Månad: <span>december 2012</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Har jag gått på julledighet nu? Nej, självklart inte! Det var därför jag tog semester en vecka över förra helgen. Och det blev värre än jag då trodde. Det sket sig med hämndtjänsten i går, varför jag fick avbryta arbetsdagen i dag för att skynda hem. Lösningen är att jag jobbar hemifrån i helgen. Och sedan ska jag jobba i jul. Så, nej. Jag kan inte påstå att jag kommer att vara julledig. Vilket i sig är helt okej för min del. Det betyder att jag har något att göra. Jag har inga böcker eller filmer att se och då blir jag uttråkad av att vara ledig. Då kan jag lika gärna jobba.

Det är väldigt befriande att inte fira jul. Jag behöver inte bry mig. Behöver inte köpa julklappar. Slipper äckel-julbord. För andra är detta kanke ett välkommet avbrott i vardagen och man får lite ledig från jobbet, men vi är alla olika. Och jag behåller min frihet och självständighet. Jag är väldigt nöjd med hur det är, så jag hoppas ingen tycker synd om mig eller att jag skulle vara patetisk. Det hela är självvalt.

Fredagskväll… Vad ska jag göra? Jobba någon timme, eller…? Äh, jag improviserar. Det finns inga måsten.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

||||| 0 I Like It! |||||

Lösenordsskyddat

Kommentarer stängda

Ibland blir det så konstigt.

”Jag har ont i mina lemmar” i plural, får en väldigt annorlunda innebörd i singular. ”Jag har ont i min lem”.

Språk fascinerar.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering

Kommentarer stängda

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

||||| 0 I Like It! |||||

Lösenordsskyddat

Kommentarer stängda

Hur många gånger jag tömt min plånbok för att i bloggen gå igenom vad som fanns i den, minns jag inte längre. Men det var ett tag sedan sist. Så här kommer

Plånboksarkivet 2012

273 kronor

Stämpelkort för kaffe på Pressbyrån (sjätte koppen gratis)

Stämpelkort för korv i bröd + läsk på Pressbyårn (sjätte korven gratis)

Medlemskort Coop MedMera

Flärdtjänstkort (måndadsbiljetten + tillståndsbevis + lathund kostnader)

Tidkort Folktandvården (ogiltigt och passerat datum, men där står lösenordsord till ändra tid via nätet)

Kvitto Folktandvården (jag har gratis tandvård, men handlade tandtråd med 30 % rabatt)

Högkostnadskort Sjukvård (innehåller ett kvitto från läkarbesöket i höstas, 300 kr – pengar som arbetsgivaren sedan betalat tillbaka till mig eftersom jag har fri sjukvård)

Stämpelkort Lunchkupong (restaurangen på jobbet ger 11:e lunchen gratis, men de har i år höjt lunchpriset med 30 % trots lägre moms vilket gör att jag inte handlar där längre)

9 visitkort (mina visitkort som jag ibland delar ut när det är jobbrelaterat)

Mecenat Alumni (eftersom jag varit universitetsstudent har jag rätt att handla varor till rabatt)

Frikort Sjukvård (som jag nu kastar – giltighetstiden gick ut i juni)

Snabbvalsguide telefonbanken (Swedbank – så klart!)

5 frimärken i häfte

Medlemskort Hemköp

Medlemskort Neurologiskt handikappades riksförbund)

Körkort

Passerkort till alla dörrar på jobbet

Medlemskort Ica

Bankkort Swedbank/VISA (VISA kan man visst inte längre få i min bank)

Tydligen har jag väldigt mycket medlems- och stämpelkort. Enligt ovan får jag rabatt hos:

  • Alumnirabatt hos Academic Work
  • Alumnirabatt hos Cdon
  • Alumnirabatt hos Dell
  • Alumnirabatt hos Heppo
  • Alumnirabatt hos inkClub
  • Alumnirabatt hos Lensway
  • Alumnirabatt hos Löfbergs
  • Alumnirabatt hos Match.com
  • Alumnirabatt hos Nelly.com
  • Alumnirabatt hos Norton
  • Alumnirabatt hos Outnorth
  • Alumnirabatt hos Tailor Store
  • Ica
  • Hemköp
  • Restaurangen på jobbet (Bistro)
  • Sjukvård
  • Korv på Pressbyrån
  • Kaffe på Pressbyrån
  • Tandvårdsprodukter
  • Coop
||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista Personligt

Kommentarer stängda

I mitt bloggarkiv fann jag något jag glömt. Man får väl säga att jag ibland är före min tid.

