Min lathet gör att jag hänvisar till gårdagens inlägg och länkar. Jag hann se alla 14 avsnitt av säsong 7 för Doctor Who. Säsong 8 kommer bli väldigt spännande. Och det var den här helgen, det…
Alla 12 the Doctor de senaste 50 åren
Senast jag hade en ledig helg var för två veckor sedan. Därmed kan jag ägna min fritid (nästan) åt att enbart titta på nypublicerade avsnitt av Doctor Who på Netflix.
Jag trodde väl aldrig i somras att jag skulle fortsätta min prenumeration av Netflix, men det i kombination med TiVo gör att jag alltid har tillgång till den typ tv-serier som intresserar mig. Jag tittar aldrig på tv längre när själva sändningen pågår. Istället spelar jag in eller går direkt till Netflix och fiskar upp det jag verkligen vill se och som kanske aldrig visats på svensk tv tidigare. Att Netflix kostar 79 kronor per månad är absolut värt pengarna.
Det har snart gått tio år sedan SVT visade första säsongen av Doctor Who, the new series. Och sedan dröjde år av väntan och förväntan om att de skulle visa säsong 2…. och säsong 3… och säsong 4… och säsong 5… och säsong 6… och säsong 7… Men som bekant är SVT arslen till att inte köpa in fortsättning av serier om där är inte är en massiv tittargrupp. Public service handlar inte längre om att visa det som är av intresse och för mindre publik. Det är därför vi har all inhemsk skit som visas om och om igen (just i skrivande stund visar de Dummare än en hel femteklass, eller vad programmet heter).
Men tack vare Netflix så har jag inte behövt ruinera mig på att importera Doctor Who på dvd direkt från England. Och i dagarna så släppte Netflix säsong 6 och 7 för Doctor Who. Säsong har jag redan sett – tack BBC och TiVo! – men säsong 7 har jag nu kastat mig över på Netflix.
Kommentarer stängda
12-timmarsdag på jobbet. Go’natt, typ. Men tusan så mycket jag hann! Utom det jag skulle hunnit påbörja och slutföra under veckan. Betyder att det blir kritiskt läge nästa vecka. Jag kommer att dela ut rak höger mot alla som försöker närma sig.
Men i dag fick jag mitt första påskägg på 35 år.
Och restskatt på dryg 1 700 kr.
Dagen har varit ett givande och tagande, med andra ord.
Kommentarer stängda
En gång i veckan sedan augusti…
…har jag gått på sjukgymnastik. Det fungerar bättre och bättre, men de senaste veckorna har jag ändrat lite inriktning på övningarna på grund av ryggskottet. Men jag vet inte om det hjälper.
Som vanligt var det kaos på jobbet. Eller hur jag ska säga. Sista timmen hann jag påbörja mina egna arbetsuppgifter. I övrigt pratade jag slut på batteriet på tjänstemobilen (från 100 % till 13 %) plus att jag också pratade i en annan telefon. Och hade besök på rummet under några timmar.
I morgon är det fredag och jag funderar på att smycka mitt hem med snittblommor inför helgen. Varför vet jag inte. Känns lite onödigt och överflödigt. Jag skulle istället behöva lite nya krukväxter. Tyvärr behöver jag inga nya gardiner. Eller… är det så att jag är lite heminredningssugen? Min form av vårkänslor?
Kommentarer stängda
Ja, nu har jag fått min nya mobiltelefon.
Mobiltelefon vänster: I snart två år har jag haft min iPhone 4 och varit väldigt nöjd med den. Till sommaren hade jag tänkt köpa en ny iPhone, men så…
Mobiltelefon mitten: För knappt ett par månader sedan fick jag på jobbet en tjänstemobil, en Samsung Galaxy 4s Mini – en android! Jag blev imponerad. Det enda jag inte riktigt trivs med är de små bildskärmarna, mina klumpiga fingrar och dåliga syn. Så med det i åtanke…
Mobiltelefon höger: Android och stor skärm! Jag bara var tvungen att köpa en Sony Xperia Z1. I dag kom den. För inte kunde jag vänta tills i sommar. Och iPhone är historia till förmån av android. Nu ska jag bara lära mig den och installera lite nödvändigheter på den, men jag väntar tills en dag då jag är ledig.
