Dag: <span>20 juli 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Utan tv finns det inte så mycket att göra annat än att läsa böcker (inne på sommarens 12:e bok), lyssna på musik (i dag Texas och Garbage), sitta på balkongen (egentligen för varmt), hemsidesnickra (har ju många domäner att administrera), diska/tvätta, twittra och facebooka. Och nej – jag har inte jobbat ideellt under min sjukskrivning!

Men som tv-substitut finns SVT Play och jag har DVD-filmer jag kan stoppa in i datorn. Otåligheten gör det dock lite plågsamt att sitta obekvämt framför dator/mobil och titta på liten skärm timme efter timme. Enda fördelen med att vara utan tv är att jag äntligen börjat titta på The Walking Dead. Jag har första säsongen på DVD sedan ett år tillbaka, men råkade köpa Blu-ray (eller om jag fick fel format sänt till mig?) men äger ingen dito spelare. Tills jag köpte dator i december förra året där det ingår en Blu-ray-spelare i datorn. Men först nu har jag blivit färdig till att stoppa in något i ”skivspelaren” och då blev det tWD.

Det är lite kul. När jag köpte datorn (på Siba) såg jag att den innehöll Blu-ray, vilket jag också sa högt. Då protesterade säljaren och svamlade något om det var omöjligt. Bevisligen hade jag rätt – annars hade jag inte kunnat titta på Blu-ray-skivorna nu.

Nej, jag vet inte vad det är med säljare egentligen. Hoppas inte de får provision.

Bild från avsnitt 1 av the Walking Dead – att vakna upp till en förändrad värld med zombies.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Teknik Teveserier Tv Vardagsblogg

Det jag ägnar mycket tid att fundera på, är hur jag ska komma tillbaka från min sjukskrivning. Hur ska jag återfå balans, kraft och ork? Hur mycket är sjukdom, hur mycket är ”otränad”? Hur mycket är fysiska begränsningar och hur mycket är mentala blockeringar? Kan jag bli bättre eller är detta något bestående?

Om en vecka är sjukskrivningen över och det har då gått fem veckor. Där jag fortfarande inte hört ett ljud från sjukgymnasten annat än ”inom tre månader”. Jag hade hoppats på att sjukskrivningen skulle bli någon form av rehabilitering, men sånt verkar man kunna glömma i semestertider. Så jag måste antingen själv träna upp mig genom att arbeta, eller få förlängd sjukskrivning för rehabilitering. Men efter alla år som patient är jag inte hoppfull om något alls. Det hänger på mig, bara mig. Stöd, vård och rehabilitering är bara något som står i regelverk som ingen ändå bryr sig om annat än att det ser bra ut på pappret.

Men jag är trött. På att behöva hävda mig själv, mina behov och mina rättigheter.

Jag vågar inte tänka på hur jag ska klara av att jobba om en vecka. Med krycka kan jag gå en meter innan jag faller. Med rollator kan jag hasa mig fram två meter, måste sedan vila (återfå balans och få det sluta snurra i huvudet). Ändå. Jag har återfått mycket känsel i kroppen, är inte så domnad. Men balans och yrsel är det stora problemet. Fysisk styrka har jag, om än otränad efter att ha varit immobiliserad i typ 2-3 månader.

Nej, det är inte roligt nu.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda