Kategori: <span>Bild</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Bilderna från GothenBeard 2018 med Bearded Villains 2018-04-28. Det ska finnas fler bilder som jag figurerar på, men de har inte dykt upp än. Hittills har jag väl sett cirka 1000 bilder. Minst. Svårt hitta sig själv bland alla skägg. Märkligt.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild BV BVSC Selfie Skägg

Kommentarer stängda

Två gånger i år har jag varit hos barberare. Efter de putsningarna är nu skägget längre än det någonsin varit. Som skäggig karl måste jag känna till min skägglängd, eftersom det är en återkommande fråga jag får besvara. Senast jag mätte var skägget 25 cm, men i dag är det 30 cm. Men detta var bara en inledning, för nu byter jag fokus.

Så för ett tag sedan kom jag ut även här i bloggen officiellt som bög. Ändå skriver jag enormt lite kring det. Kanske anledning inte finns, för det är ett icke-ämne. För det skulle innebära att det är något avvikande som måste förklaras. Men sanningen är att jag undanhåller enormt mycket kring det hela, och då i alla sammanhang och inte enbart i bloggen.

Nu lät jag som värsta drama queen, med mörka hemligheter (eller oanständigheter som får mammor att rodna). Nej. Dock är det lite tveeggat – jag har inga problem med att berätta varken det ena eller det andra gällande mitt liv. Samtidigt har jag också en tro på att man måste vara öppen för inte mystifiera eller nära fördomar, särskilt om man vill att mänskliga rättigheter fortsatt ska inkludera sexualitet i vårt samhälle. Men. Jag måste skydda mig, begränsa mig, visa på omdöme. Min försiktighet grundar sig på reaktioner jag mött. Jag kan stå upp för allas lika värde när jag ikläder mig rollen som medmänniska eller fackombud. Men när det handlar om mitt privata jag, mitt liv, mina rättigheter, min vardag, så blir det genast lite svårare.

Jag har lärt mig att inte lita på någon. Om jag varit med om något för länge sedan, eller i går, har ingen betydelse även om attityd förändrats genom lagstiftning eller upplysthet. För man råkar fortfarande illa ut som bög. Det är min sanning.

Vem vet att jag är bög? Alla och ingen. På nätet måste jag säga att alla vet som känner till mina nätalias (som Jontas, Nile, Nilekil). Utom Facebook. Jag har aldrig nämnt det på Facebook då jag har släkten där. På Facebook länkar jag inte till några andra sociala medier eller blogg. Även om jag är lätt att hitta.

Vad vet släkten? Inte mycket. Ömma modern vet (liksom hennes sambo med familj) samt en kusin. I övrigt har jag fått munkavel för att skydda modern. Märkligt, jag vet, men hennes önskan – och ingen viktigt för mig då jag inte har någon kontakt med släkten. Hade jag umgåtts och varit i kontakt med min släkt så hade jag inte smugit med vem jag är. Men som det är i dag finns inget syfte att outa sig själv för människor jag inte har samröre med.

Jobbet? Sex personer, varav tre inte längre är arbetskamrater. För detta är personer jag litar på och som stöttar mig (inkl. chef och fack). Jag hade gärna varit mer öppen på jobbet, men fördomarna är fruktansvärda inom vården trots att så många är öppet homosexuella (bögar och flator). Jag får höra gliringar konstant trots att vi har både lagstiftning och policydokument om bemötande (och föreskrifter kring kräkningar). Gliringarna är elaka, inte skämtsamma dumheter. Och jag vill inte degraderas till min sexualitet som jag säkerligen då får slängt i ansiktet när jag framför något arbetsrelaterat som inte faller i god jord. Hellre att man ogillar mig som person, än för min sexualitet. Med detta sagt – jag står verkligen upp för sexualitet på jobbet när det kommer till kränkningar, men jag har ingen anledning att berätta om mig själv för en hel arbetsplats. Jag kommer göra det om jag blir trängd till det, för jag accepterar inte skit. Kan jag använda min egen sexualitet som ett argument för styra upp förutfattade meningar, så gör jag det.

