Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I flera veckor har jag fått bekymrade kommentarer om att jag sitter själv på julafton. Tydligen är det något som väcker medlidande? Som om det vore ett problem? Att julafton är något heligt där man måste umgås med någon?
Det är helt och hållet självvalt. Jag har själv valt att inte fira jul. Sedan är det väl så också att jag inte har någon att fira jul med, men det finns alternativ till det också.
Men jag tror många missuppfattar skillnaderna mellan ensam, ensamhet och övergiven. Ja, jag är ensam – det har jag valt och det är skönt (jag är förkyld, hade jag inte varit det hade jag arbetat där jag träffat folk på jobbet för att sedan slockna hemkommen). Nej, jag känner ingen ensamhet och jag är inte övergiven. Nja, lite övergiven känner jag mig när Gazzy föredrar elementet framför mig i dag, men febern börjar släppa sitt grepp och jag är inte lika varm och skön att sova på då.
Jag har alltså i dag ingen feber. Det är min julklapp. Jag ska steka mig en wienerkorv. Det är mitt julbord. Och för första gången på många år jobbar jag inte julafton och får titta på Kalle Anka. En ganska lagom dag. Och så ska man tydligen fira Jesu födelse. För det är väl det allt handlar om i dag. Så att jag inte deltar i årets stora konsekvens av konsumtionssamhället – so what? Det är onsdag. Bara en helt vanlig onsdag.
Men till alla er andra – God jul!
