Kategori: <span>Dravel</span>

Publicerad 14 april, 2014

2014:107


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Tydligen blir det ingen sjukgymnastik denna vecka då sjukgymnasten är fortsatt sjuk. Trist. Att han är sjuk. Att det inte blir någon sjukgymnastik känns bara som en lättnad med tanke på vad jag har att göra i övrigt. Dagen blev väldigt produktiv där jag snabbt (ha!) och lätt (ha!) styrde om lite så jag får det lite lugnare på jobbet nästa vecka. Det är jobbigt nu. Jag testade att sitta med stängd dörr i dag, men det fungerar inte. Folk springer in ändå och pratar trots att jag sitter i viktiga telefonsamtal. Nonchalansen vet inga gränser. Och detta att de ständigt begär saker av mig – att fixa det, ordna det, göra det. Jag är inte där för att göra någonting åt någon annan – jag har en egen yrkesidentitet med personliga arbetsuppgifter att sköta. Sådant som ingen annan behärskar. Så det blir en envägskommunikation på det sättet – jag ska hjälpa alla, ingen hjälper mig. Jag är väldigt förvånad över varifrån det här kommer – att de tror att jag är en allmän servicefunktion som ska lösa deras problem.

En möjlig – men obekräftad uppgift – är att jag är en problemlösare som vet exakt vad steg 2 är när de inte ens knappt vet vad steg 1 är. Jag fixar. Visst, jag vägrar som oftast hjälpa till, men folk släpper mig inte; de ger sig inte. Vilket i sig är konstigt eftersom de ser hur arg och irriterad jag blir.

Jag fick höra av en ny bekantskap i dag, att mitt ”problem” är att jag vet allt om allt på jobbet. Jo, jag har många roller/funktioner, stort nätverk och har lång erfarenhet, men det gäller de flesta. Så varför kan de inte bara backa? Jag är väldigt irriterad, som sagt.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 12 april, 2014

2014:105

Av olika anledningar har jag börjat fundera på psykosocial arbetsmiljö. Dels är det snart dags för en sådan dito rond på jobbet, och dels har frågan börjat diskuteras i ett forum på Facebook.

 

Det är svårt som ämne. Egentligen är det ett slaskuttryck att säga psykosocial då det inkluderar precis vad som helst – även det fysiska, faktiskt. För det handlar inte enbart om samspel mellan personer, utan också hur man uppfattar allt som sker i ens arbetsmiljö. Och uppfattning inom begreppet psykosocial är väldigt, väldigt subjektiv. Det är också därför det är så svårt att som fackligt förtroendevald peka på något konkret. Jag kan bara stötta andras subjektiva uppfattningar. Om de har någon uppfattning alls. Den allmänna tolkningen av det psykosociala är att det just skulle handla enbart om samspelet mellan arbetskamrater, och ingen vill uppfattas som om de kritiserar någon annan eller få ljuset på sig själv som gnällig. Därför är det också väldigt svårt att ha arbetsmiljörond då personal vid sådana här tillfällen blir tysta. För att bli konstruktiva och verkligen få upp något till ytan, så måste jag som facklig komma med exempel på vad som kan menas med psykosocial arbetsmiljö.

Ett tips att framföra är det som inte är fysisk arbetsmiljö. Som arbetsbelastning. Den behöver inte vara fysisk. Har en eller flera väldigt mycket att göra, där tiden inte räcker till och där man känner sig pressad konstant, så är det en psykosocial stressituation. Och fångar man inte upp detta så kan det bli ett fysiskt problem i form av smärta (spänningar i muskler, huvudvärk, sömnsvårigheter och så vidare). Så allt hänger ihop. Man ska inte stirra sig blind på begreppet psykosocial eller att fysisk skulle vara en motpol.

I en öppen diskussion går det att lyfta fram det mesta som uppfattas som ett arbetsmiljöproblem. Även om arbetsgivare och fack brukar särskilja på den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, så ska man inte låsa sig vid att det är antingen eller. Allt som uppfattas som ett problem ska upp till ytan. Även när det inte är ”rond”. Det jag kan tycka vara beklagligt är när man gör inriktning på t.ex. psykosocial arbetsmiljö och skickar ut frågeformulär med kryssfrågor. Positionerna blir väldigt låsta om man utgår från att man enbart ska diskutera utifrån ett frågeformulär och dess svar. Som ett underlag – okej, men man måste också våga prata om sådant som ingen kan ställa frågor om via ett formulär. Och där kommer jag in som skyddsombud. Det är detta jag ska bevaka. Annars kan allt uppfattas som perfekt gällande arbetsmiljö och om ett problem inte blir känt så går det heller inte att lösa.

Jag har valt att acceptera vara fortsatt förtroendevald som både ombud och skyddsombud. Varför? Det är lite att leda flocken inifrån. Ett sätt att närma sig arbetsgivaren. Också arbetsgivaren är våra arbetskamrater och det är inte ”vi och de”. Jag vill upplysa och driva framåt. I min värld; ett gott samarbete mellan både arbetsgivare och arbetstagare, gör att vi kan fokusera på att göra ett gott arbete för våra kunder (eller i mitt fall, patienter). Som facklig lägger jag mig inte i kunder/patienter, men i slutändan är det de som blir drabbade om det inte finns en sund arbetsplats.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 9 april, 2014

2014:102

Inte riktigt lika sur som i går…

Men det är tufft. Dessutom så vet jag inte hur det blir med mitt helgarbete som jag skulle ha tillfälligt under sex månader. Till sommaren fick jag inte jobba ”mina” helger då tjänsten tillsätts. Däremot ska alla andra ”helgare” ha semester i sommar vilket betyder att jag går in alla – jag menar ALLA – helger som inte är ”mina” helger. Men så händer något till hösten. Den tillsatta tjänsten blir plötsligt vakant och jag förmodar då att jag återfår ”mina” tillfälliga helger året ut. Det ställer till det något fruktansvärt i mitt schema. Jag kan inte planera och vet heller inte riktigt utifrån vad jag ska planera.

Det ”roliga” är att jag, som inte arbetar helg sedan flera år, förmodligen får arbeta mer helg 2014 än ordinarie personal som jobbar helg. Mitt lönekuvert protesterar inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 1 april, 2014

2014:93

Totalt kaos uppstod när jag skulle hem från jobbet. Tre taxibilar. Tre skulle hämtas. Inget stämde. Fel personer satte sig i fel bil. Förvirringen beror säkert på… att… vissa… inte behärskar namn på svenska. En Jan, en Janne, en Jonas. Klart det blir fel! Jag behärskade mig och gick inte in i någon bil eftersom jag vill vara 100 % säker på att det är mig de ska hämta. Andra var väl lite desperata till att hoppa in i vilken bil som helst eftersom alla tre bilarna var mellan 15-30 minuter försenade. Jag med min onda rygg rör mig inte mer än nödvändigt. Därför slapp jag vara en utav de som hoppade in och ur bilar. Hur det hela reddes ut? En av chaufförerna började dubbelkolla med de andra chaufförerna. En chaufför som sedan tidigare visste vem jag var (och som jag inte skulle åka med) och började dirigera alla rätt.

I dag har jag större delen av dagen stått och arbetat vid mitt skrivbord. Underverk för ryggen, men värdelöst för benen. Och efter jobbet har jag bytt mot annan värkmedicinering som förhoppningsvis hjälper bättre, trots att den är svagare. Men fungerar inte det starka, så får man testa med det klena. Effekter vet man aldrig förrän man testat.

Och så har jag fått ett par nya arbetsuppgifter igen! Surprise! Självklart har inget tagits ifrån mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 30 mars, 2014

2014:90

Under ett halvårs tid ska jag ha ett väldigt oregelbundet arbeta helg då det de sista tio åren varit väldigt svårt att tillsätta den tjänst jag en gång hade. Ja, det är problem med de andra helgerna också. Anledningen till att jag glatt tar på mig helgarbete vet jag inte riktigt. Jag gillar att arbeta i tysthet och stillhet utan ringande telefoner, människor som spring fram och tillbaka och skriker till varandra. Hade hemarbete funnits som ett alternativ så hade jag nappat direkt.

Ja, egentligen märks det inte riktigt att jag emellanåt har ett helgschema. Luckor finns alltid och eftersom vi är så få blir det ganska ofta arbetshelg för min del. Men. Eftersom jag i år är uppbokad med andra arbetsuppgifter så har det varit svårt att skapa ett fast helgschema. Jag har fått pussla rejält och har blivit av väldigt mycket med sammanhängande ledighet. Väldigt sällan får jag två dagar fritt på rad. Det har stört mig lite (oroat mig) eftersom jag inte vet hur jag reagerar med ork att arbeta så oregelbundet. Dumt nog. Det jag kan konstatera är att det inte har någon betydelse om jag är ledig eller jobbar, om det är uppdelat eller sammanhängande. Att jag mitt i en arbetshelg dessutom hoppat över en timme på grund av sommartid har heller inte påverkat mig. För jag är väldigt radiostyrd. Jobbar eller sover. Antingen eller. I slutändan plus minus noll. Det enda jag reagerar negativt på är om jag arbetar ”heltid” mer än tre dagar på rad. Det blir för mycket.

Egentligen är allting redan nu för mycket. Och då syftar jag på min onda rygg. Bäst är att arbeta stående vid skrivbordet. Sitter jag får jag inte luta ryggen mot något, utan måste skjuta bak höfterna när jag sitter för att jag inte ska få ont. Allt fungerar kortare stunder.

I dag är jag lite förvånad. En ny stjärna på jobbet som jag träffat nu för första gången, pratade inte med mig. Märkligt när vi bara är två.

På tal om ny stjärna. Flärdtjänsten. Morgonens chaufför förvånade mig (också) oerhört. Han tog i hand och presenterade sig. Och kramade om mig när jag klev ur bilen. Nästan så barn tillverkades på kuppen.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 28 mars, 2014

2014:87

Egentligen borde jag ha en inredningsblogg, för det är på inredning jag lägger mina pengar. Ja, efter snus då’rå… I dag har jag skruvat ihop två små bordslampor (lampor, inte slampor) att ha vid dubbelsängen. Perfekt! Även om det är blått sken (lampskärmarna är blå) så ger det en väldigt dämpad belysning då jag inte vill ha stark läsbelysning när jag befinner mig i sängläge. Nej, jag läser aldrig i sängen. Det ger fel signaler till hjärnan som då blir överaktiv när man sedan ska sova. Och det blå skenet från de nya lamporna ger också ett lite porrigt intryck. Så där lite förföriskt. Ja, jag behöver all uppbackning jag kan få.

Japp, jag har varit ledig i dag. Igen. Svängdörrarna här hemma har nästan gett tvärdrag, men nu är alla viktiga hembesök åtminstone avklarade för den här gången. Det är jobbigt med besök. Åtminstone när en har en fridag där vila står överst på programmet. Och besöken är flera och utspridda under dagen. Den typ av vila jag behöver just nu rör inte sömn eller att jag skulle vara trött. Nej, det handlar om att kunna slappna av och kurera den onda ryggen. Helt klart blev sjukgymnastiken för mycket i går.

I morgon blir det spännande… Ska någon komma ihåg?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 25 mars, 2014

2014:84

”Vad hände?”, är min tanke efter en arbetsdag. Jag vet verkligen inte vad jag gjort om dagarna, eftersom det är så mycket och kaosartat på en gång. Inför varje arbetsdag har jag en plan och den brukar spricka efter ungefär en timme. I dag klarade jag mig ända tills klockan 9.50 (såg jag). Det var precis före min telefontid när jag blev kallad på att leka datatekniker. I en dryg timme fick jag sitta och försöka förklara att jag inte kan den tekniska biten på jobbet, eftersom jag inte har behörigheten att låsa upp portar till vissa internetsidor som stängts efter att man använt för mycket bandbredd för streaming. Jo, detta är väl vad jag kan framkalla ur minnet när jag försöker komma på vad som hände i dag. Och jag missade min telefontid helt och är åter den 1 april. Jo, jag jobbar före 1 april, men har då inte möjlighet att ha någon telefontid. Av 60 telefontider närmaste månaden kan jag vara på plats drygt en tredjedel. Eftersom jag aldrig har ersättare så får telefontiderna utgå när jag har annat för mig. Det är inte lätt att vara patient och försöka nå mig. Men vad jag hört av andra så har ingen ringt på telefontiden sedan förra året. Varför det nu är så…?

Jag har sedan i höstas anmält en flärdtjänstchaufför som ändå fått fortsatt förtroende av flärdtjänsten. Men jag tror ändå att han fått sig en åthutning eftersom han i dag gjorde rätt. Förutom att han kör så konstiga vägar. Färdvägen till jobbet är max 12 minuter. Det tog 25 minuter. Det är kanske hämnden för att jag anmält honom? Tja, jag kan ju anmäla honom igen! När jag inte gillar flärdtjänstchaufför brukar jag försöka få dem sparkade som taxichaufförer (så taxibolagen sparkar och svartlistar dem).

På nyheterna i går berättade de om flärdtjänstchaufför som plötsligt fått för sig att strunta i att köra på väg, utan körde ner för trappor istället så bilen gick sönder och de skräckslagna resenärerna grät. Den chauffören fick inte sparken. Han blev avstängd för utredning av taxibolaget trots att han erkänt men inte kan förklara sitt beteende. Inget förvånar mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Dravel Dumheter Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 22 mars, 2014

2014:80

Lite jobbigt, men jag försöker äta. Jag glömmer alltid att äta om kvällarna och lunchen brukar inte bli mer än Risifrutti. Men när jag väl får i mig något mer ordentligt som mår jag bara illa. Av smaken. Jag vet inte om jag har störd smakförnimmelse med tanke på alla hemska mediciner jag måste ta.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 21 mars, 2014

2014:79

Kanske jag har för mycket idéer. Kanske det är därför de har så svårt för att acceptera att jag inte vill fortsätta mitt uppdrag som facklig? Min ursprungliga tanke kring att ta på mig uppdraget som facklig grundar sig på att jag tycker det är viktigt med balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. En arbetsgivare uppskattar oftast och efterfrågar en facklig motpart, och jag tog på mig uppdraget (efter att medlemmar godkänt det) just på grund av balans.

Och jag är balanserad även fackligt internt. Jag försöker dämpa, inte vara känslomänniska, försöker vara objektiv och tänka långsiktligt. Det får inte bli att vi låter eller är uppfattas som besvärliga. Vi måste ge ett seriöst intryck baserat på en kompetens och kunskap om vår roll och våra möjligheter. Och det är när jag försöker uppnå detta som jag kommer med idéer och som tydligen är en bristvara, som man inte vill släppa mig. Det handlar inte om att jag gör något konkret bra, utan detta att jag försöker strukturera. Men jag är inte en stridbar facklig. Jag har inte engagemanget för uppdraget även om jag har viljan att ”fokusera rätt”. Jag ser mig mer som en tipsare än en utförare. Mycket också på grund av att jag inte har tiden, orken eller lusten att engagera mig fullt ut. Men så länge jag har uppdraget så uppfyller jag det. Tills någon annan kan rekryteras till uppdraget. Det får inte bli tomt på posten, så att säga. Det är ett viktigt uppdrag, oavsett min känsla.

Samtidigt är jag en medarbetare och arbetstagare. Hur ser arbetsgivaren på att jag också är facklig? Jag vet inte. Det ligger mig åtminstone inte i fatet och det kan inte alla fackliga säga. Kanske det handlar om det där att jag inte är stridbar, men ändå vill att allt ska gå rätt till. Jag har ingen offerroll som facklig, är inte gnällig, är väldigt konkret och tänker till innan hur jag ska formulera mig. Jag ser ingen konflikt mellan fack och chef. I slutändan är vi alla arbetstagare som ska arbeta tillsammans och försöka göra något av/med vår arbetsplats. Jag ser inte arbetsgivaren som fiende, och jag tror inte de upplever heller mig som något hotfullt. Vi förstår varandras roller, accepterar dem och har – faktiskt – gemensamma mål.

Jag tänker ofta på ovan. Det blir så påtagligt i vissa sammanhang. Särskilt när jag hör skräckhistorier om hur vissa upplever konflikt. Det är mig så främmande.

Nåja. Det blev en kort vecka. Två dagar på jobbet, en dag med facket. En semesterdag, en ledig dag. Och nu plötsligt – en helg.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 20 mars, 2014

2014:78

Lediga dagar passerar snabbt. Arbetsdagar passerar ännu fortare. Trots en timmes övertid så hann jag inte heller i dag påbörjat något eget arbete. Nu har det gått mer än tre månader sedan jag utförde något som helst eget arbete. Vems arbete är det då jag utför? Ja, säg det. Officiellt är det mitt eget arbete, men det känns inte så eftersom jag tillfälligt blivit beordrad att släppa allt ordinarie arbete för att stötta och styra upp ett projektarbete som ska gå över i ett skarpt läge och införlivas i verksamheterna. Och det är detta som sliter så enormt på mig.

Kanske det också är därför smärtan inte vill försvinna. Magsmärtan har återkommit. Ryggskottet vill inte ge med sig. Men att göra har jag. Och därför passerar de långa arbetsdagarna väldigt snabbt för att följas av ännu fler långa och plågsamma arbetsdagar. Som också de passerar i ljusets hastighet.

Ändå är detta inte det värsta jag varit med om. Anledningen till att jag har så många arbetsuppgifter som jag aldrig hinner (ens när jag inte håller på med beordrat projektarbete) beror på att inget stressar mig mer än att ha för lite att göra. Och ”med för lite” menar jag rätt antal arbetsuppgifter i förhållande till tid. Jag måste drunkna i arbete för att känna att det är kul och ger mig något. Det enda negativa just nu är väl mest det där ”beordrad”. Jag tål inte att bli tillsagt eller bestämd över. Arbetsvägran ligger inte för mig, men jag markerar genom att säga ifrån även om det inte hjälper.

Och som av en händelse, och utan samband med ovan, så ska jag nu träffa Arbetsmiljöverket.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälsohistoria Kampen

#blogg100

Kommentarer stängda