Kategori: <span>Dravel</span>

Publicerad 19 mars, 2014

2014:77


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det är dags att åter börja utbilda. Om jag nu ens haft något uppehåll från det. När det gått några dagar så känns det som om jag inte minns upplägget för mina föreläsningar eller vad det är jag ska prata om. Borde jag läsa in mig på materialet? Nej! För jag vet att när jag väl står där med åhörare, så kommer det automatiskt. Någonstans i bakhuvudet finns det lagrat och är väldigt lätt att ta fram i ett skarpt läge.

Men där är ändå en skillnad den här gången. Jag måste omformulera mig när jag nästa gång ska undervisa. Vara lite långsammare, förklara mer ingående och samtidigt förenklat. Det irriterar mig något. Jag är inte så tålmodig. Det är precis som när jag går – jag måste gå fort, nästan halvspringa (med eller utan rollator). Jag kan inte gå långsamt. Jag kan heller inte prata långsamt. Problemet är att några då får svårt att hänga med. Sådant som jag tycker är självklart och väldigt enkelt, uppfattas av andra som väldigt obegripligt och svårt. Som att hålla jämna steg med mig.

Jag har ett ”problem” med min tjänstemobil. Okej, också jag kan ha svårt att förstå. Outlook är kopplat till min mobil. De som jag aldrig skickat eller fått mejl från läggs till som telefonkontakter, men utan telefonnummer/mejladress. Men mobilen skickar mig små meddelanden om att den fiskat upp personer från Eniro.se och lagt till i min kontaktlista. Personer jag aldrig haft med att göra, men vars namn jag känner igen från jobbet. Det är lite jobbigt med dessa kontakter eftersom det kommer sluta med att jag har alla 17000 anställda inlagda i min kontaktlista. Jag gillar inte att apparna pratar med varandra och utför åtgärder jag inte kan stoppa. Värst är att Facebook vill lägga in alla vänner och bekanta i jobbets sändlistor och vice versa. Det kan bara sluta med en katastrof.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Skräp Spooky Teknik Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 13 mars, 2014

2014:70

Ryggskottet blir inte bättre och jag trodde det var något som gick över utan större engagemang. Men trots övningar och smärtstillande, så sker ingen förbättring. Två veckor senare börjar jag bli ganska trött på det. Kvällarna är värst. På jobbet fungerar det ganska bra genom att jag aldrig hinner stelna till då jag växelvis står och arbetar med avbrott för sittande. Hemma… Jag är i rörelse hemma också, men förmodligen är jag så överansträngd i rygg efter en hel dag att det då känns som värst.

Helgen kan bli riktigt bra om jag får vila. Man har försökt dra ut mig på lördag för en liten samkväm hemma i en kollegas soffa, vilket jag vänligt men bestämt tackade nej till. Eftersom jag jobbade förra helgen så måste jag nu stänga ute allting och försöka vila så inget förvärras. Ryggskott ska aldrig få vila, men jag har ju andra åkommor som kräver vilan.

Jag hade rätt i mitt antagande jag bloggade om i helgen – det här har varit en väldigt lugn vecka jämförelsevis. Mycket att göra, men acceptabel nivå. Om det inte hade varit för ryggen…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 12 mars, 2014

2014:69

Det är ganska skönt att göra ingenting, bara vara ledig efter en arbetshelg och ryggskott. I och för sig hindrar det mig inte från att läsa jobbmejlen eller svara på mejl. Tjänstemobilen har jag hemma men vägrar svara om det ringer i den. Inte för att jag hör det, då jag stänger av ljudet hemma.

Jag upplever mig själv som väldigt hård, kall, byråkratisk, fördömande och härskande. Åtminstone i två situationer, och jag gillar det absolut inte. Jag är väldigt kategorisk och självsäker när jag svarar på jobbmejl eller om jag är med på något jobbmöte. Jag vet inte varför jag blir sådan. Jag är medveten om det. Och jag kan inget göra åt det. Ibland testar jag med ödmjukhet, men då ses jag som inkompetent och velig. Kanske det är därför jag fortsätter att vara en bitch. Åtminstone tror jag att många upplever mig som sådan om de inte känner mig eller träffat mig. För de flesta vet att jag lever i en arbetsbubbla där jag inte tänker i termen medmänsklighet (ser inte andras behov eller önskningar när jag träder in i yrkesrollen), att jag är så fokuserad och koncentrerad att jag kan upplevas som off. Och de som känner mig vet att jag bara vill vara hjälpsam och försöka förmedla kunskap. Kunskap är hårdvara. Och väldigt kall. Men fyller en funktion. Så jag som förmedlare… är väldigt rak och regelstyrd.

Kanske det är därför arbetsgivaren uppsattar när jag befinner mig i min fackliga roll? Och i yrkesrollen? För jag levererar det jag utlovat, samt blir inte känslosam. Jag kan skilja på jobb-jaget och mitt privata jag. Och det är också därför jag kan upplevas som så asocial på jobbet eftersom jag aldrig pratar privatliv eller fikar med arbetskamraterna. Jag kan göra det, och jag gör det (ibland), men jag är där för att leverera jobba. Jag har inte tid eller ork att involvera känsloyttringar i jobbet. Det får andra stå för. Som när jag får dem att gråta. Fast det ser jag som något humoristiskt. Jag är en bitch!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe

#blogg100

2 kommentarer

Publicerad 6 mars, 2014

2014:63

Föreläsningar och möten. En helt normal arbetsdag. Där jag också varit 1:e kaffekokare både för förmiddag och eftermiddag. Lite förvånad blev jag över att höra att jag kokar väldigt gott kaffe – till och med det godaste någonsin, som en deltagare sa. Öh?

1. Jag är urusel på att koka kaffe, vet inte hur det ska smaka, jag bara dricker kaffe men kan aldrig avgöra om det är gott eller illasmakande. Jag gillar inte kaffe trots 24 år av egentvång.

2. Jobbets kaffe? Ingen kan dricka det utan att må illa och få ont i magen (Löfbergs). Men jag brukar lägga på mer bönor än brukligt.

I dag har jag fått ny lön. Ja, alltså… den är färdig, men jag får inte besked förrän i nästa vecka. Spännande. Påslaget kan vara allt mellan 50 kr och 5000 kr. Jag har ingen känsla alls. Det enda jag vet är att jag ska ha högsta lönen av kollegorna (fast det får jag inte säga), men det har jag redan (det får de inte höra).

Det är svårt att blogga när man är på jobbet mellan 12-14 timmar per dag och i övrigt ligger utslagen på soffan. Även om det är händelserika dagar, så är det ganska ointressant.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 5 mars, 2014

2014:61

Kanske gårdagen bara blev för mycket. Det känns konstigt och jag mår inte bra. Undrar vad det kan bero på? Gårdagen:

  • Arbetade 12 timmar för att få ihop allt som jag var tvungen att hinna.
  • Var på sjukgymnastik och lyfte väldigt mycket tungt trots en strejkande rygg.
  • Saknar stol på jobbet då den är utlånad och jag är hänvisad till en liten mjölkpall i trä.
  • Lunchrast fick jag hoppa över också, även om jag hann kasta i mig lite mat.
  • Jag har inte kunnat sova på tre nätter.
  • Min bältros befinner sig just nu i stadiet ”ingen inflammation och smärta, bara blåsor som spricker”.

Okej, jag är så överstressad att det vore konstigt om jag inte mådde bra. Huvudvärk. Ryggvärk. Hud som spontanblöder. Extrakänslig för beröring som upplevs som väldigt smärtsamt. Ätit undermåligt. Sover inte. Funderar på att offra en semesterdag för någon form av återhämtning, men det hinner jag inte förrän i juni. Då jag ändå har ordinarie sommarsemester.

