Månad: <span>november 2013</span>

Helgens hängighet finns kvar. Tandinflammation. Magsmärta. Yrsel. Feber. Ostadighet. Det är svårt att säga om bara delar av detta är ms-relaterat, eller om där finns inslag av förkylning/influensa (något som vill bryta ut men som än så länge bara ger märkliga symtom). Det blev inte en full arbetsdag. Jag är klen och behöver vila. Ett par timmar. Eller så.

Dagen i övrigt? Tja, jag kan börja med gårdagskvällen. Nya gardiner är beställda. Jag har hållit mig länge nog i skinnet. Gardiner är livet! Och i dag fick jag bekräftat min beställning av ny arbetsstol. Leveranstid 3-4 veckor. Dryga veckor. Och dryga veckor har det också varit vad gäller att få tag i läkemedelsrecept. Doktorn bara skiter i det. Jag har kontaktat sköterska som också ringt upp mig. Men några recept? Inte i sikte än. Läkemedel är ett ständigt bekymmer. Jag måste ständigt förnya recept, är ute i god tid, får inte avbryta pågående behandling ens för en halv dag. Ändå händer ingenting.

Reaktionerna uteblir. Mina reaktioner. I bloggen. Jag har börjat fundera på vad som skiljer min blogg i dag jämfört med för 15 år sedan. Ja, snart har jag bloggat i 15 år. Jo, största skillnaden är att jag reagerade på något och skrev sedan om det. Varför jag slutade med det vet jag inte riktigt, för jag har fortfarande synpunkter på det mesta. En anledning tror jag beror på att nätet är överbefolkat av åsikter. Särskilt på Twitter svämmar det över med reaktioner och länkningar till artiklar. Jag blir trött på det. Jag är väldigt mätt på detta att framföra åsikter. Det är så pass illa att jag till och med ser ner på de som är åsiktsmaskiner.

Ja, det är väldigt arrogant av mig. Särskilt när jag själv inte direkt kan påstå att jag längre har någon omvälvande blogg eftersom jag bara skriver om arbete och mående. Jag skriver inte ens om min vardag. Min blogg har blivit väldigt smal och intetsägande. Vilket jag faktiskt är nöjd med. Tidigare kunde man också skönja spontanitet i min blogg, men det är det jag har Twitter till. Snabba kommentarer om högt och lågt – det jag för stunden råkar tänka.

Även om jag är nöjd med bloggen (such as it is) så skulle jag gärna vilja slå in på en annan bana. Bredda den. Men något mer har hänt jämfört med den gamla ”dagbok på nätet”-tiden. Jag lägger inte lika mycket tid på nätet även om jag alltid är uppkopplad och tillgänglig. Förr satt jag och uppdaterade hemsida med html-kodning och hade tid att formulera dagbokstexter. Nu är det mer något jag vill få gjort, få undan. Varför jag hade mer tid förr? Jag var mycket och ofta sjukskriven. Periodvis är jag långtidssjukskriven, men då mår jag för dåligt för att lägga tid på nätet. Det är väl också en del i att åldras.

Ärligt så vet jag inte vad jag ska göra med bloggen. Den bara fortgår. Och jag har inte längre ett klart syfte.

I dag lade jag ihop 1 + 1. Jag har aldrig tänkt så. Det där med att vara utsatt för hot eller stalkers. Jag tror summan är 4. Mordhotad tre gånger. Förföljd en gång. Och nu också anklagad. På frågan om jag inte känner detta som något jobbigt, så säger jag nej. Jag känner ingenting. Det är något jag valt bort – att ta åt mig. Jag uppbådar all min energi till att klara av vardagen. I dag fick jag också en välmenande uppmaning att ta och sjukskriva mig. Jag arbetar så mycket och så många timmar per dag att det nu är osäkert om jag kan tillgodose mig den rehabilitering jag genomgår. För det dränerar mig på energi att få ihop arbetstid, tid för vila (sömn) och träning. Nej, jag orkar helt inte med det där att bli förorättad eller förbannad. Och det är ganska skönt att kunna stänga av sådant så att jag kan fokusera på den vardagliga kampen. Det betyder inte att jag gett upp allt bara för att jag kan stänga av. Det betyder bara att jag flyttar runt på mina positioner efter behov.

Träning känns väldigt skönt. Jag har disciplin. Nu har jag tränat 1-2 gånger per vecka i tre månader. Kanske det är tillfälligt, men de senaste dagarna har jag inte varit särskilt yr och har inte haft känningar av panikångest. När jag känner mig stark fysiskt, så känns det bättre.