I min vardag är jag alltså begränsad. Jag har blivit mordhotad och hotad på andra sätt, och det enbart utifrån homosexualitet. Hotad inom familjen, men också av människor jag är i beroendeställning till vad gäller till exempel flärdtjänst (de chaufförerna anmäler jag, vilket leder till att de inte får köra flärdtjänst efter det).

Ändå… Jag har många vänner – väldigt många vänner (av alla sexualiteter); ytligt bekanta, nära vänner, vänner på nätet, vänner även utanför nätet, som vet allt om mig där jag inte behöver dölja vem jag är. Därför känner jag mig inte så begränsad, även om jag är avvaktande och misstänksam i vissa nya sammanhang. Som sagt – det hela är lite tveeggat, aningens komplicerat. Jag kan vara ärlig och uppriktig, men allting har sin plats. Det har blivit viktigare att vara öppen nu när vi har ett tuffare samhällsklimat och ett spänt världsläge där mycket som tagit ett kliv framåt, nu tagit två steg bakåt.

Och allt är egentligen bara väldigt sorgligt. Det finns ingen quick fix. Det som gör mig mest ont i hela sammanhanget, är att det blivit så tydlig skiljedelare mellan för och emot när det gäller lika rättigheter utifrån etnicitet, religion, ålder, kultur och sexualitet. Enda fördelen är att de som är emot så tydligt gör sin röst hörd, att det nu går bemöta det istället för när det var tyst och allt hat skedde i lönndom.

På ett personligt plan – jag mår bra, är glad att jag är bög. För jag har inget att skämmas för.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Bearded Bild Blogg Fackligt Hälso- och sjukvård Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Politik Privat Rättvisa Skägg Vardagsblogg Yrkesliv

I går fick jag mina glasögon justerade igen så att de inte gräver hål på näsryggen, vilket var väldigt nära. Nu ska jag bara känna in så de inte sitter hårt eller löst. Optikern önskade mig trevlig helg och jag hörde en underton av ”du kommer tillbaka” eftersom jag nu varit där 4 gånger på två veckor. Nej, jag hoppas det är bra nu. Att jag har nya glasögon är där annars ingen som noterat då skägget verkar ta alla fokus. Inte ens ett konstant rakat huvud har någon reagerat över. Tur en inte är fåfäng och bekräftelsetörstande…

Mitt nya beroende…

IMG_20150828_223947

Ja, Coca Cola alltså…

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Om det är bra eller dåligt, kan jag inte riktigt avgöra. Jag är fruktansvärt dålig på att ta anteckningar när jag sitter på möten. Informationen som då kommer till mig översköljer mig, och jag kan inte koncentrera mig på att skriva om jag samtidigt ska lyssna. Men bara ett problem jag har på möten – annars är jag omnipotent och har simultanförmåga. Samtidigt är det inget problem, för jag minns allt som sägs. Däremot kommer jag nästan aldrig ihåg vem som sa vad och i vilket sammanhang. Men det som sägs fastnar som hundskit under foten. Tur är väl det, för hur skulle jag hitta bland alla högar av papper och anteckningsböcker? Får jag kopior av något på dessa möten, så slänger jag dem, för jag hittar dem ändå aldrig. Inte ens när de sorteras in i pärmar.

Ett första pre-projektmöte heldag är avklarat. Nej, jag skrev ingenting. Däremot så kunde jag gräva i minnesarkivet och få fram värdefull information att delge mötesdeltagarna. Och jag gissar att jag kommer att komma ihåg allt som sas i dag. Det som sågs som väldigt värdefullt är att jag har erfarenhet från ett annat projekt där vi nu ska göra samma resa i ett sammanhang och med andra människor. Jag varnade främst för fallgroparna och projektledaren tog tacksamt emot… inte mina synpunkter, men min erfarenhet.

