröstsmärta?! Nja, nä. Jag tror mig vara ganska införstådd i ämnet. Självklart kunde det vara något hjärtrelaterat, men jag visste och förstod att det inte var hjärtinfarkt. Kanske något med inflammation i musklerna i bröstkorgen? Kanske en ny hjärtsäcksinflammation (perikardit)? En riktig diagnos behövs för att kunna åtgärda smärtan, få en korrekt behandling. Det var därför jag sökte på akutmottagningen.
När jag kom till akuten sa jag att jag misstänkte perikardit. Ändå drog de igång hela apparaten med att utesluta istället för att bekräfta.
- Först blev jag knappt insläppt på grund av mässlingsutbrottet. Nej, jag har inga utslag. Nej, jag vet inte om jag haft mässlingen. Nej, jag är inte vaccinerad. Nej, jag får inte vaccinera mig.
- EKG: Normalt.
- Blodprover: Normala.
- Temp: Normal.
- Lyssna på hjärta: Normalt.
- Trycka på bröst, mage och rygg: Ingen smärta vid beröring.
- Lyssna på lungor: Oj? Rassel på vänster lunga? Möjlig luftrörskatarr eller lunginflammation.
- Är du andfådd? Nej.
- Hostar du? Nej.
- Är du förkyld? Nja, snuvig med klar rinnsnuva.
- Du måste lungröntgas.
Vaktmästarna skulle hämta mig och lämna mig på röntgen. Efter en timme upptäckte akutpersonalen att jag satt kvar. Vaktmästarna hade tydligen inte tid, varför akutpersonal skulle gå med mig till röntgen. Men det visade sig att de inte hittade till röntgen trots att jag tog täten och gick mot rätt håll. ”Nej, det ska inte vara där”. Sedan irrade de runt med mig i tomma lokaler i fel hus, innan de fick reda på att jag hade bättre koll. Men jag fick också vara den som visade hur man tog sig mellan byggnaderna och var hissarna fanns.
Lungröntgen var snabbt avklarat. Ny beställning av vaktmästare som skulle gå tillbaka till akuten med mig. Efter 1½ timme hade ingen kommit, varför personalen ringde på nytt. Nä, de hade missat mig. Samtidigt ringde min mobil. ”Hej, det är från akuten – var är du?! Har du avvikit och gått hem?” De gick i taket när de fick veta att jag väntat så länge utan att vaktmästare hämtat mig. För nu satt doktorn på akuten och väntade på mig då röntgensvar hunnit komma. Ny akutpersonal kom för att hämta tillbaka mig och då kom samtidigt vaktmästare som förklarade att de inte har koll på vilka de ska hämta vart.
- Röntgensvaret: Normalt. Rena lungor.
- Lyssnar på lungor igen: Rena andningsljud. Inga förändringar.
- Ultraljud hjärta: Oj? Du har perikardit?! Jaaaaa….? Det har jag ju sagt hela tiden!
- Åtgärd: Vanliga smärtstillande tabletter, ingen fysisk aktivitet, arbeta som vanligt.
- Återbesök om en vecka.
Ändå är där en sak jag inte utretts för – om det kan vara propp i lungan. Jag tyckte det var onödigt att kontrollera det, eftersom jag helt saknar symtom för det. Doktorn fick konsultera kollega som höll med mig. Vi har ju nu sett att jag har 0,5 cm vätskeskikt mellan hjärtmuskel och hjärtsäck, vilket orsakar smärta så som jag beskrivit hur jag känner det.
Har man tidigare haft perikardit så föreligger en risk att man återfår det. Men det är 20-25 år sedan jag hade det. Ändå finns där inga likheter med hur det var då jämfört med i dag. Trots det misstänkte jag perikardit då det var klassiska symtom i dag. Då, långt bak i tiden, hade jag haft influensa och arbetat (fysiskt ansträngande) och blev fruktansvärt trött och andfådd. Min puls var då 180 per minut i vila men jag hade ingen smärta alls. Anledningen var att jag då hade 4 cm vätskeskikt vilket är extremt mycket, vilket gör att hjärtsäck och muskel inte gnider mot varandra (som det gör i dag när det är mindre mängd vätska som då gör ont). Den stora mängden smörjde i stället så friktionen inte kändes. Eftersom det var så stora mängder vätska då blev jag inlagd och hamnade också på hjärtintensiven då pulsen gick upp till 220 och jag var nära hjärtstillestånd. De satte då in betablockad för att dra ner pulsen och belastning av hjärtat. Efter ett par dagar fick jag gå hem. Så den här gången var det inte lika allvarligt (inte än åtminstone) och jag kunde gå hem efter fem timmar på akuten. Där halva tiden var väntan på vaktmästare som aldrig kom.
Det jag fått höra i dag av alla typer av personalkategorier, är att de fått lära sig så mycket av mig rent kunskapsmässigt då jag förklarat och beskrivit behandlingar, läkemedel, visat lokaler och så vidare. Öh. Jaja. Och att jag har otrolig koll på vilka sjukdomar jag själv har, vilka läkemedel jag står på, hur det kan interagera och vara kontraindikation.
Förresten. De upptäckte en annan sak också i dag som jag visste om. Jag tål inte tejp de sätter på huden efter provtagning. Doktorn blev förfärad över utslagen jag fick och jag gavs direkt antihistaminer. Och jag är förmanad att säga till om annan typ av tejp efter provtagning. Så de gav mig en allergisk reaktion i dag. Hoppas de inte också gav mig mässlingen.
På tal om mässling. I dag har jag fått meddelande från neurologen. Jag får absolut inte ta vaccination mot mässlingen! Jag hade rätt i att det är kontraindikation på min MS-medicinering. Så de ska nu ta antikroppsprovtagning på mig för att se om jag haft mässlingen som barn. Har jag inte haft det… Ja, det får avgöras då hur handläggningen blir. Om jag får arbeta utan skydd mot mässlingen eller om jag måste avbryta min MS-medicinering i två månader för att därefter vaccinera mig.
I dag har jag haft semester. Ändå blev det en heldag på jobbet. Det var inte vad jag planerat för min semester.
Kommentarer stängda