Kategori: <span>Blogg</span>

Att semestern tillhör det förgångna är ingen insikt jag kommit till än. Trots en arbetsvecka så känns det som tidigare. Jag blandar arbete och ledighet i sådan omfattning året runt att jag inte riktigt känner om jag är ledig eller arbetar. Allt går i ett. Samtidigt som jag har den där känslan av att det snart är pension (om 20 år). Tiden rusar.

I sommar har det blivit väldigt, väldigt, väldigt mycket Instagram och jag är vilken minut som helst uppe i 1000 publicerade bilder. Mina bilder har ett tema. 1) Selfies. 2) Pinup-bilder från 50-talet med sarkastiska texter. 3) Roligt/dumt. 4) Skägg. Eftersom jag inte skriver hashtags så har jag heller inte så många följare. Men plötsligt har jag fått ett par nya följare som gillar alla bilder (lite omdömeslöst, men inte mig emot). Därför har jag börjat skriva på engelska. Frågan är om jag kan fortsätta med samma frenesi nu när det blir tuffare på jobbet och jag får mindre tid? Men det har varit en kul sommar på Instagram.

Tror jag sagt det tidigare… Mitt skägg växer bara nattetid. De 4-5 timmar jag sov växer skägget mer än dygnets övriga timmar. Och en dag per vecka ser det annorlunda ut. I dag vaknade jag med världens mest ostyriga buske. Det som kan platta till det någorlunda är skäggolja. Annars börjar det nu leva sitt eget liv. Vet inte riktigt hur jag ska borsta/kamma det, för det gör ingen skillnad.

Måndag måste jag gå på spontanbesök till optikern då glasögonen glider. Behöver också gå till apoteket för att köpa rakblad (till flinten, inte skägget) och ansiktsvatten (som används som schampo till rakat huvud). Och en runda till Ica för… *glömmer* Lunch med till jobbet? Jo, jag måste nog gå till godisaffären också för några stockar snus. Ingen vila, ingen ro! Men där finns en fördel med att vara ledig efter arbetshelg. Alla dessa ärenden! Någon som är lite märkligt är att här är stängt på många ställen när det är helg. Ja, de stänger även fyra veckor helt varje sommar. Lördags- och söndagsöppet är lyx.

Hur ser annars veckan ut som kommer? Jo, jag har ändrat mitt grundschema från och med kommande vecka. Mer helgjobb. Fler lediga måndagar. Mindre lediga onsdagar/torsdagar. Fler lediga fredagar. Halvdagar mitt i veckan. Det är inte lätt att pussla ihop till ett nytt arbetsschema när man arbetar 75 % och måste vara på jobbet bestämda dagar. Anledningen till ändringen beror på… Hämndtjänsten! Det är fan i mig omöjliga att ha med att göra! Så mitt nya grundschema är det tuffaste jag haft på 15 år.

I veckan ska jag ha ett heldagsmöte beträffande nya projektet jag ska ingå i. Och så är det visst samverkansmöte facket/arbetsgivaren som jag måste gå på. Ja, där är sjukgymnastik också. Annars vet jag inte… Jag tar varje dag som den kommer. För nu börjar kaoset.

Väldigt trött. Två arbetsdagar och plötsligt kan jag sova (lite, inte tillräckligt). Sjukgymnastiken i tisdags känner jag inte av, ingen träningsvärk eller annan sportrelaterad skada. Främst är jag väl trött eftersom jag har en ledig fridag. Luften går ur mig, men jag är medveten om att i morgon är det arbete igen.

I dag ska jag göra middag och något jag inte gjort på flera år. För att jag hade glömt just den maträtten. Så enkel, så god! Rå köttfärs blandas med MASSOR av chilisås, samt salt och grovmalen svartpeppar. Sedan steker jag det som biffar. Det håller ihop om man har MASSOR  av chilisås, även om det blir kompakt. Torrt hade det blivit, och smaklöst, om det inte hade varit för MASSOR av chilisås. Vad jag ska ha till detta? Tja, färsk bandspaghetti (tomatsmak). Rucola och gula körsbärstomater. Och en kall sås (som jag glömt vad det är/heter, men innehåller nog spenat/vitlök). Funderar också på vit balsamvinäger, men vet inte. Rucola (senapskål) är något jag äter av i stora lass. Blir säkert matlåda att ta med till jobbet också.

