Dag: <span>24 december 2008</span>

I flera veckor har jag gått och kastat långa blickar på min orörda låda med godsaker. I kväll kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att smaka lite finsk mjölkchoklad.

Nu väntar jag bara på att få se Mars Attacks på TV6. Det blir minst tredje gången jag sett filmen. I förra veckan kom vi att prata om den på jobbet, och jag blev väldigt sugen på att se den igen. Annars har jag de senaste dagarna sett väldigt mycket amerikansk julsentimental smörja, vilket varit väldigt lagom. Mitt febriga intellekt har inte klarat något annat. Men det känns fortfarande hårt att TV3 lyft bort Våra bästa år ut tv-tablån alla jul- och nyårsdagar. Och som ni förstår är det skillnad på smörja och smörja.

Och ett tack till alla som skickat julhälsningar till mig!

Hm, undrar varför min mobiltelefon stänger av sig helt varje gång den ska ta emot ett mms? Och jag undrar vem avsändaren var som skickade ett sms kl. 14.15 i dag? Som löd: Godjul 🙂. Och vars mobilnummer slutar på 2451?

I flera veckor har jag fått bekymrade kommentarer om att jag sitter själv på julafton. Tydligen är det något som väcker medlidande? Som om det vore ett problem? Att julafton är något heligt där man måste umgås med någon?

Det är helt och hållet självvalt. Jag har själv valt att inte fira jul. Sedan är det väl så också att jag inte har någon att fira jul med, men det finns alternativ till det också.

Men jag tror många missuppfattar skillnaderna mellan ensam, ensamhet och övergiven. Ja, jag är ensam – det har jag valt och det är skönt (jag är förkyld, hade jag inte varit det hade jag arbetat där jag träffat folk på jobbet för att sedan slockna hemkommen). Nej, jag känner ingen ensamhet och jag är inte övergiven. Nja, lite övergiven känner jag mig när Gazzy föredrar elementet framför mig i dag, men febern börjar släppa sitt grepp och jag är inte lika varm och skön att sova på då.

Jag har alltså i dag ingen feber. Det är min julklapp. Jag ska steka mig en wienerkorv. Det är mitt julbord. Och för första gången på många år jobbar jag inte julafton och får titta på Kalle Anka. En ganska lagom dag. Och så ska man tydligen fira Jesu födelse. För det är väl det allt handlar om i dag. Så att jag inte deltar i årets stora konsekvens av konsumtionssamhället – so what? Det är onsdag. Bara en helt vanlig onsdag.

Men till alla er andra – God jul!

Klockan har hunnit passera två på natten och det är plötsligt julafton. Själv förstår jag inte riktigt varför, men jag kan inte sova. De senaste dygnen har inneburit endast ett fåtal timmar med sömn trots förkylning och feber. Jag är helt enkelt inte sömnig, bara trött och har värk. Sådan där muskelvärk man får av feber.

I förra inläggets lista skrev jag att smärta skrämmer mig. Jag tror det är så för alla som upplevt verklig fysisk smärta – man vill inte ha den. Inget reducerar ens personlighet så mycket som smärta. Den tar bort värdighet och ett normalt liv.

Vid den här tiden för tre år sedan. Nej, jag tar det i ett annat inlägg. Note to self: Adventsstjärna.

Om man skulle försöka sova lite? Jag tror att febern håller på att klinga av nu, den extrema frossan har jag inte känt på några timmar.