Ändå befann vi oss i samma lokaler som det tidigare projektet ägt rum, och i närmiljön satt dessa personer från det projektet. Det var kul att få träffa dem (när jag hade rast). Lite skvaller (främst från verkligheten som jag representerar) och så. Min förra projektledare och tidigare delprojektledare pratade lite med mig och det verkar inte vara några ”hard feelings” att jag övergav deras organisation efter anklagelserna om stalking. Men så var inte de människan på plats heller i dag, så vi hade väl tur. Långsint som jag är, så hade jag inte hållit käften om jag åter hade blivit anklagad. För jag har heller aldrig fått någon förklaring eller ursäkt.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska säga om dagen. Seg lång dag som egentligen hade behövt mer tid. Och nu återstår det endast 4 timmar av min arbetsvecka. Varannan vecka kommer jag att ha ledig långhelg. Nästa arbetsvecka är lite längre och var fram tills i förmiddags helt blank. Nu är den fulltecknad. Jag är intecknad.

Mitt nuvarande skäggproblem…

glassproblem

Problemet gäller allt som inkluderar dressing, såser, bordsmargarin… Ja, allt som är kladdigt i matväg. Mustaschen doppar/släpar i allt.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dravel Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Förmodligen har jag mig själv att skylla. Publicerar man ett sånt här foto på Instagram…

jontas150825a
Bild från duschrummet direkt efter gymmet i förmiddags. Genomblöt. Och mer naket än så här delar jag inte med mig av på nätet. Allt måste vara ovanför bröstvårtorna, enligt min norm.

Så vad hände på Instagram? Jo, jag fick en ny följare vars senaste bild är en erigerad penis indränkt i sperma. Tjoho? Jo, men det där med skäggbilder är väldig inne ”in the gay community” (I am a bearded chubby bear). Eftersom jag själv fått skägg som en hobby så följer jag ganska många gay (och straighta) med skägg. Men jag har inte kommit med några inviter. Därför kändes det lite som ett påhopp att få en kuk i ansiktet som jag inte bett om. Eller var min duschbild öppet mål? Ganska oskyldig enligt min moral.

Vad gör jag då åt min nya följare? Ingenting. Uppenbarligen så bryter han mot den policy Instagram har beträffande sexuella bilder med könsorgan/handling, så han lär bli borttagen ändå. Jag behöver inte ägna det en tanke. Först blev jag glad för en ny följare. Sedan blev jag chockad över hans innehåll. Därefter blev jag lite förbannad då mitt eget konto inte uppmuntrar (?) sexuell handling. Men i slutändan är jag likgiltig. Jag bryr mig inte. Hans konto blir raderat.

Annars då? Tja, jag besökte grannavdelningen för första gången sedan i somras och skrämde slag på f.d. arbetskamrat då hon inte kände igen mig riktigt med skägg. Och jag har suttit i möte hela eftermiddagen och haft hetsiga diskussioner med arbetsgivaren (jag var en ögonöppnare). När jag sedan skulle hem så råkade jag för första gången se mig själv i spegeln sedan jag tog den där duschbilden. Nu var det min tur att bli chockad. Tydligen hade skägget levt sitt eget liv och var bautastort och spretigt (rena ansiktsglorian). Kanske dags för mjuk skäggvax för att hålla det på plats? Nej, inte mustaschvax som är något annat (och mycket hårdare). Balsam och olja gör skägget flyigt, men är bra mot hyn under skägget. Hur långt är skägget nu? Cirka 3 cm.

I morgon är det dags för heldagsmöte i annan kommun. Nej, ingen av personerna jag träffar i morgon har sett mig med skägg (de känner mig och vet hur jag såg ut före sommaren). Får hela tiden förklara mitt skägg.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Blogg Personligt Selfie Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Skägget har blivit en snackis. Detta trots att det inte är särskilt stort eller märkvärdigt (annat än att jag tycker det som aldrig haft skägg tidigare). Nu har också chefens chef kommenterat mitt skägg med att säga att han tycker att jag ser vuxen ut. Och det var okej att jag såg ut som jag gjorde. Sånt kan ju vara lite känsligt på vissa arbetsplatser. Också på Pressbyrån fick jag en kommentar av personalen (som också skaffat skägg). Jo, alla snackar om mitt skägg, vilket i sig är lite märkligt. Skägg känns ändå som något privat som inte angår någon annan.