På skakiga ben steg jag in på jobbet efter morgonens sjukgymnastik. Nej, det hade ingenting med sjukgymnastiken att göra, då den gick galant. Fortfarande vet jag inte riktigt om jag får gå på sjukgymnastiken då jag inte längre räknas som rehabpatient, utan snarare är personal med friskvårdsönskemål. Men de ska försöka smyga in mig, vilket är märkligt eftersom jag trots allt är patient med en kronisk sjukdom där jag behöver habilitering om än inte re-.

De skakiga benen berodde på att jag inte visste hur arbetskamraterna skulle reagera på mitt manliga och sexiga überskägg. Jag var nervös totalt i onödan. Värst hade väl varit om de inte noterat min muskighet, men jag fick nästan stående ovationer när jag klev in på jobbet. Först konstaterade de att jag hade skägg, för att i nästa andetag påstå att skägget klädde mig och att jag borde skaffat skägg långt tidigare. Men så jobbar jag bara med kvinnor, då det är klart de blir till sig av ett skägg. Stötte också på en tidigare (manlig) kollega som avundsjukt frågade om jag drog några fördelar av skägg. Tja, beundran? Så nu skulle han fundera på att låta stubben växa till skägg han också. Ja, det tycker jag! Karlar ska ha skägg! Det hör liksom till. Lika naturligt som kvinnor med håriga armhålor och ben. Allt annat är ju en avart. Behåring är uppfriskande.

Vad sjukgymnasten tyckte? Han undrade om jag kompenserade det rakade huvudet med ett helskägg. Öh, nej? Jag försöker bara framhålla min manlighet. Eftersom den ifrågasätts. Det han kunde konstatera är att skägg är bra, för det är en självförtroendeboost. Är det? Men jag går mer rakryggad.

Och så fick jag för en arbetskamrat redogöra för hur man sköter ett skägg korrekt. Fick också frågan om jag inte blev varm i skägg. Nej, jag blir inte varm av skägg, även om jag är het i skägg. Och det kliar inte. Jag känner inte mitt skägg alls, känner inte att jag har något i ansiktet. Jag ser inte mitt skägg heller, om jag inte tar selfies (oh, det kanske man borde göra?). Om jag tar på mitt skägg så nästan kittlar det, eller om det bara är som det pirrar till mellan… *blir taktiskt* öronen… på mig.

Hann jag arbeta i dag? Tveksamt. Hade besök, icke-arbetsrelaterat.

Första officiella arbetsdagen… Självklart. Migrän.

Otåligt ringde jag på eget initiativ till optikern. Han skulle leta och ringde en halvtimme senare att de hade kommit i eftermiddag. Ytterligare en halvtimme senare var jag åter hemma efter att ha sprungit dit och ryckt glasögonen ur händerna på dem.

I morgon ska jag till sjukgymnast. Hur otränad är jag efter en slapparsommar?

I dag när alla är tillbaka efter semestern, så har jag ledig dag efter helg. Och har fullständigt bombarderats av jobbmejl. Det är så jag får ont i magen när jag ser allt som behöver göras. Nej, jag behöver väl inte uträtta något konkret, men där är så många människor jag måste ge tid till samtal vilket är svårt. Jag har inte tid att prata med folk! För jag har ju konkreta egna arbetsuppgifter att uträtta när jag väl dyker upp på jobbet. Men i dag är jag ledig och försöker släppa alla kommande måsten.

Optikern har inte hört av sig och jag börjar bli otålig. Ska jag behöver leta reda på dem?

Dagens ”trist” är att jag verkar ha fått en släng av sommarförkylning light. Halsont, trött och frusen. Trots +25. Men i dag blåser det. Kanske jag bara är lite hängig efter flera veckors tvärdrag plus ovana vid att arbeta.

Första arbetsdagen efter semestern. På två timmar gjorde jag det jag var ålagd att göra utifrån att jag ersatte vakant tjänst i dag. Övriga sex timmar var eget arbete, och jag har att göra. Men det är som om jag aldrig varit borta, vilket jag kanske inte har heller med tanke på alla strödagar jag gått in under sommaren. Bäst var latten i dag.

Nu håller jag tummarna för att glasögonen kan hämtas i morgon. Nu har det gått två veckor, och så lång tid skulle det inte ta. Och en runda till affären måste jag också hinna min fridag. Där jag ingenting behöver, men plötsligt ekar det i kylskåpet efter jobbet någon dag och då får jag svälta. Vad kan jag tänkas behöva om ett par dagar? Det är något jag alltid haft svårt för att se in i framtiden om.

Kött är något som är märkligt. Jag har i princip slutat med kött. När jag kom till Göteborg så började jag istället med fisk. Och lite kyckling (men helst inte). Men nu svamlar jag…

Undrar när jag ska ta semester nästa gång?