Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Klär jag bäst i gula tulpaner…
Månad: <span>mars 2013</span>
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Helgkoma? Ja, nästan. Har inte gjort så mycket hittills, men köpte en ny kalender i dag. Min tredje. Eller fjärde. För i år. Förutom att jag använder mobilens inbyggda kalender.
Har jag en fetisch?
Kommentarer stängda
Ja, det var den namnsdagen! Den var… lika… händelsefattig som födelsedagen. Jag sover mest när jag inte jobbar. Och twittrar lite lätt… tittar på tv… under tvång…
Jag läste ett bra uttryck i dag; ledighetsstress. Den känner jag aldrig av. Jag känner mig inte stressad av att slitas mellan att vara ledig och egentligen behöva jobba. Däremot kan jag bli lite ställd när jag är ledig. Tänker ”jaha, vad gör jag nu”. Är man som jag väldigt målinriktad i arbetslivet, så blir det tvärnit när man är ledig. Jag har inget fokus på min fritid, inga måsten, inga planer. Annat än vila. Men hur mycket vila vill man egentligen ha? Någonstans har jag nog glömt på bort fritidsintressen. Okej, så film och tv-serier på dvd är ett stort intresse, men jag ser det mer som en del av ”vilafasen”.
Det värsta är att jag inte längre minns vad jag haft för tidigare fritidsintressen. För tio år sedan var det nätet, numera ointressant. Och serietidningssamlande, numera väldigt ointressant. Men innan dess? Hur såg 90-talet ut? Alltså, jag vet inte? Jag gick mycket på kvällskurser, träffade arbetskamrater på fritiden, hälsade på släkt och vänner, gick på middagar, målade/tecknade, läste böcker, gick på bibliotek, reste runt lite. Allt sådant som jag borde fortsatt göra efter flytten till Göteborg men som inte riktigt är samma sak längre.
Och ärligt så är jag väldigt trött på att träffa och prata med människor. På min fritid. Det är väldigt kul och stimulerande annars. I jobbet. Jag kan väl säga att jag får överdos på jobbet och måste dra mig undan på min fritid. Men det är inte okomplicerat. Det blir väldigt skevt socialt umgänge där det ligger i sin natur att jag inte kommer människor nära på samma sätt när jag är i tjänst.
Sammanfattning: Jag värnar min privata sfär men behöver variation mer än vila kontra arbete. Och jag vet inte vad. Det är inget jag lider av, men förstår att jag behöver utöka mina dimensioner. Och för att jag ska orka måste det vara lustfyllt.
Jag har faktiskt en tanke som sakta håller på att mogna… Återuppta franskastudierna efter 20 år. Och kanske påbörja termin 14. Hm…
Kommentarer stängda
Lite trött. Jag fortsätter tänja gränser i ett led att orka mer. Alltså har jag i dag stått vid mitt skrivbord i 1+1 timme för att träna balans och ork. Det har gått bra, men jag är som sagt lite trött nu efteråt. Men nu får jag inte tänka jobb mer eftersom påskhelgen nu är inledd. Förmodligen kan jag dock inte sluta tänka jobb, eftersom jag blivit uppmanad att komma med förslag om vart jag vill flytta nu när jag ska få byta arbetsrum. Även om det i dag inte fungerar, så får det inte bli sämre ur flera aspekter. Så, kanske… om en månad… så har jag fått flytta på mig. Positivt, men lite oroligt. Bir det verkligen bättre?
Kommentarer stängda
Privata mejl är något jag aldrig får (eller skriver). När det upphörde vet jag inte riktigt, men jag tror det var under de år då jag inte hade något vettigt mejlprogram. Men om jag är orsaken till att mejl uteblir låter jag vara osagt. För hur mycket mejl skickas egentligen nu för tiden?
Däremot verkar det gå inflation i jobbmejlen. För tillfället är jag uppe i cirka 5000 mejl per år som jag tvingas läsa och, ibland, besvara.
Samtidigt älskar jag jobbmejlen och brukar hänvisa till folk att mejla mig om de vill få tag i mig. Nej, jag har fortfarande inte fått någon jobbmobil, så ingen kan ringa och prata med mig. Okej, jag har en bärbar telefon, men den är ganska hopplös eftersom den inte har täckning på alla möten jag springer runt på.
Det jag tycker sämst om är inte jobbmejl eller jobbtelefoner – utan det är de spontana besöken jag får på mitt arbetsrum. Jag har inte tid med sådant. Man måste boka tid med mig (via mejl), för råkar man finna mig på mitt rum så är jag garanterat på väg någonstans och har inte tid att prata.
