Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Plötsligt ligger jag väldigt mycket minus på flexen. Jag har helt enkelt skolkat för mycket från jobbet. Senast i dag orkade jag helt enkelt inte mer än några timmar mitt på dagen att sitta på jobbet. Migrän med illamående väckte mig, tog lite sovmorgon, hjälpte inte, åkte till jobbet, blev sämre på eftermiddagen, åkte hem. Jag kunde sjukskrivit mig, men det känns som onödig karensdag eftersom jag klarar av att jobba del av dag när jag har migrän.
Därför vet jag inte om jag har så mycket mer att säga i dag. Huvuddunk (bokstavligt, det känns så) och illamående är det enda jag kan fokusera på.
Jo, en sak… Det slog mig i dag att jag ”firar” 20 år med migrän i år. Det var 1993 som jag första gången fick migrän. Åtminstone med aura/skotom/ögonflimmer. Då blev jag vettskrämd då jag plötsligt förlorade synen. Numera vet jag att det är tillfälligt under 20 minuter. Kanske jag haft migrän under min barndom också utan att vet om det, för jag hade ofta huvudvärk där det hette att jag ”väl inte rörde tillräckligt på mig”. Det jag annars saknar numera vid migränanfall, är potenta läkemedel. Min neurolog, tillika migränspecialist, tror inte på behandling. Men nu har jag ny neurolog, så kanske jag kan ta upp frågan på nytt. Annars får jag utpressa någon doktor på jobbet, eller i värsta fall, vända mig till vårdcentralen.
Treo och kaffe brukar dock hjälpa, men inte om jag vaknar av att ha haft själva anfallet under natten när jag sov. Ändå har jag överkonsumerat Treo och kaffe i dag. Varför? Jo, det kallas hopp…
Jag brukar avsky när folk kommer med goda råd när det gäller sjukdomar och mediciner, eftersom det alltsom oftast är något man redan provat eller av annan anledning uteslutit. Dessutom finns det ju läkare! Men jag måste nämna följande eftersom jag själv haft överjävlig migrän i så många år. Jag har testat allt, verkligen rubb och stubb. Gått på triptaner dagligen i månader, profylax av olika slag, gått på KBT-träning för att reducera stress… allt möjligt, druckit massa vatten, ändrat kost, blivit vegetarian. Och så förstås vitaminer och annat bjäfs som jag under åren fått för mig skulle hjälpa.
För ett tag sedan började jag inse att jag förmodligen hade väldigt lätta (närmast omedvetna) panikattacker, som drog igång aurasymtomen och sen migränen. Jag läste lite och frågade läkaren om jag fick testa antidepressiv medicin, vilket han gick med på trots att migrän egentligen inte är rätt användningsområde. Det tog 2-3 dagar, och sedan dess har jag inte haft ett enda migränanfall. Det är helt sanslöst. Jag förstår ingenting, kan inte förklara varför, men jag måste nämna det då det faktiskt förändrat vardagen något så ofantligt. Nu vet jag ju inte om det hjälper för någon annan, men ändå, värt att nämnas. Du får ta detta hur du vill, men det är i all välmening, verkligen! Hoppas du kommer tillrätta med eländet, på ett eller annat sätt.