Det är verkligen skillnad på skärmstorlekarna. Framgår det av bilden ovan? Bilden är lite dålig, för jag använda kameran i min fjärde mobiltelefon (Sony Ericsson Walkman). En telefon jag nu kan avveckla tillsammans med min femte mobiltelefon, en Nokia. Gud, vad jag har många mobiltelefoner! Och då har jag inte ens nämnt alla andra som inte har aktiva abonnemang och som bara ligger och skräpar någonstans.
Kommentarer stängda
Förmodligen upplevs jag som väldigt sjukdomstyngd eftersom jag ständigt tjatar om fysisk smärta. Då kan jag väl lika gärna räkna upp allt jag just nu känner?
Att jag trots allt fungerar är mer märkligt än beundransvärt. Självklart påverkar det humöret, mest genom att jag blir trött, tyst och ser lidande ut. Jag har lovat att på jobbet säga när jag har smärtsammare dagar eftersom de bara ser att det är något, men inte vad. Jag gillar inte att berätta om detta eftersom jag tycker det låter ursäktande. Får jag bara vara i fred och sköta mitt, så kan jag också förtränga smärtan något. Måste jag ventilera och lägga kraft på att upplysa om något som är kroniskt, tvingar det mig också att känna efter för att kunna förklara. Och då känns det värre. Jag försöker blockera smärtan, eller medvetandet om den.
Det tråkiga är bara att jag inte kan få någon medicinsk hjälp med ovan. Smärta är något som vården är dålig att bemöta och behandla. Jag vet inte ens vad som skulle kunna hjälpa. När det gäller läkemedel så är där väldigt lite jag tål. När det gäller dessa typer av smärta så hjälper inte opiater, vilket jag heller inte tål (överkänslighet). Antiinflammatoriskt hjälper inte, och när det gäller gruppen NSAID-preparat (typ Voltaren, Diklofenak) så får jag svåra biverkningar av det. Vanliga paracetamol (Panodil, Alvdedon) hjälper mig endast om jag har feber, men aldrig mot smärta. Antiepileptiska läkemedel kan dämpa hjärnans förnimmelse av smärta, men ger också fruktansvärda biverkningar även om det hjälper, om än marginellt, mot smärta. Sedan finns där inte så mycket mer vad gäller läkemedel. Det som kan erbjudas utöver detta är TNS, sjukgymnastik och psykologsamtal. Vilket känns lite desperat och kanske hjälper vissa.
Nej, det är bara att härda ut…
Kommentarer stängda
Totalt kaos uppstod när jag skulle hem från jobbet. Tre taxibilar. Tre skulle hämtas. Inget stämde. Fel personer satte sig i fel bil. Förvirringen beror säkert på… att… vissa… inte behärskar namn på svenska. En Jan, en Janne, en Jonas. Klart det blir fel! Jag behärskade mig och gick inte in i någon bil eftersom jag vill vara 100 % säker på att det är mig de ska hämta. Andra var väl lite desperata till att hoppa in i vilken bil som helst eftersom alla tre bilarna var mellan 15-30 minuter försenade. Jag med min onda rygg rör mig inte mer än nödvändigt. Därför slapp jag vara en utav de som hoppade in och ur bilar. Hur det hela reddes ut? En av chaufförerna började dubbelkolla med de andra chaufförerna. En chaufför som sedan tidigare visste vem jag var (och som jag inte skulle åka med) och började dirigera alla rätt.
I dag har jag större delen av dagen stått och arbetat vid mitt skrivbord. Underverk för ryggen, men värdelöst för benen. Och efter jobbet har jag bytt mot annan värkmedicinering som förhoppningsvis hjälper bättre, trots att den är svagare. Men fungerar inte det starka, så får man testa med det klena. Effekter vet man aldrig förrän man testat.
Och så har jag fått ett par nya arbetsuppgifter igen! Surprise! Självklart har inget tagits ifrån mig.
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda