Månad: <span>september 2015</span>

Klockan 6.06 stämplade jag in på jobbet i dag. Syftet med att vara där så tidigt var att kunna gå hem tidigt. Jag behövde till postutlämningen innan de stängde kl. 16 för att hämta ut min nya Iphone. Så det har jag gjort.

I går satt jag på heldagsmöte och fick migrän. I dag satt jag slaviskt vid min arbetsplats och fick migrän. Jag har väldigt svårt för att sitta, får ont i nacke/rygg och därmed påföljande migrän. Känns lite tröstlöst, för jag vet inte hur jag ska komma undan det stillasittande. Särskilt inte med tanke på att jag fortfarande har benbesvär efter förra veckans utfärd med jobbet.

Så jag försöker nu vila. Eftersom jag arbetat lördag så börjar min helg först nu. Lyckligtvis behöver jag inte göra så mycket, annat än vardagssysslorna som blivit liggande ett tag. Ja, tvätt och disk alltså.

Jag hade glömt föregående bloggtext som jag skrev förra veckan och sedan gjorde en tidsinställning på. 15 år i Göteborg. Ändå tänkte jag indirekt på det när jag gick hem från postutlämningen i dag. Varma vindar och solsken. Precis som när flyttlasset gick hit för 15 år sedan.

Tänker jag på Kristianstad? Nej, inte direkt. Jag kan fortfarande få mardrömmar, dock. Kände mig så bevakad och påpassad av allt och alla, att jag fortfarande drömmer mardrömmar som går ut på att jag försöker gömma mig hemma. Vilket inte lyckas då jag saknar väggar. Vet inte riktigt, men jag kände mig aldrig trygg i Skåne. Inte i byhåla heller. Känns det bättre i Göteborg då? Jo, jag känner mig starkare, mer målmedveten och försöker inte vara till lags Jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om mig. Här finns ingen jag kan göra besviken eller som lägger sig i mina förehavande. Så det där med frigörelse var på flera plan när jag flyttade. Minskat beroende av andra i samband med min MS-diagnos. Slippa vara unge herr’n och ha rollen av… Svårt det här… Någons son? Alla ”visste” vem jag var. Alla hade åsikter. Jag anklagades en del för att vara en besvikelse för släkten om jag inte rätade in mig i förväntningar och föreställningar man hade om vem jag ”borde vara”. Vad som i övrigt är en skillnad med att bo i Göteborg? Jag blev vuxen.

SopSlängarSöndag. Snart. Ska bara dammsuga nätet på nattens händelser så jag är uppdaterad bland skägg, katter och nya släpp på Spotify. När jag precis bryggde mig lite kaffe och skulle ta ut mjölken ur kylen så upptäckte jag katastrofen. Något, vet ej vad, har väldigt högt upp i kylskåpet runnit och dränkt allt på vägen ner och sedan ut på golvet. En brun sörja. Kan jag ha glömt en gurka någonstans? Jag får alltså tömma hela kylen (golv till tak-kyl) och torka allt och försöka identifiera källan till geggan. Jippi! Så jag inte blir förslappad så här en ledig dag inför ännu en hemsk vecka.

Vad händer kommande vecka? Jo, det är en 40-timmarsvecka men jag arbetar alltid max 30 timmar. Räcker inte det som anledning till att klassificera veckan som hemsk? Men så farligt är det egentligen inte, för jag kommer ändå inte arbeta mer än max tre dagar på rad. Det är nästa helg som ger en extradag för arbetsveckan. Men det är en väldigt viktig helg då det är sista chansen för mig att bli klar inför en deadline.

I dag är skägget 75 dagar. Lär bli en del IG-selfies så fort jag borstat manen. På tal om skägg. Med en idiots envishet protesterar jag mot alla antydningar om att jag skulle vara en hipster. Mina argument är att jag 1) inte är modemedveten, 2) inte är vegan, 3) inte har små fötter. Dessutom rakar inte hipsters huvudet då de är väldigt måna om sina frisyrer. Jag är helt enkelt bara übermanlig! Och så protesterar jag när någon hänvisar till någons skägg, som jag inte anser vara ett skägg. Med min nya världsuppfattning så måste skägget vara minst 3 cm lång. Jag har skägg. Har man kortare än 3 cm så är man bara orakad. Så det så!

Update en timme senare: Det var ruccola. Den bruna sörjan i kylskåpet.