Just nu hoppas jag på att 2 Panodil ska göra underverk.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 3 mars, 2014

2014:59

Det där att vara flexibel. Jag skulle nog vilja påstå att jag är så böj- och tänjbar att jag snart går av på mitten, för hur flexibel kan man vara? Måndag hela veckan, för det är alltid kaos och det oförutsedda händer hela tiden. Ja, på jobbet alltså. I dag hade jag kallat till ett stormöte där alla avbokade. Och jag menar alla. Någonstans i bakhuvudet har jag ändå haft en gnagande klåda av att ”alla” kanske inte kände till det. Men jag släppte det eftersom jag inte sörjde ett inställt möte med tanke på hur mycket jag har ändå att göra.

Men så ringde telefonen. Kortfattat; kommunikationsmissar hade lett till att en stackare satt i ett tomt konferensrum och undrade var alla höll hus. Så vad gör då jag som inte hade förberett mig inför ett möte som aldrig blev av? Jo, det vara till att skynda iväg och hålla ett improviserat möte med en deltagare som efteråt sa sig vara väldigt nöjd mitt upplägg *host* och att jag besvarat alla frågor innan de ens hann ställas. Så jag är också nöjd även om det lite adrenalinpåslag. För samtidigt har jag haft student i dag med ”en från grunden”-upplärning. Och där jag fick hoppa lunchen eftersom telefonen varit väldigt aktiv. Jag försökte stänga av ljudet, men jag såg att det ringde oavbrutet och att jag då fick offra lunchen.

Jag är fruktansvärt trött i kväll. Förutom ovan så har jag gått och stått väldigt mycket, vilket fortfarande är lite jobbigt. Men nu är det kväll. Och jag tänker på allt jag aldrig hann göra i dag, som mina ordinarie arbetsuppgifter. Det har gått 2½ månad nu utan att jag hunnit ta itu med högarna bergen av jobb. Det är stressigt. Både med det jag inte hinner, men också med det jag måste hinna. Jag har börjat räkna ner till sommarsemestern och sängläge.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 28 februari, 2014

2014:55

Det är berg- och dalbana på jobbet. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Ungefär varannan sekund avskyr jag jobbet, och varannan sekund… lever jag för jobbet. Men det pendlar faktiskt väldigt mycket fram och tillbaka och det beror på att när jag tror mig ha läget under kontroll, så blir jag motbevisad. Dynamisk arbetsplats, är väl bästa beskrivningen.

Vad det är som händer? Äsch, det är det jag tjatat om sedan i höstas. Jag är beordrad att utföra ett 100-procentsarbete utöver mina ordinarie arbetsuppgifter, och ett problem är att den extra arbetsinsats jag gör innebär ständig konflikt med medarbetare. Inte för att någon är elak, men där finns så många viljor som inte vill lyssna på reson. Ytterst handlar det om inkompetens. Inte min. Kanske det är därför jag beordrades att ta på mig detta jobbet. Jag kan ge svar på tal, men rent mentalt så sliter det väldigt. Och jag ska vara skyddad från allt som kan påfresta mentalt (på grund av ms, vilket jag först nu börjar förstå varför min vårdgivare tjatat om det i åratal). Det är inte särskilt harmoniskt att ständigt ha ett ordinarie-jobb som inte blir utfört (hinner inte, folk är också arga på mig av den orsaken – men jag är beordrad att lägga mitt jobb åt sidan utan ersättare) samtidigt som jag representerar någon form av ondska på grund av det beordrade-jobbet.

Och allt detta ska jag utföra på 30 timmar per vecka. Plus att det i de timmarna ska ingå min roll som handledare åt studenter (eller övergripande, jag ”basar” över andra handledare). Och så min fackliga roll.