2004-03-28

Frenetiskt letade jag på nätet, i morgontidningen och på text-tv under morgonen efter den stora nyheten att Kadaffi mördats. Hoppsan. Det var visst bara som jag drömt i natt. Ibland har jag starka drömmar och är övertygade om att de är sanna när jag vaknar. Jag förstår inte vart jag får allt ifrån.

Oktober 2011, inte mars 2004.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne Omvärldsbevakning

Kommentarer stängda

Det är inte hela sanningen när jag säger att jag just nu har sex dagar ledigt för att jag ska arbeta i jul och nyår. Jag är i stort behov av ledighet, av att göra ingenting, tänka på ingenting. För mig är de väldigt viktigt att få kunna dra mig tillbaka. Jag läste någonstans att det är stor varningsklocka när man tar semester för att man känner sig utarbetad, för då är man på väg in i väggen. Jag vill inte vara på väg in i någon vägg.

Nej, jag tror inte det är så allvarligt. Men jag är helt klart väldigt… utmattad. När jag fick mitt skov för ett och ett halvt år sedan blev jag sjukskriven efter väldigt mycket tjat. Men från och med i december förra året tvingades jag trots kvarstående skov och besvär att gå upp till normal arbetstid. Och sedan har jag jobbat i ett år non-stop och utan att, förrän nu sista veckorna, bli särskilt mycket bättre i mitt skov. Visst, där fanns en sommarsemester, en liten vår- respektive höstsemester, men det har varit ett jävligt år. Och då inte bara detta att jag ansträngt mig och försökt ignorera alla symtom på ohälsa.

Jobbet, som jag så ofta skriver om, är egentligen obeskrivligt. Det kräver så mycket mer av mig än mitt eget prestationskrav, eller andras också för den delen. Anledningen till att jag känner mig så sliten är mer på det mentala planet. Jag släpper aldrig tanken på jobbet för en sekund, inte ens när jag är ledig. Nej, jag jobbar inte ideellt på min fritid, men i tankarna är jag ständigt i mitt arbete. Varför? Förutom att jag faktiskt är av en A-personlighet, så har jag så fruktansvärt många roller i jobbet. Jag känner faktiskt inte till någon kollega som har mer än en roll på sitt jobb – jag har 7-9 roller (beroende på hur man räknar). Det innebär att jag kastas fram och tillbaka i dessa olika roller då det inte går att avsätta tid för en roll i taget. Jag är alla rollerna samtidigt på en gång. Vad kräver det av mig? Jo, att jag tankemässigt ständigt måste vara medveten och insatt i det som krävs av mig för stunden. Sitter jag och arbetar med uppgift A, så kan telefonen ringa och jag måste utföra uppgift B samtidigt som jag i förbifarten får en fråga gällande C och D, samt att någon ignorerar att jag sitter i telefon och står i dörren och frågar efter E. Jag måste vara närvarande i alla mina roller samtidigt. Det fungerar väl så där. Jo, det fungerar, men jag tappar tråden för uppgift A och kommer plötsligt på det när jag är ledig – att jag måste gå tillbaka och göra A trots att jag nästa dag är i annan kommun för att utföra uppdrag F.

Mentalt är jag emellanåt nära härdsmälta. Det är därför jag tar dessa små minivacations. För att verkligen kunna släppa allt. När jag kommer tillbaka till jobbet nästa gång så är jag nollställd. Jag har inga planer. Jag börjar om från början. Sådant som ligger och väntar är förträngt. Jag återupptar inte jobbet förrän någon påtalar att det behöver göras. För jag kommer att få nya uppdrag ändå så fort jag sätter min fot på jobbet. Så vad jag gör med att vara ledig är att få distans.

Så hur går det med att vara ledig? Det går bra. Visst, jag läser min jobbmejl men jag engagerar mig inte, försöker inte lösa *host* problem (annat än att jag vidarebefordrar mejl till någon annan om det är brådskande). Dessa dagar jag varit, och är, ledig så har jag kunnat göra saker som att… att… sova? Nej, inte så mycket. Men jag har vilat genom att göra sådant jag aldrig har tid med när jag är ledig kvällar och helger. Som att läsa böcker. Titta på inspelade tv-program (ligger sex veckor back, eller nåt). Sitta vid datorn längre tid än fem minuter. Laga mat (halleluja!). Tvätta (berg).

