Dag: <span>30 december 2008</span>

I februari bloggade jag inte. När jag sedan återuppstod i mars på ny webbadress hade jag tappat hälften av mina läsare. Och det tappet har jag aldrig återhämtat. Förklaringen tror jag själv beror på att jag raderade gamla bloggen som fick många läsare genom att man googlat sig fram till något jag skrivit.

Så här ser min statistik ut för 2008. Kolumn vänster: Månad (duh!), Kolumn center: Genomsnittet antal besökare per dag. Kolumn höger: Totalt antal besökare.

Men kanske jag får vara nöjd med att jag ändå fick ihop 176 784 besök i år? (Plus de som kommer i dag och i morgon). Bara att inse att jag inte är någon av nätets storbloggare. Ingen risk för bloggbävning här inte!

Alltså, jag har ingenting att göra på jobbet. En kollega tyckte att jag kunde ta det lugnt och bara sitta och rulla tummarna, men det skulle väldigt snabbt ge förslitningsskador.

I flera år, ända fram tills i somras, har jag haft motsvarande tre heltidstjänster att utföra. Under hösten har det successivt minskat (tjänsten har blivit uppdelad) och i dag har jag cirka 25 % arbete. Vilket ger mig fruktansvärt mycket tid till att sitta och våndas. Jag har begärt nya arbetsuppgifter och ett klargörande om vad jag egentligen har för funktion, men inget har ännu hänt.

När jag har lite på jobbet blir jag fruktansvärt trött. Jag behöver aktivering för att inte falla i koma. Tyvärr lär jag hinna falla i koma. Kanske redan på fredag som är årets första arbetsdag. Där jag åter inte har något att göra. Jag börjar misstänka att ”den höga arbetsbelastningen” endast är en myt.