Jag värdesätter lediga dagar väldigt mycket. Ja, för jag har ju också återgått i min gamla grundtjänst som jag hade för 15 år sedan och börjat jobba helg. Så det är väldigt mycket gasa och bromsa, kasta sig mellan olika roller och konstellationer och arbetsplatser och arbetsuppgifter och roll som facklig, roll som arbetsgivare, roll som systemadministratör, roll som statistiker och så vidare. Jag mår lite illa. Berg- och dalbana.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 22 februari, 2014

2014:49

Jo, jag gillar nog Android bättre än iPhone. Allt är inte så smått och pilligt som på en iPhone. Apparna är tydligare och snyggare. Tjänstemobilen har genomgått en liten förvandling nu när jag installerat lite mer personliga saker och jag föredrar att dra fram Samsung-Android-tjänstemobilen framför iPhone-OS7-privatmobilen. I juli är det dags för ny privatmobil och då blir det nog inte en uppgradering av iPhone, utan det blir just en Samsung. Fast kanske inte en mini.

Det är gott att sova. Än är jag inte i mål, men tolv timmar under ett dygn har gjort underverk. Det är också ganska skönt att nu hoppa över sjukgymnastiken under en vecka. Även om det gör mig väldigt gott, så gör det mig också väldigt stressad eftersom det är på arbetstid där jag måste jobba ikapp de förlorade timmarna. En veckas respit.

Nej, jag tittade inte på schlagereländet i kväll heller. Det räcker att läsa ett första tweet klockan 20.00 för att veta att det bara är elände och att ingen kommer att ha något gott att säga under resterande kvällen. Så jag vet att jag inte missar något.

Min TiVo fortsätter spela in till förbannelse. Jag raderar den ena långfilmen efter den andra, jag är inte intresserad av långfilmer. Däremot har jag aktivt spelat in väldigt mycket tv-serier som jag aldrig hinner se. Men eftersom lördagskvällar är tv-skitens högafton, så har jag nu fått lite tid över till att gå igenom det jag spelat in. Jag är lite imponerad av The Originals. Som en spinn-off så är den betydligt bättre än huvudserien The Vampire Diaries. Kanske för att The Originals har bättre manus och skådespelare?

Jag och tv-serier. Väldigt få serier fullföljer jag; det är sällan jag ser alla säsonger eftersom jag tröttnar. Till exempel har jag gett upp Downton Abby, Elementary, Glee och så vidare. Men totalt sett så är ungdomsserierna bättre än vuxenserierna. Varför vet jag inte. Vuxenserier, som Downton Abby, kan vara lite väl tillrättalagda berättarmässigt. Nåja.

Nästan midnatt. Någon har fest och hög musik. Och jag som behöver mer, mycket mer, sömn. Det är nästan måndag igen.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Musik Teknik Teveserier Tv

Kommentarer stängda

Publicerad 7 februari, 2014

2014:37

Andra utbildningsdagen på rad är avklarad. I går var ingen höjdare vad gällde att stå och utbilda i åtta timmar. Jag vaknade med migrän och inget, inget, är godtagbar ursäkt till att sjukskriva sig. Några har gjort det. Vi är cirka 30 föreläsare som står på lite olika platser geografiskt sett och utbildar 1 000 personer (åtta personer åt gången). Eftersom detta varit parallella utbildningar som skett samtidigt, har det blivit problem när någon utbildare blivit sjuk. Det ställer till så mycket problem att jag inte förstår hur någon ens varit hemma på grund av sjukdom. Jag skulle inte stanna hemma för något så simpelt som… sjukdom. Då hade jag aldrig gått ut alls.

Fysiskt har jag haft besvär med att utbilda. Men det har varit givande, där har uppstått intressanta diskussioner och jag har träffat mycket nya människor. Så allt är inte av ondo. Även jag fortfarande hatar sättet som jag blivit intvingad till att lägga tid på att utbilda när jag inte hinner mitt ordinarie arbete och inte får ersättare.

Det som varit lite roligt är annars också att jag äntligen fått min tjänstemobil. Och ett SIM-kort! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Android, men jag kan sitta hemma och lära känna mobilen. Det jag kan tycka är lite trist med en smart-phone är att jag inte kan använda alla funktioner då det skulle bli för mycket en privat mobil. Där är så många appar, men jag vill inte stoppa in Twitter med mera i en tjänstemobil. Måste sära på privat och i tjänsten. Och då är frågan varför tjänstemobilen måste vara så modern och smart. Ändå har jag kollat – det är okej att jag använder tjänstemobilen privat; arbetsgivaren har inga synpunkter utan kommer att betala mobilräkningen utan att ifrågasätta någonting. Men det känns inte bra. Så, nej, jag vet inte vad jag ska med alla funktioner som är möjliga. Samtidigt är det svårt att ignorera möjligheterna, men de är som sagt mer på en privat nivå.

Till sommaren har jag haft min Iphone i två år och jag kan byta telefon och abonnemang. Det enda problemet jag har med Iphone är att den är så liten. Jag vill ha större skärm och kanske att den varit tunnare. Samtidigt vill jag inte ha Android eller Windowsmobil. Frågan är hur utbudet ser ut då? Samtidigt behöver jag inte en smart-phone om jag istället skaffar en platta. Trots allt har jag en Sony Ericson som är närmare tio år men som är mindre än dagens smart-phones och där man bara kan ringa samtal och ta emot sms. Det räcker.

Att jag skriver mycket om jobb och mående kan jag irritera mig själv på. Det är så analt. Men känns som ett ännu större problem när man cirkulerar kring mobiltelefoner. Som om det vore något centralt i ens vardag…

På tal om centralt… I morgon är det schlagermassaker igen. Men. Jag är så missnöjd med förra veckans sändning att om det inte blivit bättre i morgon så slopar jag årets schlagermassaker.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Musik Personligt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 30 januari, 2014

2014:32

Kanske jag har mig själv att skylla att jag så sälla får några kommentarer i bloggen. Efter två dygn stängs kommentarsfunktionen av på grund av spam. Nåja. Vi kan ha det som ursäkt åtminstone. Vi låtsas inte om att jag bara är så mördande tråkig. 😉

I dag påstod alla att det är torsdag i dag. Jag vet inte om jag vill hålla med om det. Det skulle i så fall innebära att jag glömt måndag-onsdag, eller förträngt. Hur som helst var jag på sjukgymnastik i dag igen. Man kan bara få gå där tio gånger, men jag tror jag varit där mellan 30-40 gånger senaste dryga halvåret. Varför? 1) Jag är också personal – man är snälla mot mig. 2) Öh… 1 stämmer nog inte. Jag vet inte varför jag bara fortsätter och fortsätter. Jag klassificeras som ”frisk” och utan behov av sjukgymnastik. Kanske det också handlar om att jag har stark karaktär och dyker upp utan knot och genomlider det mesta som positivt och bra. Jag vill röra på mig. Här blir det under ordnade former. Men om jag hela tiden haft styrkan, så har nu också uthållighet och snabbhet tillkommit. Det blir svårare att hitta övningar till mig. I dag introducerades kettlebells och det kändes. Och jag gillade det. Får jag lite träningsvärk så är det bara bra. Det är mitt kvitto på att jag rör på mig.

Annars har jag haft en arbetsdag också. Telefonen. Alla samtal jagar mig. Normalt sett så brukar jag inte få så mycket samtal, men i dag tror jag alla beställt återuppringning då samtalen avlöpte varandra så fort jag lagt på. Fortfarande drunknar jag i mejl, men tidigare kunde jag svara ja och nej på det mesta. I dag, i dessa tider, så är det utredningar och långa beskrivningar jag får svara med. Så… Jag har fortfarande inte hunnit påbörja mina ordinarie arbetsuppgifter. Sist jag gjorde ”något eget” var långt innan jul förra året.

Till helgen tror jag att jag ska våga sova ut om det så vänder på dygnet för mig. Det är dags att vila upp sig. Ett bevis för det är att jag av stress och trötthet nu åter fått bältros.

Jippi!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

2 kommentarer