Jag behöver mycket ledighet. Förmodligen även när det inte är tufft och krävande på jobbet. Som person är jag väldigt privat och värnar om tiden med mig själv, hur tråkig och intetsägande den än kan tyckas vara för andra. Jag har alltid varit eremit. Och jag har inga problem med det. Kanske det är en paradox att jag i grund och botten är en eremit, för jag är också supersocial och har inga sociala fobier. Men jag måste ha en balans och för mig består den i att vara antingen det ena och det andra. Jag har inga mellanlägen. Stillastående eller femmans växel.

Varje år blir jag lovad förändringar, läs lättnad, vad gäller jobbet då alla är väldigt medvetna om min hårda arbetssituation. Men där händer aldrig någonting. Det jag vet om nästa år är att jag kommer att få annorlunda (nya) arbetsuppgifter, men jag vågar inte tro att någon arbetsuppgift försvinner för mig. Hur löser jag det? Delvis har det redan vuxit fram under det här året: Jag tolererar inget på jobbet som inte jag är direkt berörd av. Jag exploderar om någon försöker dra in mig och min tid i något som jag ser som oväsentligt för mig. Hm. Kanske jag redan kört igenom den där väggen. Femmans växel…

Och samtidigt… Jag är ganska nöjd med min situation. Den är inte en belastning. Jag måste ha stimuli… Bara jag får dra mig tillbaka emellanåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Följande frågor har jag översatt från engelska och besvarade första gången 2007. Märkligt nog svarade jag i stort sett samma. Det var lite oväntat.

Telefonen ringer. Vem hoppas du på att det är?

Den goda féen i Askungen, som säger att jag får tjänstledigt med lön från jobbet i ett år, med dubbel lön.

Ställer du tillbaka kundvagnen efter dig när du handlat?

Öh, ja? Annars kostar det mig 5/10 kr.

I sociala sammanhang, lyssnar eller pratar du mest?

Båda delarna. Initialt är jag den som är tyst och lyssnar, men sedan (efter 2 cl utspätt vin) pratar jag oavbrutet.

Lämnad och övergiven i vildmarken, skulle du överleva?

Är det inte där de har alla NetOnNet? Jag hade stulit lunchlåder från personalen. Men det beror på vad det finns i den nämnda vildmarken. Och vid vilken årstid. Och hur bestående övergivenheten skulle vara.

Gillar du hästridning?

Ingen hingst har ridit mig. Eller, hur löd frågan? Nej, jag har aldrig ridit på en häst.

Åkte du någonsin på läger som barn?

Ja, scoutläger. Jag avskydde det. Alla gångerna. Jag tvingades följa med.

Vilket var ditt favoritsällskapsspel som barn?

Inget, för jag hade inga vänner som ville spela med mig.

Om en sexig person stötte på dig och du visste att han/hon var upptagen, vad skulle du då göra?

Ta chansen. Det är inte jag som gör fel.

Är du fördömande?

Inte egentligen. Bara alla tycker som jag.

Skulle du dejta någon med annan religiös uppfattning än din egen?

Visst, men inga fundamentalister för mig!

Bygger du vidare på din utbildning?

Ja, till och från. Universitetskurser är berikande. Och man har nytta av dem direkt i yrkeslivet.

Kan du avfyra ett vapen?

Kan jag säkert, har aldrig gjort det och vet inte hur man skulle ladda ett vapen. Och jag förstår inte vem jag skulle avfyra det mot.

Om det började brinna hemma hos dig, vad skulle du först rädda med dig?

I sådana lägen finns det inte tid med att försöka rädda något, men jag skulle naturligtvis ta med mig mobil och mobilladdare, samt hela lagret av snus, mina fem datorer, plånboken, min ”man-bag”, kalende, resväskan med lite klädombyten, toalettsaker, mina sex par glasögon, nycklar, externa hårddiskar och mina dvd-tv-boxar.

Hur ofta läser du böcker?

Senaste veckan har jag läst två pocketböcker (skönlitteratur). Oftast hinner jag inte läsa böcker, men läser massor på nätet och väldigt mycket i jobbet. Jag läser alltid förutom när jag sover.

Vilket tänker du mest på – dåtid, nutid eller framtid?

Allt samexisterar. Men jag tänker aldrig på nutid. Skulle jag sitta och tänka på att jag sitter, eller? När jag tänker på dåtid brukar jag få ångest. När jag tänker på framtid blir jag glad.

Vilken är din favoritbarnbok?

Jag läste aldrig barnböcker som barn, inte sedan heller. När jag lärde mig läsa gick jag direkt till bibliotekets hylla märkt ”större barn” och ”ungdomar”. Men jag gillade C.S Lewis böcker.

Hur lång är du?

183 cm.

Var skulle du helst vilja bo?

