Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Som det är nu kan jag inte ens gå en meter utomhus. Jag har inte styrkan eller stabiliteten eftersom mitt skov gjort mig väldigt immobiliserad. Det försöker jag nu ändra på.
Jo, jag är sjukskriven men åkte ändå in en runda till jobbet i dag för att lämna in mitt sjukintyg till arbetsgivaren. Det var ett helvete att gå, milt uttryckt. Men efter jobbvisiten åkte jag till ett möte där jag skulle prova ut rollator. Något jag behövt i några veckor men fått vänta på. Vilket betyder att jag inte varit utomhus på 2-3 veckor.
Jag har haft rollator tidigare, närmare bestämt 2005:
Ja, kryckan… Den jag haft i 14 år och fortfarande är i behov av inomhus. När jag precis skulle gå iväg med min rollator så föll kryckan av sitt stöd på rollatorn och gick sönder. Så det var bara att vända och få en ny krycka också. Men kryckhållaren är nu borttagen så den inte fungerade, vilket innebär att jag inte kan ha krycka med mig om jag har rollator samtidigt. Eventuellt får jag lämna min krycka på jobbet, bara ha rollator utomhus och hemma inte ha något annat stöd än väggarna. Fast jag har ju en oanvänd vänsterkrycka också i mina gömmor hemma.
Men där var en märklig instruktion på rollatorn:
Vad jag tycker om att ha rollator? Det är en väldigt känslig fråga, jag vill inte att någon kommenterar det (på typ jobbet). Klart det känns. Jag är 43 år, inte senior. Men det var jobbigare för 8 år sedan. Rollator vid 35… Men jag känner också det som något positivt, att där finns en lösning för mig. Och förhoppningsvis kan jag snart helt skippa rollatorn igen, precis som för 8 år sedan.
Äsch, jag tjatade på mamma att hon skulle skjutsa mig på rollatorn när vi var ute och gick och jag fick ont i hälen (den läker visst aldrig…).
Rollatorer är praktiska, man kan ta sig framåt och medföra saker på dem, i korgen och så. Hänga kassar på handtagen. OK kanske inte världsaroliga att TVINGAS ha, men onekligen praktiska.
Väldigt praktisk och nödvändig.
Jag fick en rullator med dropp och sånt på när jag opererades i våras och även om det var för att få med mig alla grejer från sjuksängen kändes det konstigt att gå runt med den. Man blir på ett sätt lite skröplig av att använda den.
Jag försöker se på rollatorn som ett träningsredskap, typ AbFitness eller nåt. Trots allt har jag rollatorn för att träna upp min gångförmåga, styrka och balans. Men mentalt känns det mer som ett tortyrredskap. Och det kommer inte att göra något för min Ab.