Yrkesidentitet #380

Självklart har jag en tjänstetitel. Som jag inte är nöjd med då den är blaha. En tjänstetitel som varken beskriver vilken funktion jag har eller vad andra kan förvänta sig att jag ska arbeta med. Och jag vet inte vad jag arbetar med.

Bakgrunden till att jag inte vet vad jag har för funktion, beror på att det skiftat. Jag hade en grundtjänst för femton år sedan. Jag visste exakt vad jag arbetade med och det visste också alla andra. Men så fick jag släpp de arbetsuppgifterna och under fem år täcka upp för kollega som blev akut (allvarligt) sjuk men som hade arbetsuppgifter som egentligen inte matchade min tjänst eller utbildning. Därefter gick jag själv på universitetet och har två utbildningar därifrån. Och blev av med mina arbetsuppgifter igen då kollega tillfrisknat och kommit tillbaka. Därför begärde jag att få täcka upp en vakant tjänst för att ha något att göra. Men ganska snart halkade jag in på sidospår och fick andra arbetsuppgifter på jobbet som jag nu efter 3½ år släppt samtidigt som jag fått ännu en ny arbetsuppgift som ingen vill att jag har, samt fick en arbetsuppgift som jag redan hunnit avsäga mig. Nej, ingen vet vad jag har för ansvarsområde längre. Min grundanställning finns och jag är kvar hos samma arbetsgivare. Jag har hela tiden något att göra, för mycket dessutom. Mycket av min arbetstid läggs numera på att jag ska närvara på olika möten som någon sorts konsult, koordinator eller ledare. Jag vet inte riktigt.

Därför begär jag ständigt ”ge mig ett tydligt ansvarsområde”, men har inte kunnat få något sådant. Trots att vi har personalbrist inom det jag i grunden anställdes som. Varför? Jo, jag anses som överkvalificerad efter att ha hoppat in överallt och jobbat med allt, samtidigt som jag alltså skaffat en högre (utbildningsmässig) kompetens. Jag är tydligen en karamell man vill suga på. Ja, alltså… Man ska fundera och återkomma, för man vill ha kvar mig och min kompetens, men vet inte i vilken form. Tydligen är det också så att jag genom alla sidospår på jobbet uppvisat ett behov som aldrig tidigare synliggjorts. Man visste inte att man behövde utföra det jag genom åren utfört. Ribban har höjts och min (avgränsade) enhet har nu blivit kvalificerad mycket tack vare mig. Nå, men… ge mig ett uppdrag!

Jag känner mig outnyttjad även om jag knappt hinner med något på jobbet. Hade jag själv haft några önskemål, så hade jag framfört dem. Men jag har absolut ingen aning om vad jag vill på jobbet och jag vet inte vad man vill ha mig till. Det känns frustrerande, en otålighet. För att få tiden att gå så utför jag just nu icke-kvalificerade arbetsuppgifter och det har blivit ifrågasatt (inte av mig). Diskussion pågår att det jag gör ska läggas över på någon som inte har utbildning alls, det skulle bli billigare och frikoppla mig till att utföra mer avancerade saker som inte specificeras. Förvirrande? Jo, särskilt det där med att jag inget hinner och har svårt att få tiden att gå. För jag utför inte det jag borde utföra, men ingen kan säga vad det är jag ska utföra.

Jag saknar en yrkesmässig identitet. Vad andra med min blaha-titel jobbar med? Jo, de är systemadministratörer eller arbetsledare under chef. Själv är jag… tjänsteman. Närmare än så kan jag inte beskriva mig själv.

Chasing #379

Lycka är piggelintabletten, för annars vet jag inte hur jag skulle orkat med Benny Hill-dagen som varit.

 

Som jag sprungit runt!

  • Upp till jobbet.
  • Ner i källaren för att byta om.
  • Bort till sjukgymnastiken.
  • Gångövningar fram och tillbaka på sjukgymnastiken.
  • Tillbaka till omklädningsrummet för att duscha och byta om.
  • Till Pressbyrån för att köpa frukost.
  • Tillbaka förbi omklädningsrum och ut genom dörren från jobbet.
  • Ut över gården, över gatan och busshållplatsen, gå längs med hus för att gå in i ett annat hus.
  • Tillbaka längs huset, över gatan och busshållplatsen, över gården och in på jobbet.
  • Ner i källaren, byte till arbetskläder.
  • Upp på jobbet.
  • In på grannavdelning, hittade inte den jag sökte.
  • In på annan avdelning, fann den jag sökte.
  • In på tredje avdelningen, fann inte den jag sökte.
  • Tillbaka till mitt jobb.
  • Ner i källaren, bytte till privata kläder.
  • Upp för att invänta flärdtjänst som var 25 minuter försenade.

Äh, en vanlig åttatimmarsdag. Totalt satt jag ner 1+1 timme. Förstår som sagt inte varför jag ska fortsätta gå på sjukgymnastik när jag inte gör annat än springer runt, runt. Utan musik eller yppiga lättklädda kvinnor studsande framför mig. Annars stämmer det…