Jag har redan sagt New York, vid havet (Österlen) och Linderödsåsen (Skåne). Så nu säger jag… öh… En liten timmerstuga långt ut i skogen.

Den senaste personen du pratade med?

Jerry (Orka länka! Se gårdagens länk).

När åt du senast på restaurang?

Tre veckor sedan. Facket bjöd eftersom vi skulle ha höstmöte.

Nycklarna i din nyckelknipa – vad går de till?

Till lås. En till bostaden. En till min rumsdörr på jobbet. En till skrivbordshurtsen på jobbet.

Vad gjorde du i går kväll?

Jag var mest uttråkad eftersom jag inte har någon ny bok att läsa. Där var inget på tv. Och nätet hade jag läst ikapp.

Var har du ont just nu?

Bältrosen driver mig till vansninne. Jag har det just nu på både höger och vänster sida om navlen, handflatestora sår. Och så har jag ont i vänster hälsena och har så haft det sedan hälseneinflammationen för 1½ år sedan.

Gillar du senap?

Ja, och den ska vara skånsk och stark! Dock är inte Slotts senap ätbar.

Gillar du din mamma eller pappa bäst?

De betyder något för mig, låt oss stanna vid det.

Hur lång tid tar det för dig att duscha?

3-5 minuter. I teorin åtminstone. Jag har en tendens att börja tänka och glömma tiden när jag duschar.

Vilken film vill du se just nu?

Inget som går på biografen åtminstone. Möjligen Skyfall, men inte just nu.

Smörjer du in din hund eller katt?

Vad är det för en jävla fråga?! 1. Jag har ingen hund eller katt (åh, Gazzy!). 2. Jag smörjer in mig själv med salvor och krämer.

Vad gjorde du nyårsafton?

Sov. För jag var tvungen. För att orka jobba nyårsdagen. Blir repris av det i år också.

Tyckte du att Fredagen den 13 var otäck?

Nej, jag har aldrig sett den nämligen.

Har du kameratelefon?

Öh, hur gamla är de här frågorna egentligen? Alla mobiltelefoner har kamera.

Vilken är den sista bokstaven i ditt mellannamn?

Vilket mellannamn? Jag har tre. Så jag säger T, O och N.

Vem röstade du på i melodifestivalen?

Loreen. Och ske min vilja.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Min källa: Jerry.

Vilken är din drömresa?

Jag reser inte särskilt mycket. Jag gillar inte att resa. Särskilt inte ut i stora världen. Jag vill ha enkelhet och vardag.

Favoritsysselsättning?

Läsa, skriva, sova – eller följa en riktigt bra tv-serie.

Hur många gånger per dag går du in på Facebook?

I genomsnitt? En gång varje kväll efter jag lagt mig. Plus de gånger jag måste passera Facebook för att nå Farmville. Vilket alltså inte är ofta.

Vad önskar du dig i julklapp?

I just denna sekund – en riktigt bra lärobok på universitetsnivå som handlar om svensk grammatik och syntax.

Favoritmat på julbordet?

Jag äter inte julmat direkt. Men jag gillar Jansson och… Jansson. Kanske någon inlagd sill. Fisk, med andra ord. Men inte lax.

Drömyrke?

Allmänläkare i primärvård, tror jag. Det är så svårt att säga något eftersom jag är så insnöad på det jag arbetar med i dag. Och om det är ett drömyrke? Nja, delvis.

Favorittidning/magasin?

Läkartidningen.

Favoritplats i Sverige?

1. Havet, östra Skåne. 2) Åbergen, Skåne. Om favoritplats handlar om naturupplevelse.

Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?

Det är inte så viktigt, bara det är gott.

Favoritdesigner?

Arne Jacobsen och Alvar Aalto. Dansk och finsk designer. Dock inte kläder, som man kanske skulle associera ”favoritdesigner” med.

Vad gör dig lycklig en måndag?

Samma som gör mig lyckligt alla veckans dagar – det mesta.

Vad driver dig att skriva blogg varje dag?

Just nu – vana.

Om du fick välja själv, var skulle du vilja bo?

Penthouse, New York, med utsikt Central Park.

Vilken är din största tillgång enligt andra tror du?

Kämpe?

Favoritmat?

Stekt fisk (fortfarande inte lax). Med ris eller potatis. Men absolut med en kall vit sås.

Har du någon kändis du är inspirerad av?

Nej, kändisar inspirerar mig inte. Jag inspieraras av människor jag möter i min vardag och som jag lär känna.

Tror du på tankens kraft?

Ja, vi är själva bara en tanke som manifesteras i det fysiska.