I morgon skulle jag gått på ett möte, men det blev inställt. Därför skag jag – hör och häpna – vara på mitt rum nästan hela dagen! Visst, jag har alltid jäkligt mycket att göra, men nu blev jag ställd. Vad ska jag göra när planeringen faller? Jag blir handlingsförlamad. Hela min fridag har gått åt till att fundera på vad jag ska göra i morgon. Och jag har nu en plan. Som tyvärr kommer att falla av två anledningar. 1) Spontana besök på mitt rum. 2) Jag finns tillgänglig per telefon. Men det finns en sak till… 3) Jag har fått jobbmejl där man vill att jag gör en grej, vilket jag hoppas går snabbt. Annars har jag planerat att återuppta ett arbete jag fick lägga på is för tre månader sedan. Ett arbete jag tänkt göra vid lediga stunder. Men tre månaders uppehåll… Vet jag ens vad jag höll på med när jag lade allt på is? Fördelen är annars att jag nu varit borta från det så länge att jag kanske har lättare att upptäcka sådant jag tidigare missat.
Tidigare stod julen för dörren, nu står påsken för dörren. Jag har planer – dock inte arbetsplaner. Jag ska fira min födelsedag som aldrig blev av i februari.
Kommentarer stängda
Äh, det blev inte så uppoffrande som jag trodde det skulle bli i dag. Jag menar… alltså… Först vaknade jag med migrän (ögonflimmer), jag började jobba en timme senare än vanligt eftersom jag skulle på ett möte i en annan kommun, sedan åkte jag till mitt jobb vid lunchtid, hade en lugn eftermiddag eftersom ett möte blivit inställt, stannade kvar under kvällen då jag skulle på ett pensionsmöte som facket anordnat, därefter hem.
För det första – min dag blev inte längre än en vanlig arbetsdag. Pensionsinformation tog en timme och jag fick en flärdtjänstbil omgående hem efter det. För det andra – jag har inte haft någon migränhuvudvärk eller känt mig begränsad av migränanfallet i morse. Så det känns riktigt bra!
Dagens enda problem är maten. Frukostmötet innehöll frukost och jag var inte så sugen eftersom jag precis haft migräntjosan. Men tog ändå en smörgås. Tyvärr drog detta möte ut på tiden, så den enda lunch jag kunde ta var en… smörgås… från Pressbyrån. Och så då det fackliga informationsmötet. Vad vi blev bjudna på? Ja, inte smörgåsar. Salta kex (4 st) och smörgås(!)rån (2 st) med lite ost. Nu är det för sent (kl. 18) att äta lagad mat hemma, för då kan jag inte sova i natt. Men det känns så ynkligt. Matdagen.
Jaha. Av arbetsveckan återstår fem timmar som jag tar en annan dag.
Kommentarer stängda
I dag blev jag så där förbannad igen, som bara en halvfinne med snapphaneblod i ådrorna kan bli. Naturligtvis handlar det om min arbetssituation. Jag är stressad. Jag är pressad. Jag sitter på enhet som jag inte arbetar för, eftersom det är enda fysiska arbetsplatsen som finns att uppbringa (lokalbrist). Då uppskattar jag inte att bli störd av ovidkommande. Jag har helt enkelt inte tid. Hade jag haft ett lugnt arbete och tillhört den enhet där jag sitter, så kanske det hade kunnat uppfattas som omväxling. Men jag har inte tid med omväxling.
Vad som hände när jag fick ett litet utbrott? Jo, jag hade varit på ett sent eftermiddagsmöte, hade bråttom tillbaka till jobbet för att avsluta och fixa några akuta saker. Då passerar jag några ”arbetskamrater” som behöver hjälp med ett datasystem som jag inte har med att göra. Jag förklarade att jag inte hann, jag stod i ytterkläderna och var lastad med saker. Trött var jag, eftersom jag gått ute och haft känningar av panikångest och ostadighet i benen, samt har hopplös magsmärta i dag. Då draaaaar de mig i jackan och håller mig fast vid datorn eftersom jag måste hjälpa dem! Jag finner detta oacceptabelt och mer därtill. Och de fortsätter att rycka och dra i mig trots att jag står stilla vilket inte inverkar positivt på min balans.
En gång hade kanske varit okej, men nu sker detta dagligen och jag blir mer och mer förbannad. Jag förklarar och säger hur det ligger till, att de får vända sig till någon av sin egen personal, men då bara fnissar de (vet inte om de spelar dumma, eller om de verkligen är det – det lutar åt det sistnämnda).
Dagen har varit svårt ändå. Jag har en annan ”arbetskamrat” som hänvisar alls sina samtal till mig på felaktiga grunder. Och de som då ringer mig blir sura på mig eftersom jag inte hjälper dem. Samtidigt klagar många på att de inte får tag i mig per telefon. Nå, men jag har ingen allmän telefonservice! Jag har ett eget arbete att sköta.
När jag räknade på hur många arbetstimmar jag behöver göra per vecka, så kom jag upp i 64 timmar per vecka. Då räknar jag i underkant. Och jag får bara jobba 30 timmar per vecka. Därför blir jag också så förbannad när jag störs av andras dumhet.
Min lösning på problemet handlar inte så mycket om att dra ner på arbetsbördan. Det handlar om att få arbete ostört. Därför fortsätter jag önska nytt rum på annan enhet. Att det råder lokalbrist skiter jag i.
Är jag gnällig? Tja, det är åtminstone inte obefogat.
Det finns inte så mycket att säga, det mesta har jag sagt tidigare. Två år sedan Gazzy fick avlivas.
Kommentarer stängda
Trängselskatten i Göteborg är inget som direkt berör mig trots att jag passerar betalstationerna i bil flera gånger per dag. Kostnaden får flärdtjänstens inhyrda taxichaufförer betala. Så inte ens indirekt landar någon kostnad på mig. Trots allt så jämställer lagen flärdtjänst med kollektivtrafik. En kollektivtrafik som sägs vara lösningen för de som inte vill råka ut får ”straffskatten”.
Det är det som är så lustigt. När jag läser GP så är där ständigt insändare eller reportage om ”staffskatt”. Det är inget straff. Ingen är dömd till detta så kallade straff. Vi har en trängselskatt och det är upp till var och en om man väljer att passera en betalstation (och skatta) eller att åka kollektivt/cykla/gå (slippa skatt). Men det är ingen straffskatt.
Dessutom skrivs det väldigt mycket om hur folk är inspärrade, inlåsta, inte kan ta sig någonstans på grund av trängselskatten. Que? Ingen är frihetsberövad. Inga murar har byggts. Det har satts upp kameror som fotograferar din bils registreringsskylt om du passerar en betalstation. Nätter och helger är det dessutom gratis att passera. Även om kamerornas placering kan ifrågasättas, så väljer man själv hur man förflyttar sig och när.
Jag blir mer upprörd över retoriken än över att vi har trängselskatt. Och så jäkla dyrt är det inte – folk är bara enormt snåla. Har man råd med bil så har man råd med dess kringkostnader. Annars har man inte bil. Och att ställa bilen för att åka kollektivt är bara dumt. Bil kostar ändå och trängselskatten kontra månadskort för kollektivtrafik skiljer inte stort. Så, sälj bilen och åk kollektivt. Eller ta bilen och betal trängselavgiften. Ja, billigast blir att sälja bilen om man åker kollektivt.
Ska det bli folkomröstning? Ja, kanske, eller inte. Hur det blir är väl inte riktigt klart, men jag kommer då inte rösta alls. För det är ointressant. Väldigt ointressant. Som sagt blir jag bara förbannad över offermentaliteten och gnället (retoriken).
Kommentarer stängda
En jävlig vecka till ända! Det firar jag dvd-maraton i form av Boardwalk Empire. Så här efter första avsnittet känns det som om jag av beundran fullständigt tappat andan.
Kanske jag inte tänker så mycket, eller om det är som jag inte känner. Så här efter en vecka med väldigt mycket fysisk aktivitet där jag gått långa sträckor, så inser jag förvånat att jag inte haft panikångest eller känt mig trött och utmattad. I love it! Okej, trött är jag, men inte på det där sjukdomspåverkade sättet. Säger jag, efter att trots allt haft konstant huvudvärk i två veckor och märkliga influensasymtom senaste dygnet men som plötsligt bara försvunnit.
Det blir delvis fortsatt dvd-maraton i helgen. Och jag ska fortsätta min fysiska aktivitet. Jag har fått en helt annan go. Jag orkar, vill och kan! Om nu inte de märkliga influensasymtomen återkommer…
Kommentarer stängda
4 kommentarer