Dag: <span>2 december 2008</span>

Liknar kanske mitt första exempel, men något mer otydliga bokstäver. Så som jag skriver till vardags, egna noteringar, när jag har bråttom.

Japp. Jag brukar få fundera och försöka tolka mina egna anteckningar.

En sak är lite knäckande.

• Jag har följt Våra bästa år sedan 1999.
• Jag har bloggat sedan 1999.
• Jag har haft ms sedan 1999.

Inte särskilt länge, med andra ord. Ändå har jag arbetskamrater som fortfarande gick i mellanstadiet när jag började med punkterna ovan. Dessutom. De var fem år när jag började min yrkesbana och nu är de alltså kollegor. Och jag som annars inte tycker att 38 år är mycket. Egentligen. Men allt handlar väl om perspektiv.

Äh, knäckande är det väl inte. Jag tycker det är lite coolt. (Och där ser man min aktningsvärda ålder direkt – coolt?! Jag är stenålders. Inte särskilt hipp).

I dag är det min 3 579:e dag som bloggare. Med ungefär 11 000 inlägg.

Update: *skakad* Det betyder att jag sett över 2 000 avsnitt Våra bästa år.

En bild till på hur kan skriva. Jag är inte konsekvent utan skriver med olika stilar beroende på humör.

Efter endast en dag inser jag att jag inte klarar jobba sex dagar på rad. Därför blir det ledigt i morgon – veckans enda dag jag inte måste prestera något. Det som hände i dag var att jag vaknade med tinnitus from hell som sedan bara blivit värre. Så pass att jag blir yr av den. Hur jag ska lindra eländet vet jag inte. Vila, sömn?

Nu undrar Jerry över hur min handstil ser ut. Inte vacker.

Jag är inte konsekvent när det gäller min handstil, eller skrivstil. Oftast är den betydligt mer oläslig än exemplet ovan. Titta på bokstaven ”j” – en bokstav jag aldrig får till och som varierar hela tiden. Gissa om jag har svårt att få J att överensstämma i min namnteckning jämfört med min legitimation. Sedan har jag två skrivstilar till som jag brukar köra med. Den som pekar uppåt vänster (som om jag var en vänsterhänt tonårstjej). Och den som följer det jag fick lära mig i grundskolan (hatar att använda den stilen).

När jag skriver små meddelanden undertecknar jag alltid med liten initialbokstav. Varför vet jag inte.

Tja. Jag vet inte varför, men jag skäms över min handstil.