Kategori: <span>Vardagsblogg</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

I morgon ska jag presentera ett stort arbete som jag gjort. Problemet är att jag ännu inte är klar på långa vägar. Det positiva är ändå att jag har något att visa upp även om det inte är färdigt. Hittills har jag skrivit ihop cirka 40 sidor och vet inte hur mycket det i slutändan blir. Jag började skriva för ett par veckor sedan på allvar. I flera år har jag försökt få tiden – och den mentala strukturen – att påbörja jobbet. Varför inspirationen kom just nu vet jag inte riktigt, kanske år av mognad? Inte min mognad – jobbets mognad i sig. Plus att önskemål framförts till mig om att undervisa i ämnet och där jag inte har den tiden att lägga. Så jag har nu suttit och råskrivet. Vad det är jag skriver för arbete? Det är en lathund, eller typ lärobok. Jag försöker lära ut men har inte tid att föreläsa och då är det bra med en skrift att gå till när man har frågor. Men det blir ändå bara väldigt ytligt. Jag kan inte gå in på detaljkunskap, för då skulle arbetet bli svårläst och obegripligt. I vilket fall som helst ska det bli spännande att möta reaktionerna på det utkast jag har klart. För ingen har vetat om mitt jobb, så det blir en överraskning. Kanske för mig också med tanke på att reaktionerna inte behöver bli positiva. Men framförallt behöver jag nog input. Därför har jag kallat till morgondagens möte.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Aldrig får man vara glad! Eller, jag är ju glad! Trots allt…

I dag vaknade jag med migrän. Ja, jag VAKNADE! Alltså sov jag i natt. Hela åtta timmar. Men någon gång under natten har jag haft migrän och det har suttit i hela (nåja) arbetsdagen. På slutet blev jag lite illamående och då åkte jag hem. Inte för att det hjälpte, men det kändes handikappande att må illa och samtidigt tänka på väsentligheter.

Sömnen är fortfarande som den är. Sporadisk och oförutsägbar. Men annars har det varit ganska bra i dag (förutom ovan). Det värsta är att jag inte hinner någonting på jobbet. Jag har fått post som ligger oöppnad på skrivbordet, för jag hinner inte. Post för årets första två veckor. Årsskiftet på jobbet innebar att hela helvetet brakade lös. Jag håller mig inte ens ovan vattenytan där. Men en sak blev åtminstone klar i dag, så nu blir det väl… inte bättre…

Och hur chaufförerna kör vet jag inte riktigt… Plötsligt var vi inne på Universeums parkering och körde runt, hur nu det gick till. Chauffören frågade mig efteråt varför han var där inne och körda. Ja, säg det? Jag försöker inte analysera chaufförer längre. Men ett tips – sluta följ GPS vars pilar är med fördröjning innan de visar färdriktning rätt. Och tips nr 2: Tänk själv!

Dagens fisk: Kolja. Jag skriver aldrig om arbetslunchen, det är den för tråkig för. Till koljan fick jag okokt potatis och gräddfil med torkad basilika (”god basilikasås” sa de). För 57 kronor. Visst, billig lunch och absolut så inte värt pengarna!

Spännande kväll. Jag har blandat tre sorters värkmedicinering som inte får blandas. Till det kommer helvetesmedicineringen. Tjohoo!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Under flera veckor har jag haft problem med hämndtjänsten. Något har hänt, jag vet inte vad, mer än att personalbrist och ökat antal äldre som beviljas stöd. Någonstans där kommer alla i kläm – både personal och vi ”brukare”. Mitt största problem just nu är att få tider av hämndtjänsten som matchar min fridag per vecka. Okej, de ska bara komma en gång per vecka, cirka 1-2 timmar. Men det är hopplöst…

Jag har en fridag per vecka. Den dagen ska de komma. Men så händer det att min fridag måste flyttas eftersom jag en gång per månad måste gå in på fackligt möte. Det är detta som ställer till det. Eller… Hur ska jag förklara…?