Vart vill du åka på semester nästa gång?

Gärna hem till Skåne. Känns avlägset eftersom jag inte klarar av resor, särskilt inte med de obefintliga tågförbindelser som inte finns.

Vad är lyx för dig?

Få vara i min egen bubbla.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Mejl och sms har ställt till mycket problem. De har lett till konflikter, särskilt i arbetslivet. Numera kan man inte skicka något jobbmejl utan att klämma in en smiley. Gör man inte det verkar alla höra Hitlers röst i sitt huvud när de läser. Texten upplevs som kränkande, argsint, anklagande. Ett korrekt språk uppfattas som opersonligt och man tolkar in undertoner som inte finns. Därför måste man numera i officiella sammanhang klämma in de där förhatliga ”smileysarna” för att visa att man är en människa av kött och blod.

Jag undviker smileys, förkortningar, talspråk och så vidare när jag skriver. Extra noga med denna regel är jag i mitt arbete. I officiella och offentliga sammanhang där man företräder något annan än sitt privata jag, är det viktigt att vara korrekt. ”Jaha, och vad kan det göra för skada att skriva någon smiley i ett mejl som rör jobbet kollegor emellan?” Jo, det signalerar att vi är kompisar, att vi inte är så seriösa, att vi tar lätt på saker och ting. Ett korrekt språk är faktiskt tydligare och leder till färre missförstånd, även om det också leder till konflikter. Hur är det möjligt? Det verkar handla om vilken generation man tillhör. Det handlar också om hur duktig man från början var på grammatik och svenska som skriftspråk.

Själv blir jag tokig på nymodigheter i språket i officella/offentliga sammanhang. När det slarvas. Stavfel är en sak, men särskrivning, engelska förkortningar i svenskt språk och slapphet hör möjligen hemma i ens blogg, privata mejl, twitterflöden och på Facebook. Men det är viktigt att skilja på sammanhang. Vi kan ha olika skriftspråk, men skilj på dem i vilka sammanhang de används!

Jo, jag har börjat skriva smileys i jobbmejl, men bara om den jag fått mejlet från först använt det och bara om det inte skadar innehåller i mejlet i övrigt.

Det ingår ibland i min yrkesroll att skriva officiella protokoll, som genom lagstiftning är offentlig och allmän handling. Där känner jag att det är extra viktigt att vara korrekt. Förutom att jag håller mig till de skrivreglver som finns, så tänker jag extra mycket på formuleringar. Inga indirekta (eller direkta) anspelningar får göras på person. Kortfattat ska man beskriva det som är väsentligt och inte lägga ut texten för mycket. Samtidigt ska språket var lättläst och inte alltför byråkratiskt. Det är också viktigt att undvika upprepningar och att använda sig utav synonymer. Dessutom har vi ett grammatiskt regelverk för vad som är god ton och hur man inte ska inleda meningar. I min blogg inleder jag ofta meningar med sådant som inte är korrekt; till exempel men, och. En annan tumregel jag har är att aldrig inleda en mening med siffror. Säger vi ”42-årig man” som inledning av en mening, så skriver jag alltid ”En 42-årig man”. Det finns otroligt många regler att förhålla sig till och i detta är jag väldigt rigid. Åtminstone när jag befinner mig i min yrkesroll. Det spiller också över i min blogg, men jag är inte här lika trofast då syftet är ett annat här.

När vi skriver med ett talspråk får vi in mycket onödigt skräp, som smileys och märkliga förkortningar. Det går faktiskt att skriva en lättläst text som ligger nära talspråket och ändå vara korrekt i hur man hantera språket. Smileys har ofta syftet visa på sådant vi i vårt talspråk visar med kropp och tonfall. De märkliga förkortningarna har uppkommit av utrymmesbrist. Allt detta behövs inte i korrekt skriven text. Själv skriver jag som jag tänker, varför det blir flyt i texten. Här är inget som stoppar upp. Man behöver inte tänka efter eller tolka in märkliga gubbar eller förkortningar. Det som möjligen kan stoppa upp när man läser min text här, är de långa meningarna som har få skiljetecken. Vilket i sig faktiskt är korrekt men kanske ovant. Av någon anledning har vi på nätet börja skriva kortare meningar, eller längre meningar med mycket skiljetecken. Ett engelskt inflytande?

Och nu kommer säkert någon annan hävda motsatsen. Men (!) jag tar inte lätt på detta med språk. Jag har en yrkesstolthet. Jag är sekreterare.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Språkligt Surgubbe

Kommentarer stängda