Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Tolv mil till röntgenundersökningen. Jag var i väg under åtta timmar. Chaufförerna vet inte i förväg destination för resan, utan blir lite chockade när de inser att hur långt jag ska åka. Morgonens chaufför visste inte ens vilken motorväg han skulle köra ut på från Göteborg och trodde att vi skulle köra via Oslo. Nå, men så mycket visste jag åtminstone att vi skulle köra E20 mot Stockholm men svänga av och ta annan väg från Vårgårda. Gjorde han det? Nej. För han somnade emellanåt och noterade inte vad GPS visade. Så vi körde förbi och fick vända i Skara. Men jag hann fram och utan krock. Men rädd var jag.
Väntan på röntgen blev lite lång eftersom den krånglade och fick startas om innan jag kunde komma in. Sedan fick jag ligga i magnetkameran under 2½ timme. Två gånger fick jag Stesolid men det var för lite. Jag skulle behövt det fyra gånger, vilket inte är tillåtet. För jag fick panikångest på panikångest. I ungefär en kvart klarade jag mig på Stesolid. Ändå behövde vi aldrig avbryta eller ta om bilder, jag lyckades behärska mig så pass mycket. Varför jag får panikångest vet jag inte, för det är väldigt irrationellt. För egentligen var det inte obehagligt annat än att det är jobbigt att ligga på rygg så länge. Särskilt som man inte får ta paus trots att man är både kissnödig och får ont i ländryggen (något vi upptäckt på sjukgymnastiken – jag har problem med ländryggen, eller korsryggen).
Efteråt trodde jag det skulle vara svårt att få tag på ny bil, men den kom efter en halvtimme och jag hann med kaffe och en fralla. Inför undersökningen fick jag inte dricka (eftersom man inte får kissa) och efteråt behöver jag nog dricka, för av någon märklig anledning så fick jag kontrast också.
Det är skönt att det är gjort, men jag behöver göra detta en gång per år. Det är inte tilltalande. Lång resväg och panikångest. Samtidigt fick jag höra att apparaten snart ska skrotas och inte blir ersatt. Då måste jag åka till Sabbatsberg istället. Ännu längre! Och annat landsting vilket jag inte tror att mitt hemlandsting är så intresserade av eftersom det blir dyrt för vården. Dessutom lär det kräva övernattning.
Ja, då är det bara att vänta på resultatet av undersökningen. Det är också… otäckt.
Förresten så verkar jag vara allergisk mot tejpen som användes efter de dragit kanylen i armen.