  1. Jag får ett åttaveckorsschema av hämndtjänsten med vilka klockslag de kommer på vår bestämda dag (min fasta fridag).
  2. Då ser jag att jag måste flytta två dagar på detta schema eftersom jag måste jobba.
  3. Jag ringer hämndtjänsten och de flyttar tiderna till min tillfälliga fridag.
  4. När jag får nästa åttaveckorsschema så ligger inte tiderna längre på min fridag, utan motsvarande ändringar av dag har skett efter de tidigare flyttade dagarna. Bara det att det inte är på rätt veckor samt att jag inte i förväg kan säga vilken veckodag som tillfälligt för just den veckan blir min fridag.
  5. Vilket innebär att jag måste ringa och justera 1) så jag får hämndtjänst på den fridag som alltid ligger fast, och 2) flytta fridag för den vecka då jag måste gå in fackligt på jobbet.
  6. Det senaste jag fick höra då jag ringde, var att jag har två (?!) fridagar per vecka (har jag aldrig haft, jag arbetar ju 75 %) och att dessa fridagar är flytande och att jag anpassar arbetsdagar utifrån då hämndtjänsten bokar in mig. HAR JAG ALDRIG GJORT, SAGT ELLER ENS TÄNKT!
  7. Därför har jag nu ändrat överenskommelsen med hämndtjänsten så att jag har ett fast schema med dem som inte inverkar på hur jag tvingas flytta arbetsdagar. Mitt villkor, som de accepterade, var att jag jämn vecka har hämndtjänst bestämd veckodag och ojämn vecka på annan bestämd veckodag. Och att det ENDAST får vara på eftermiddagar! Inga problem! Sa de…
  8. Nya schemat stämmer nu, bortsett från på en punkt… DET ÄR INTE EFTERMIDDAGAR!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag arbetar 30 timmar per vecka och det är fasta arbetstider. Jag är ledig 1½ dag per vecka, alltid samma. Jag måste tyvärr flytta en fridag per månad till annna veckodag den veckan och jag vet ett halvår framåt vilka sex dagar det rör sig om.

De säger sig förstå. De säger sig kunna anpassa det till mitt arbetsschema. De säger att det inte är några problem. De vet hur jag jobbar. De vet när jag flyttar dagar. De vet när jag är hemma.

ÄNDÅ!

Vad kan jag göra?

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Vardagsblogg

Min långhelg varade i 93½ timme (96 timmar = 4 dygn). Men i dag var det slut med ledighet och jag har känt mig som en höna i hönshus där räven sluppit in. Som jag flaxat runt! Så är det när man är jagad. På mitt ynka rum har det varit fullt plus att folk ute i korridoren stått och skrikit över andras huvuden åt mig. Nej, det verkar aldrig vara en god idé att vara ledig, för första dagen i tjänst ser alltid ut så här.

Det gör att jag känner mig pressad. Jag blir sur och vresig. Jag snäser åt folk. Riktigt snäser! Jag funderar lite på att mejla ut ursäkter, men nej. De borde backat när de såg hur trängd jag var. När jag på Twitter beskrev det som att jag kände mig så som Marit Paulsen ser ut, tror jag det flesta förstår. Jag har varit en motvallskärring.

Lyckligtvis så vände det lite mot slutet av arbetsdagen (Facebook vet) och jag fick åter höra något förvånande om mig själv, något positivt.

Ändå känner jag mig som plockepinn där jag släppts ut i en hög. Jag vill vara ihopbuntad. Struktur och arbetsro är något jag önskat mig i… 20 år.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Fixar och trixar. Jag har sparkat igång en gammal blogg som legat i träda sedan 2009.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Det straffar sig direkt när man försöker göra något fysiskt. Bara detta med att sträcka ut en arm kan få oanade konsekvenser. Jag gav kaffeglaset en knock out på jobbet det första jag gjorde i dag. Jag dränkte skrivbord, golv, skrivbordsunderlägg, arbetstelefonen och min privata mobiltelefon (min iPhone!) i 92 liter kaffe (såg det ut som). Sedan var det bara dags att torka, torka, torka… Lite fysisk ansträngning leder lätt till stor ansträngning! Men telefonerna klarade sig åtminstone.

