Månad: <span>december 2008</span>

Jo, det är verkligen dåligt betalt. Jag förstår henne precis! Varför har jag inte själv tänkt på detta? En extrainkomst.

Naomi – porrstjärna: Parallellt med sin medverkan i filmer arbetar hon som läkarsekreterare.
Källa: Wikipedia.

En viss njutning infinner sig när jag får beskriva hur ”antijulig” jag är.

Så – vad gjorde jag mer i går, på julafton? Tja, under kvällen satt jag i någon timme inne i min klädkammare. Ni vet, den där som inte innehåller några kläder alls. Däremot två bokhyllor, ett skrivbord med hurtsar och lådor, samt två datorer och en massa annat skräp. Jag var på jakt. Också bekant är att jag aldrig kastar något. Nu letade jag efter något jag behöver i mitt arbete. SIS-standard för uppställning av dokument vid maskinskrivning.

Numera använder man datorer för att skriva allting och ibland finns mallar. Hemska mallar. Kanske det är därför så många inte använder några som helst förlagor för hur man egentligen ska ställa upp protokoll, brev med mera. Jag ryser. Samtidigt är det några år sedan jag skrev den här typen av dokument men det verkar vara på gång igen och jag behöver uppdatera mig. Nja, försöka dra mig till minnes hur man egentligen gjorde.

Jo, jag fann det jag sökte. Märkligt nog har inte standard ändrats, utan det gäller som jag en gång lärt mig. Jag hade maskinskrivning som ämne på gymnasiet, så mina anteckningar är från 1987. Och alltså fortfarande aktuella. Otroligt! Och roligt. Dock måste jag ”översätta” alla marginal- och tabulatormått till datorns märkliga förinställningar.

När jag satt där i klädkammaren fann jag också andra papper som jag är glad att jag inte kastat. För femton år sedan satt jag med i en arbetsgrupp som gick ut på att få in fler män i vården. Frågan är om jag egentligen har något facit på det arbetet? Många arbetsgrupper satt runt om i landet, men jag kan inte säga att något förändrats. Det roliga var att läsa analysrapporter som beskrev vården på 80-talet, utvecklingen och omorganisationerna med besparingar i början av 90-talet och om den stress personalen utsattes för. Och om hur hopplöst det var att få in män i vården då status och lön inte var den bästa. Öh, skulle något ha blivit bättre? I don’t think so!

En formulering måste jag få återge. Källan är från ett arbete på Sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet (Att bryta mark för brytare, 1990).

Lockropen strider mot en allmän vetskap som finns bland folk om att arbetet är underbetalt och att man arbetar som en kugge i ett byråkratiskt maskineri.

Tja, nu när jag går in på mitt 18 år inom vården så kan jag bara konstatera att jag fortfarande är den där kuggen i samma gamla maskineri. Hur omorganisationer jag varit med om? Nio. Alltså rör man om i grytan vartannat år utan att tillsätta något.

I flera veckor har jag gått och kastat långa blickar på min orörda låda med godsaker. I kväll kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att smaka lite finsk mjölkchoklad.

Nu väntar jag bara på att få se Mars Attacks på TV6. Det blir minst tredje gången jag sett filmen. I förra veckan kom vi att prata om den på jobbet, och jag blev väldigt sugen på att se den igen. Annars har jag de senaste dagarna sett väldigt mycket amerikansk julsentimental smörja, vilket varit väldigt lagom. Mitt febriga intellekt har inte klarat något annat. Men det känns fortfarande hårt att TV3 lyft bort Våra bästa år ut tv-tablån alla jul- och nyårsdagar. Och som ni förstår är det skillnad på smörja och smörja.

Och ett tack till alla som skickat julhälsningar till mig!

Hm, undrar varför min mobiltelefon stänger av sig helt varje gång den ska ta emot ett mms? Och jag undrar vem avsändaren var som skickade ett sms kl. 14.15 i dag? Som löd: Godjul 🙂. Och vars mobilnummer slutar på 2451?

I flera veckor har jag fått bekymrade kommentarer om att jag sitter själv på julafton. Tydligen är det något som väcker medlidande? Som om det vore ett problem? Att julafton är något heligt där man måste umgås med någon?

Det är helt och hållet självvalt. Jag har själv valt att inte fira jul. Sedan är det väl så också att jag inte har någon att fira jul med, men det finns alternativ till det också.

Men jag tror många missuppfattar skillnaderna mellan ensam, ensamhet och övergiven. Ja, jag är ensam – det har jag valt och det är skönt (jag är förkyld, hade jag inte varit det hade jag arbetat där jag träffat folk på jobbet för att sedan slockna hemkommen). Nej, jag känner ingen ensamhet och jag är inte övergiven. Nja, lite övergiven känner jag mig när Gazzy föredrar elementet framför mig i dag, men febern börjar släppa sitt grepp och jag är inte lika varm och skön att sova på då.

Jag har alltså i dag ingen feber. Det är min julklapp. Jag ska steka mig en wienerkorv. Det är mitt julbord. Och för första gången på många år jobbar jag inte julafton och får titta på Kalle Anka. En ganska lagom dag. Och så ska man tydligen fira Jesu födelse. För det är väl det allt handlar om i dag. Så att jag inte deltar i årets stora konsekvens av konsumtionssamhället – so what? Det är onsdag. Bara en helt vanlig onsdag.