Men kanske man vågar säga något eftersom det inte ser ovårdat ut. Nej, jag lägger ner mycket tid på att inte se ut som Al-qaida i Mattisskogen. Tvättar, oljar in och borstar. När jag får frågor på det så baxnar man då ingen tror att skägg kräver något annat än ”låta det växa”. Men vad säger man mest om mitt skägg? Vad är det vanligaste man kommenterar? Jo, att det är så färgrikt med gråa/vita fält, att man gillar skiftningarna. Själv kan jag bara konstatera att jag inte var medveten om att det var så grått (förutom hakan som varit vit i tio år). Också över käkarna är det vitt. När jag kollar in andra med vita fält (tack Instagram) så börjar det alltid på hakan i 40-årsåldern och sprider sig sedan till ungefär 50-årsåldern då det brukar vara helvitt.

Kommentarer om glasögonen eller det rakade huvudet… Nej. Inte ett ljud. Vilket får mig att….

lookintomyeyes

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dravel

Kommentarer stängda

För första gången sedan jag senast var ledig (jul/nyår) så är jag i fas med allt jag spelat in på TiVo under våren. Ändå var det inte särskilt många serier jag följde, men det blir snabbt många avsnitt ändå. Och eftersom jag varit i fas (mer eller mindre) några dagar, så har jag haft tid med garderoberna som nu är klara. Mer än hälften av dess innehåll går i soporna.

Dagens skägg?

Resultatet hittills är två veckors utväxt. Först efter tre månader får man göra en första trimning, för det är då man ser hur ens skägg beter sig. Då kan man jämna till det och vara nöjd med resultatet om man har ett arbete där man behöver vara representativ. Men om ingen bryr sig om storleken så ska man låta det växa i sex månader. De där jätteskäggen som hispers har, tar tolv månader. Ingen vill låta det växa 18 månader, för det är då skägget dela på sig och blir ”flyigt”. Vill man ha ett jämnt och tätt skägg, så är tolv månader maxgränsen. Vad jag själv har för mål vet jag inte. Första målet är väl att stå ut i tre månader utan att röra det.

Ja, där är en hel vetenskap kring skägg, och YouTube är en god källa.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Fotografi Kampen Personligt Selfie Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Under hela våren tog jag knappt några selfies alls. Jag som annars cirka en gång per vecka fotat mig själv. I sommar har det blivit ändring på det – med råge! Flera gånger per dag tar jag selfie på Instagram. Varför? Jag är uttråkad. Ibland funderar jag på att fota något när jag är ute, men det blir aldrig av. 1) Kan inte släppa rollatorn. 2) Yrsel. 3) Här är bara A-lagare att fota. 4) Jag har bara iphone4 med mig ute och den tar urusla bilder. Alltså, selfie it is!

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Blogg Dravel Fotografi Personligt Selfie Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Skägget börjar ta sig, men är fortfarande glest och spretigt. Förvånande nog så kliar det inte. Än.

Har jag något syfte med att låta skägget växa? Nej, det är semester. Jag orkar inte bry mig. Det får se hur ovårdat ut det vill! Jag har aldrig haft helskägg (trots mina 45 år, och 32 år med skäggväxt). Snuttskägg hade jag i 15 år och kanske det är därför skägget just där är tätare – det har fått växa. Så kanske mitt skägg som helhet tätnar med tiden? Ser det för jäkligt ut så rakar jag av det den 18 augusti (min officiellt första arbetsdag efter sommaren). För jag vill inte ha ett glest och spretigt skägg. De karlar jag ser som har det, vill jag bara örfila. Små skägg, stora skägg – helt okej. Spretiga pubisskägg – fetbort.

En sak funderar jag på… Allt det där vita på hakan. Vem har jag ärvt det av? Mina föräldrar har aldrig varit vithåriga. Inte ens enstaka grå strån. Nåja. Själv verkar jag vara på god väg att bli en silverräv (silver fox).

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dravel Dumheter Fotografi Personligt Selfie

Kommentarer stängda

40+

Med sex bilder kan jag beskriva mig själv och dagens känsla.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Skärmdump

Kommentarer stängda