Under förmiddagen fick jag sms om att AdLibris nu lämnat in mitt bokpaket till posten. Okej, så jag beställde det som A-post den 28/12, men att så här andra vardagen få meddelande om att böckerna nu packats, var lite imponerande. Ännu mer imponerad blev jag när jag kom hem från jobbet. Bokpaketet hängde på mitt dörrhandtag! Hur gick det till? Teleporterade de böckerna under de få timmar jag var på jobbet? Eller.. Hur länge var jag egentligen på jobbet i dag?

Årets värsta arbetsdag är avklarad. Ekonomiskt bokslut med deadline blir alltid lite hetsigt och jag involveras väldigt mycket och ska fixa allt som hakat upp sig på vägen. Jag är lite sista utposten, eller kontrollanten, som ser till att allt verkligen rotts i land. Jag var först på jobbet i dag,  jag var också den siste att lämna. Och jag var jagad från första sekund! Telefonen har gått varm. Mejlen och andra meddelanden har rasat in (och över mig). Där har varit kö till min besöksstol. Det kom en som ville boka in träff med mig, bara fem minuter skulle det ta. Mitt svar: Kanske jag kan om 2-3 veckor.

Tänk, nu är allt normalt igen. Jobbhetsen fortsätter, men det blir ändå inte värre än vad det var i dag. Men året är inte över än. Det kan säkert bli värre. Och jag stortrivs med kaos. Jag känner mig lite som Gud. I början var där mörker… Sedan kommer jag och bringar ordning, reda och ljus! Och vilodagen ligger nära in i framtiden. Jag ska ha ledig långhelg… Med mejlsupport.

Vad det var för böcker jag fick? Fråga mig inte, jag minns inte titlar eller författare. Tre pocket. Till min lediga långhelg.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Litteratur Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Nästan dagligen blir jag förnedrad, och jag betalar för det. Mycket! För 1300 kr/månad ska jag få hjälp i vardagen med sådant jag inte klarar av p.g.a. sjukdom. Jag försöker begränsa skadeverkningarna genom att bara ha färdtjänst (till och från jobbet) och hemtjänst (städ och inköp). Mitt mål har alltid varit att klara mig själv, och periodvis gör jag det vilket sänker omkostnaderna rejält.

Men det är förnedrande. Jag behandlas som mindre begåvad. Jag idioitförklaras främst av hämndtjänsten som anser att jag ska vara hemma när de kan komma oavsett vad vi tidigare avtalat. Ovanpå det har de inte så god standard, d.v.s. de är ganska inkompetenta och jag kan inte förstå hur själva kan leva i en vardag.

Samma sak med flärdtjänsten. Största problemet är lata chaufförer som dessutom är analfabeter (på riktigt). De uteblir från körningar med hänvisningen att jag aldrig var på avtalad plats eller i tid. Vilket är lögn. Dessutom brukar de köra till fel adresser då de inte ens kan lägga in rätt adress i GPS. Sedan vägrar de en massa och följer inte det avtal jag har med kommunen.

Gemensamt för förnedringen är att att både hemtjänst och färdtjänst konstant (KONSTANT!) ifrågasätter om jag verkligen är förvärvsarbetare. I första hand tror de att jag alltid går hemma och har hel förtidpension. När jag säger att jag arbetar, så tror de i andra hand att det är någon form av terapiarbete med fria ”arbetstider”. Flärdtjänsten brukar inte vilja boka arbetsresor till mig då det är till sjukvårdsinrättning. De brukar hänvisa till sjukresor och att jag bara försöker komma undan det högre självkostnadespriset som gäller sjukresor. Hämndtjänsten kommer inte avtalade dagar ”då du ju alltig går hemma”.

De har fördomar och det är förnedrande. De vet inte varför jag beviljat hjälp av kommunen, bara att de ska utföra något som kommunen sagt åt dem. Men de ifrågasätter mig. Jag måste förklara ständigt och jämt. Jag säger inget om min sjukdom, för de förstår ändå inte. Däremot brukar jag få förklara att jag arbetar 75 % och att jag inte bara kan kasta om dagar, lämna jobbet eller vara tillgänglig på deras villkor. Det är de som ska vara tillgängliga på mina villkor och utföra sitt uppdrag utan knot och till 100 %. Vilket inte sker.

