Inte längre livegen

I eftermiddags gjorde jag som så många andra. Jag vallfärdade till Folkets hus för att lyssna på socialförsäkringsminist Cristina Husmark Pehrsson.

Jo, det gäller det nya regelverk som säger att jag från den 1/1 2009 har rätt att på den del jag har permanent ”förtidspension” (25%) får lov att arbeta (tjäna pengar), studera och arbete ideellt. Utan att FK någonsin ifrågasätter om jag kanske inte ändå har en arbetsförmåga och drar in min sjukersättning. Jag var tvungen att gå på detta för att höra om det verkligen var sant.

Det är sant. Helt underbart! Detta är nämligen något jag efterfrågat i många år. Med jämna mellanrum har jag deltagit i intervjuer om livet som förtidspensionär och jag har varje gång påtalat just detta hur stelbent det är att med hela handen peka och säga att ens arbetsförmåga är exakt 0 – 25 – 50 – 75 – 100 procent. Så exakt kan inget vara utan är ren och skär idioti. Jag har bättre dagar, jag har sämre dagar. Kanske jag kan jobba 80%, men det är antingen 75 eller 100% enligt byråkrati och regelverk.

Det som också gjort mig vansinnig är att FK tolkat allting som arbetsförmåga. En timmes övertid på jobbet – 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. En kvällskurs i akvarellmålning – 100% arbetsförmåga; konsekvens friskförklarad. Och så vidare. Det är skillnad på att prestera genom förvärvsarbete och att gå en passiv men socialt viktig kvällskurs.

Nu är det alltså fritt fram för mig. Jag får lov att fortsätta arbeta 75% (kommer aldrig orka 100%) och samtidigt studera på universitet 100% livet ut om jag så vill. Utan att förlora min sjukersättning. Den kommer aldrig bli ifrågasatt. Någonsin. Jag får äntligen en egen fritid som inte angår försäkringskassan! Dagens regelverk säger att jag ska arbeta 75%. All övrig tid på dygnet ska jag vara passiv.

Så vad kommer jag att göra nu när nya regelverket träder i kraft? Studera! Kompetenshöjning! Universitetet väntar på mig.