Månad: <span>april 2015</span>

Måndag är söndag för mig som jobbade lördag. Det betyder att jag börjar veckan med en ledig dag. Jag såg att min router anlänt till postutlämningen, så jag begav mig…

Ut genom dörren. Sedan kom jag inte längre. Hissen var avstängd, så det var bara att slå sig ner på rollatorn och vänta. Fler i min trapp ville ta sig ut, men som sagt – hissen var avstängd. Varför är där ingen som vet eftersom hissen fungerar bortsett från att dörrarna börjat uppföra sig som giljotin (slår ihop med en smäll). Tre tekniker höll på med hissen. Den som kom upp till mitt våningsplan frågade varför ingen gick i trappan istället. Öh? Jag fick förklara att här bor tre rollatorer och 5-6 rullstolar. ”Men hur gör ni när det börjar brinna”? Tja, nu är det så att den kommunala bostadsvärden beslutat att här ska enbart vara handikappsanpassade bostäder trots att det bara finns en hiss – som måste fungera. I övrigt får väl brandmän bära oss ut? Till sist kom jag ut ur huset.

Den långa mödosamma färden uppför den långa och branta backen till postutlämningen. Jag kom inte in, för rampen blockerades av en lååång lastbil med bräder på flaket. Nå, den körde undan och jag kom in för att lösa ut min router. När jag skulle gå där ifrån, så kom jag inte ut. Japp, den lååånga lastbilen blockerade åter min väg. Men den backade undan. Och blockerade gångbanan istället.

Jag kom förbi lastbilen som plötsligt fått för sig att försöka backa över mig. Nu var det dags för den mödosamma färden nedför den långa och branta backen. Hemsk sol bländade mig. En flärdtjänstchaufför höll på att köra på mig. Tiggare hoppade ut och blockade min väg. A-lagarna började ragla framför mig. Jag körde in med rollatorn i flaggstången vid torget. Men jag lyckades ta mig till apoteket där jag hämtade ut mina sprutor som jag beställt i förra veckan.

Efter apoteket gick jag in i godisaffären för att köpa snus. Där krånglade kortläsaren, men tydligen ska pengarna dras automatiskt vid ett senare tillfälle trots allt. När jag kom hem var hissteknikerna borta och hissen fungerade utan att dörrarna uppförde sig som giljotin.

Hemma! Dags att koppla in router för att få internet och telefoni. Öh, det fungerar inte? Har jag gjort felkopplingar? Är inte tjänsten inkopplad? Jag avvaktar lite.

Men så många hinder på vägen! Livet är en kamp. En I-landskamp, en ändå.

Det är dags att fräscha upp i växtfloran i fönstret på jobbet. På Ica fann jag två krukväxter att ta med mig till jobbet. Plättar i luften och ampellilja. Lite mindre och lite lägre blommor jämfört med de vildvuxna växter jag redan har på jobbet. Jag sitter mitt i fönstret och vill gärna vara lite i skymundan. Alla besökare som kommer via spårvagn ser mig det första de gör när de kliver in på tomten. Jag är väldigt i blickfånget. Frågan är vad jag ska göra med ministereon jag har i fönstret? Jag börjar få ont om plats. Just därför hade det varit bättre med distansarbete så jag slapp släpa privata saker fram och tillbaka mellan jobbet och hemmet.

Ryggskott? Nackspärr? Nej, det är nog en inflammation i en ryggmuskel och inte något ischiasrelaterat. Ont gör det. Smärtstillande hjälper inte. Frågan är om sjukgymnasten kan hjälpa mig senare i veckan? Förutom att det gör ont så blir jag väldigt påverkad (trött) av det.

I dag ringde jag bostadsvärden angående mina gråsparvar på balkongen som bygger bo och som konsekvens dragit bort all isolering som finns bakom tegelväggen. Nej, det är inget bostadsvärden bryr sig om. På något sätt. Det betyder att jag tolkar det som att jag får göra vad jag vill. Jag kommer att bli en fågeldödare; ägg, ungar och föräldrar bara ska bort!

Mitt nya skrivbord verkar bli en följetång. Leveranstid är sju veckor. Nu är det vecka åtta. Jo, de har fått beställningen men har glömt aktivera den. Kinnarps borde bjuda på ett extra skrivbord gratis, med tanke på hur jäkla dyra de är. Och lång väntan. Där de inte aktiverad beställning som inkommit.

Sjukgymnastiken suger getballe. Jag klarar inte av alla syn- och hörselintryck med så många på så litet utrymme. Och väntan på att redskap blir ledigt. Nu är det fjärde veckan och jag frågade om jag inte kunde få vara ensam i en lokal som inte används kvällstid, och som råkar vara den träningslokal jag varit i under 1½ år. Jo, det gick bra?! Så i dag kunde jag fullfölja mitt schema till fullo utan stressen av att sortera intryck omkring mig. Och jag fick godkänd att göra så här i fortsättningen också. Fördelen är också att man hinner få upp pulsen och behålla den där när man inte behöver vara inaktiv i väntan på att komma till. Så nu suger det inte fullt lika mycket getballe.  Fast det är klart… Nu är jag så överutmattad av träning att också det suger getballe.

I dag blev jag så förvirrad. Plötsligt ringde det i ”min” fasta telefon på jobbet. Den är egentligen avstängd eftersom personen som hade telefonen gått i pension. Jag fattade inte i vad det ringde, utan jag öppnade alla mina tre mobiltelefoner innan jag kom på den där andra telefonen som står gömd bak en bildskärm. Jo, tydligen tror växeln att ”en simpel sekreterare” finns på det numret, men jag är inte simpel. Innan jag hann anmäla till växeln att de får ändra uppgifter om telefonen, så ringde det. Från utland och jag fick plötsligt prata engelska. För andra gången på en vecka. Tyvärr skulle jag koppla samtalet vidare och jag är inte så bra på sånt. Så jag råkade trycka bort samtalet. Vad gör jag då i panik? Jo, jag stänger av strömmen till telefonen och låtsas som ingenting. Men nu har växeln ändrat  uppgifterna så den står i mitt namn och med min funktion som systemadministratör. jag är ingen jäkla simpel sekreterare!

Och så försöker de headhunta mig till Yrkeshögskolan. Jag vill inte. I och för sig är jag van vid att överta tjänster akut från sådana som dött hastigt. Men, nej…