Chaufförer och hämndtjänstpersonal håller på att få hjärnblödning när jag förklarar mitt arbete, hur stort ansvar jag har, vad jag utför och att jag är en arbetskraft att räkna med. De får inte ekvationen att gå ihop. Om jag arbetar – varför belastar jag då kommunen som får stå för hjälpinsatser? De förstår inte det där med att man kan ha en sjukdom som ger vissa begränsningar. För dem är det antingen eller. Och deras okunskap är något jag ständigt tvingas bemöta och det är förnedrande. Kanske det är dags för Gbgs kommun att utbilda sin personal? Jag vet att kommunen erbjuder HBTQ-utbildning för att bemöta männsiskor korrekt… Men varför inte först lära ut hur man bemöte människor korrekt alls? Sluta förnedra mig… Jag har aldrig valt den situation jag befinner mig i.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Vardagsblogg

Årets första arbetsdag avklarad! I två år på rad har jag kört exakt samma upplägg: Jag har arbetat juldagen och nyårsdag. Visst har jag skrivit om det innan? Att jag går in och gör mitt ”gamla jobb” som jag slutade med våren 2011? Det är mer slitsamt att sitta en dag och skriva så här på jobbet, jämfört med att springa runt på olika möten dagligen. Fysiskt får jag mer värk då jag behöver röra på mig även om det också är svårt. Men vad gör man inte för att kollegor ska få vara hemma med nära och kära?

Natten blev inte som jag hade förväntat mig. Jag förutsatte att jag skulle sova gott långt före tolvslaget, men jag kunde inte somna trots att jag visste att jag skulle upp tidigt. Nej, jag reagerade inte så mycket på fyrverkeriet. För är jag trött så är jag trött och märker inte sådant. Men jag kunde alltså inte somna och fick ligga och lyssna på hur explosionerna tusenfaldigades vid midnatt. När det smällt klart vet jag inte, för jag lyckades somna vid 00.30-tiden. Så jag fick hela 4½ timme ostörd sömn innan det var dags att gå upp. Genomsvettig. Jag vet inte varför, men jag har svettats enormt i natt. Eller, skit i det! Det är inte intressant. Mer en egen notering.

Så jag åkte till jobbet strax före kl. 07. Det var ovanligt mycket folk på spårvagnar och bussar, samt det gick rätt så många ungdomsgäng planlöst på gatorna. De raglade inte. Varför gick inte de hem för att lägga sig? Min fördomsfulla tolkning är ”de är så höga att de inte kan sova och inte vet vad de ska göra, stackars satar till knarkare”.

Jag längtar till helgen och mer sömn. Den sömnbrist jag fick i natt har jag inte möjlighet att ta igen innan. Nu är det nytt år. Nu kör vi så det ryker på jobbet! Och däremellan ska jag sova. Tänk… Jag ser ingen skillnad på 2012 och 2013.

Och, ja… Jag är nu inne och bloggar på mitt femtonde år! Ha! I februari 1999 sa jag att jag skulle skriva dagbok på nätet till efter sommaren… 1999. Sedan skulle jag sluta. Gud, vad jag känner mig misslyckad! För jag håller ju på än…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Surgubbe Vardagsblogg

Det mödosamma arbetet har börjat med att anpassa nya datorn till mina behov. Och Gud ska veta att jag har behov! Jag har installerat FeedReader, Office-paketet och Spotify. Sedan är allt det andra… Plötsligt verkar det överoptimiskt och inte verklighetsförankrat att tro att jag skulle fixa detta på en eftermiddag. För nu har min eftermiddag passerat med råge. Istället ser jag många dygn framför mig med att anpassa datorn. I sig gör det inget, för känner jag en trängtan så kan jag alltid använda någon av alla mina andra datorer. Men jag vill gärna uppnå perfekt skick med åtminstone en dator. Min nya dator.

