Däbt i däsan #381

Just nu känns det som om jag är förkyld varannan vecka, vilket känns så där lagom kul även om det är en liten silverkant i tillvaron. Mitt överaktiva immunsystem har gjort att jag nästan aldrig varit förkyld de senaste 15 åren, vilket därmed får tolkas som att jag nu har en nivå där bromsmedicinen gör verkan och jag har just nu inte ett lika aktivt immunförsvar som annars. Men jag avskyr att vara förkyld. Halsont, bomullskänsla i hela huvudet, snorig och så vidare.

Enda riktiga fördelen är att det aldrig är långt till en ledig helg för återhämtning. Visst, det är en form av självbedrägeri, för där är ändå några arbetsdagar kvar att genomlida med förkylning innan helgen är här. Har jag tur så är förkylningen ett minne blott när helgen kommer.

Frågan är annars hur pass förkyld jag är när det är dags för sjukgymnastik. Det är inte en form av lättgympa, utan är ganska hård träning. Och sånt får man inte göra då man är förkyld. Hur var det nu de sa? ”Är du förkyld får du aldrig träna så pulsen går upp”. Alltså får det för ovanlighetens skull bli ett stretchpass på sjukgymnastiken. Eller… Jag kan glömma konditionsträning och istället rikta in mig på styrketräning.

På tal om styrketräning. Efter 1½ års träning så har jag blivit starkare i armarna. Men vad har man för nytta av det? Egentligen?