Men till alla er andra – God jul!

Klockan har hunnit passera två på natten och det är plötsligt julafton. Själv förstår jag inte riktigt varför, men jag kan inte sova. De senaste dygnen har inneburit endast ett fåtal timmar med sömn trots förkylning och feber. Jag är helt enkelt inte sömnig, bara trött och har värk. Sådan där muskelvärk man får av feber.

I förra inläggets lista skrev jag att smärta skrämmer mig. Jag tror det är så för alla som upplevt verklig fysisk smärta – man vill inte ha den. Inget reducerar ens personlighet så mycket som smärta. Den tar bort värdighet och ett normalt liv.

Vid den här tiden för tre år sedan. Nej, jag tar det i ett annat inlägg. Note to self: Adventsstjärna.

Om man skulle försöka sova lite? Jag tror att febern håller på att klinga av nu, den extrema frossan har jag inte känt på några timmar.

Då jag tappat rösten totalt, borde jag kanske helt hålla tyst och låta julefrid råda. Men innan jag återfaller i feberkoma, kanske jag skulle komma med uppföljning av två tidigare saker jag skrivit om.

1. Parketten
I går visade jag parketten för hämndtjänsten. Trots julstress tog de sig tid att dra loss min matta, blöta upp parketten och skrapa loss allt gummi. De var förskräckta, men lyckligtvis blev inte min parkett förstörd. Däremot min matta som kommer att ersättas av kommunen. De kommer att anmäla fallet då de gjort fel och förstört något i mitt hem. Deras chef kommer att ta kontakt med mig för att höra hur mycket jag vill ha för den förstörda mattan.

2. Hissen
Min hiss är numera berömd då den figurerat i pressen. Om vilken skandal det är att en hiss inte lagas under en helg trots att så många handikappade är i behov av den. Nå, men hissen lagades i går. Och bostadsföretaget delade ut lappar till alla boende som replik på kritiken som stått i tidningen. Själv är jag skeptiskt till att åka i hissen då den inte är frisk.

Nu kan jag falla i feberkoma.

Om jag inte har helt fel så är detta min första sjukskrivningsdag för i år. Förra året var jag hemma en vecka på försommaren. Nej, jag har inte mycket sjukfrånvaro trots ms. När det gäller ms måste jag säga att Copaxone haft väldigt bra effekt på mig de senaste åren. I motsats till då jag hade Betaferon som inte stoppade skov alls.

Har man en fungerande bromsmedicinering kan man ha ett hyggligt arbetsliv. Jag tänker främst på att ms är en stoppskylt för vissa arbetsgivare. Det finns mycket fördomar kring ms, vad det innebär. Samtidigt som det inte finns två som har samma ms (egentligen bara ett samlingsnamn för ett väldigt brett spektrum av symtom). Och förutsättningarna kan ändras precis när som helst. Därför är jag lite glad över att jag kunnat bevisa att jag en väldigt låg sjukfrånvaro då många säger att jag ha oddsen emot mig. Visst, jag behöver väldigt mycket anpassning vad gäller fysisk arbetsmiljö men jag utför ordinarie arbetsuppgifter – inget konstruerat för att passa en sjukdom.

Förmodligen svamlar jag nu. Febern är i stigande och jag lever för att få ta Panodil var 8:e timme. Jag börjar misstänka att jag fått influensan – en väldigt mild variant – trots att jag tagit vaccin. Så jag kunde ha varit betydligt sjukare, men detta är illa nog. Infektionen i kroppen ger mig pseudoskov från tidigare ms-skov. Men det är inte så farligt. Jag överlever. Om några dagar kan jag återgå till jobbet.

Nog har jag feber alltid. Det känns, jag är omtöcknad. Och fryser trots att min temp har stigit med 1,2 1,5 grader*. Egentligen borde jag vara sängliggande, men det har inte varit möjligt i dag. Var tvungen att gå till affären (köpte massor av dricka och glass) och sedan apoteket. Därefter har jag fått julstädat (de återkommer i morgon). Men jag kommer att bli sjukskriven över julen. Jag klarar inte det här.

Tror jag ska återvända till mina feberdrömmar (men jag ligger inte, sover inte – hur är detta möjligt?). Vid ett tillfälle i dag blev jag av med min lille son. Japp, så allvarliga är mina febertoppar.

I morgon drar de 800 kr i karens. På onsdag förlorar jag storhelgstillägget. Det blev en fattig jul.

* Det låter så fjantigt att säga att jag med feber har 37,7. Men min normaltemp är 36,2. För en del år sedan blev jag inte hemskickad från sjukhuset eftersom jag hade feber 36,4. Det sägs att om man har låg kroppstemperatur normalt sett, så motsvaras en gradökning två grader för någon som har mer normal kroppstemperatur. Så när jag har 37,7 så ska det motsvara 40 graders feber. Om det stämmer vet jag inte.

Minnenas television från i kväll. Gå 13 minuter och 13 sekunder in i programmet. Fri entré från 1967, Maritta Marke (död sedan 25 år). En fin liten visa om hur det är att vara från Skanör.