Hm, jag har ännu inte döpt min dator. Mina två senaste hette Vladimir (WinVista) och… Minidatorn? Min fantasi måste ha legat av sig där. Men vad ska jag döpa nya datorn till? Det är en Hp med Win7. Jag får fundera…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Egentligen har jag sagt det i mina tweets i dag (kolumnen till höger). I dag har jag fått en försenad julklapp och det var en ny dator. En Hp, bärbar. Så nu sitter jag med sex datorer hemma. Men det är min första med Windows 7 och jag vägrar liksom väldigt många att uppgradera till Windows 8.

Nu börjar det mödosamma arbetet att konfigurera den nya datorn. Jag har redan kört 78 Windows Update (400 Mb), vilket tog en dryg timme. Antivirus tog också sina lilla tid att uppgradera. Sedan återstår att anpassa datorn till mig, vilket kommer att ta hela helgen. Dessutom måste jag försöka lära mig alla Win7-funktionerna. Det är ganska olikt tidigare versioner, men jag vet heller inte hur mycket Hp förinstallerat och anpassat utifrån sina perspektiv.

Mina tidigare datorer som jag har:

1. Hårddisk från 1996, minns inte vad det är för dator. Win95 som OS.

Omkring 1999 fick jag en dator via jobbet, men när jag sade upp mig och flyttade till Göteborg fick jag skicka tillbaka den till arbetsgivaren. Jag fick inte köpa loss. En väldigt bra dator då. Med Win98.

2. Hårddisk från… jag minns inte. 2002? Nä, den måste vara nyare. Tror den hade Win98 som OS, men jag uppgraderade den till Win2000.

Dessa båda datorer väntar bara på att jag ska orka släpa dem till tekniskt avfallsbilen som kommer en gång per år.

3. Bärbar Compaq, WinXP, en jobbdator som jag sedan fick köpa ut till en hutlös penning. Fortfarande den dator som fungerar bäst, men som inte klarar trådlöst Internet. Och den färgar av sig då plastdetaljerna är så gamla. Har datorn i dag som reserv då där finns väldigt bra program (med licenser) i den. Samlar annars mest damm.

4. Den jävliga ASUS med WinVista som jag använder just nu och till vardags. Datorn från helvetet. Främst på grund av att den är sliten, jag har använt den mycket trots att den bara är kanske fem år. Blir mest ledsen, för den fungerar inte optimalt och det är inget som går att fixa. Säkerhetskopierar allt för säkerhets skull.

5. Minidatorn från ASUS med WinXP. Väldigt bra, men klarar inte så mycket. Det är ingen dator man sitter och arbetar vid.

Så jag har nu haft sju privata datorer sedan 1996 och den genomsnittliga livslängden är inte så lång på dessa datorer. Det är ganska acceptabelt ändå med tanke på hur mycket jag trots allt använder en (eller flera) dator(er). Men frågan är om jag kommer att använda datorer mindre nu när jag med iPhone använder nätet så mycket i mobilen? Kanske, men de stora arbetsuppgifterna kommer jag ändå att sköta via dator. Det är enklast och säkrast så.

På tal om arbetsuppgifter. Jag syftade på det vardagliga arbete jag utför hemma och som inte är arbetsrelaterat. Men på jobbet har jag ytterligare två datorer – värdelösa Dell som arbetsgivaren envisas med att köpa in. Klart att Dell är billigast i upphandling och man behöver bara läsa lite på Wikipedia om varför de är så billiga. Alla Dell-datorer är måndagsexemplar. Eller, man skulle vara glad om man fick ett måndagsexemplar av vilket annat märke som helst! Nästa år ska vi uppgradera från WinXP till Win7 och det skrämmer mig. Klarar Dell-datorerna verkligen av det? Usch, nu är jag gnällig helt plötsligt. Eller frustrerad.

Men nu ska jag glädjas åt min nya Hp-dator! Men det blir nog ASUS några dagar till. Om inte datorn tvärdör, vilket har varit på gång ett tag.

Ännu mer att gjädjas åt; i morgon ska jag jobba!

||||| 0 I Like It! |||||

Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda